Etikettarkiv: konsthistoria

Davids samling: En okänd pärla

Publicerat av
1

Håll i hatten, för här kommer ett av mina allra hetaste insider-tips någonsin! Hela detta inlägg är en fullkomligt osponsrad hyllning till Davids samling. I centrala Köpenhamn, med fri entré (ja, du läste rätt) och med fullständigt unika föremål ligger denna för svenskar föga kända musei-pärla.

Är du en av dem som gnäller ”Det är så dyyyyrt att åka över till Köpenhamn!”?
I så fall kontrar jag direkt med mitt starkaste argument:
”Du kommer till en riktigt cooooooool huvudstad utan att betala vare sig flygbiljett, transfer eller hotellvistelse”. Dessutom finns där en massa gratis saker att njuta av. Som Davids samling. Så sluta gnälla för böveln!

Centralt, gratis och alldeles underbart

Davids samling ligger intill Kongens have (även denna är gratis att besöka, liksom Botaniske have i närheten). Köp en 24-timmars-biljett på Skånetrafiken. Då får du nämligen nyttja lokaltrafiken i Köpenhamn. På så sätt får du ut riktigt mycket av kosingen. Exempelvis får du åka metro och havnebussen (en buss som går på vatten, det du!). Läs mer på Skånetrafiken om hur du åker på din skånska biljett i Köpenhamn.

En unik islamisk samling

Museet Davids samling inhyser tre permanenta samlingar. Den islamiska är museets viktigaste, med föremål från 700-talet fram till 1800-talet. Tingen och bilderna kommer från ett stort område, från Spanien i väst till Uzbekistan i Öst och till Jemen i Söder.

Den islamiska samlingen är full av fascinerande föremål. Till exempel kan du beskåda mattor, träsniderier, miniatyrmåleri, optiska mätinstrument, islamisk kalligrafi, keramik och smyckeskonst…

Här kan du strosa omkring länge och förundras över att folk faktiskt framställt sanslösa objekt helt utan tillgång till laserskärare, 3D-program och annan nutida teknik. Alla dessa föremål speglar så klart människans eviga försök att beskriva världen, förstå sin plats i universum och hur förklara hur världen fungerar. Och inte minst: att göra sin omgivning vackrare med konsthantverk.

Så mycket mer har jag inte att säga. Bara åk dit. Du kommer att tacka mig!

Bästa hälsningar från
Lina

PS: Jag har även tidigare delat med mig av några Köpenhamns-tips, Thorvaldsens museum och Klunkehjemmet.

Relaterade inlägg

Kandidat i konsthistoria, vad då?

Publicerat av
1

Som jag berättade i förra inlägget har jag nyligen pluggat mer konsthistoria, nämligen kursen som kallas kandidat. Vad man egentligen sysslar med kan kanske verka svårbegripligt för en utomstående. Därför ska jag i dag ge lite exempel på vad mina kurskamrater och jag ägnat oss åt höstterminen 2021.

Undervisning

När man läser kandidatkursen (även kallat c-kurs) i konsthistoria har man en halv termin av föredrag och seminarier. Seminarier är samtal i lite mindre grupper kring konsthistoriska texter. Det är faktiskt ett härligt brokigt urval av texter!

Vissa texter har varit fullständigt obegripliga och krävt en massa huvudbry. Andra har flutit fram som en behaglig flod, fullt förståeliga. Således har jag känt mig ömsom totalt korkad och ömsom smart. Men oftast något mitt emellan.

Här är LUX, den deln av Lunds Universitet där man studerar exempelvis konsthistoria.

Uppsats

Resten av terminen har ägnats åt uppsatsskrivning. Och det innebär att man väljer ett material och diskuterar det utifrån någon eller några lämpliga teorier.

Här är det på plats att ge lärarna en eloge för sin enorma förståelse för de mer eller mindre vilda uppsatsförslag vi lagt fram. Därför har de aldrig sagt ”Nänä, det där är ointressant” eller ”Det ämnet faller utanför ramarna”. Tvärtom har de uppmuntrat oss att undersöka och gett oss väldigt bra feedback i vårt sökande.

Några exempel

Exempelvis har mina ”peers” skrivit uppsatserna…

  • Thalias tempel. En studie av Malmö Stadsteaters arkitektoniska uttryck i sin samtid.
  • Ragtime; En insyn i blackface-teater, appropriering och hegemonisk rasism. En postkolonial studie av ragtime-titelsidor.
  • Den röda surfbrädan. En analys av utställningen (in)visible och metoder för queera inblickar i utställningsrummet.
  • Politisk aktivism i reklam. Feminism för ekonomisk vinning.
  • What does memory look like? A study of nordic contemporary art as a carrier of collective/communicative memory.
  • Men hur funkar den offentliga platsen egentligen? En fenomenologisk analys av Nobeltorget i Malmö.
  • Med fingret på sjökortet. En deleuziansk studie av sjökortets visuella tillblivelse.
  • Yoga och konst? – En studie av vad representationer av Ganesha betyder i väst.
  • Ett kvinnligt rum. Omförhandling av konsthistorien genom narrativa utställningsstrategier på Prins Eugens Waldemarsudde.
  • ”A BLUE WORLD” En transtextuell studie av titelbladen i mangan Blue Period.
  • Kungar, drottningar och döden. En jämförande tolkning av medeltida ideal i fantasy från två olika tidsperioder.
  • Urbana Hängsel+Tornhuset=Sant? Två byggnader i en komplicerad relation.

Själv skrev jag uppsatsen Urbana Hängsel+Tornhuset=Sant? Två byggnader i en komplicerad relation. Du kan läsa uppsatsen på följande länk:

Uppsats

Även tidigare har jag på denna blogg reflekterat över mina studier i konsthistoria. Du kan läsa om grundkursens vedermödor och fortsättningskursens utmaningar. Dessutom kan du läsa prov på en uppgift från grundkursen (a-kursen) samt en uppgift från fortsättningskursen (b-kursen). Min sammanfattning av fortsättningskursen samt min b-uppsats finns här.

Nu tänker jag faktiskt inte plugga mer på ett bra tag!

Bästa hälsningar
Lina

Relaterade inlägg

Växter i konsten, del 2. Flora, flora i boken där…

Publicerat av
Svara

En flora är en bok om de växter som förekommer inom ett visst område. De är illustrerade med teckningar. Men har du någonsin reflekterat över varför det alltid är teckningar? Vore det inte mer verklighetstroget att använda fotografier?

Svaret är, att en tecknad illustration på bästa sätt fångar in växtens karaktäristiska drag och strävar efter att visa en slags art-arketyp. Ett fotografi däremot avbildar en enskild växt, vid en enskild tidpunkt och på en specifik plats. Dessutom fångar fotografiet specifika ljusförhållanden, och kameraoptiken påverkar skärpedjup och brännvidd. Därför anser man att fotografiska bilder är mindre lämpliga för en klassisk flora.

En flora ska trots allt användas för att kunna artbestämma de växter man finner! Därför måste illustrationen frigöra sig från specifika förhållanden och vara så allmängiltig som möjligt. Dessutom blir det ju snyggt och enhetligt med illustrationer.

Bokomslaget till Nordens flora.

En riktigt gammal flora

Det sägs att greken Krateus var den förste som skapade en illustrerad förteckning över läkeväxter. Han levde på hundratalet f. Kr. Historiker anser att en annan grek, Dioscorides, är den mest inflytelserika flora-skaparen. Han var förmodligen läkare i Neros armé. Således reste han mycket i jobbet och samlade samtidigt in kunskap om läkeväxter från olika platser.

Dioscorides arbete fortlevde genom seklen. Man kopierade hans text och spred den vida omkring, ända in på 1600-talet! Därför finns hans skrift bevarad i boken Vienna Dioscurides, från år 512. Denna bok har över 400 handmålade illustrationer över djur och växter. Ganska imponerande, tycker jag!

En gulnad boksida som visar en slingrande växt med bär samt handtextad skrift.
Denna illustration visar björnbär i boken Vienna Dioscirides. Notera att illustratören valt att visa nästan samtliga växtblad uppifrån, med få överlappningar. Det tyder på att man velat uppvisa de mest karaktäristiska dragen och renodla bilden för maximal tydlighet.

Detta inlägg var del 2 i en serie jag skriver om växter i konsten. Du kan läsa första inlägget här.

Nästa gång kollar vi in en riktig höjdarväxt inom konsten!
Ha det gott!
/Karolina

Relaterade inlägg

School´s out for summer

Publicerat av
4

Som flera av er redan vet, har jag pluggat konsthistoria under våren och tagit ytterligare 30 högskolepoäng. Om man inte är insatt i ämnet, är det inte helt lätt att veta vad ”konsthistoria” innebär. Därför tänkte jag ägna dagens inlägg åt lite funderingar kring detta.

Konsthistoria=Datering?

Några jag pratat med tror att man måste lära sig massor av årtal utantill. Svaret är att man klarar sig väldigt långt som konsthistoriker, utan att fylla skallen med exakta årtal. Det är mer användbart att kunna resonera sig fram till en rimlig datering utifrån hur ett konstverk ser ut. Och ännu viktigare är, att kunna säga något vettigt om tolkning och den kontext det skapades i.

Konsthistoria=Förfalskning?

Några tror att jag har lärt mig att se skillnad på äkta och förfalskad konst. Inte heller det stämmer. Visst, det finns väl någon liten promille-andel av alla konsthistoriker som sysslar med sådant. De kallas konnässörer. Men då måste man bli extremt specialiserad på ett konstnärskap. Alltså skaffa sig väldigt smal och djup kunskap.

Konsthistoria=Värdering?

Förvånande många tror att jag lärt mig att värdera konst. Alltså att sätta prislapp. Inte heller det stämmer. Jag kan inte ett dyft om sådant! Jag siktar alltså inte på att bli anställd på Antikrundan eller Bukowskis…

Fotografi som föreställer Antikrundans expert Claes Moser framför en målning som hänger på en röd vägg.
Antikrundans expert Claes Moser. Ingen framtida kollega. Bildkälla: Wikimedia Commons.

Teori, analys, metod!

Men vad sjutton har jag då sysslat med i skolan, undrar säkert någon. Jo, jag har…

  • Lärt mig tolka konst utifrån olika teorier som används av konsthistoriker
  • Lärt mig grunderna i att skriva akademiskt

”Och vad kan du kalla dig nu?”, undrade en kollega, när jag kom tillbaka till jobbet. Tja, jag kan faktiskt kalla mig ”konsthistoriker”. Det sa i alla fall vår lärare Björn Fritz på en föreläsning. Och han tillade med ironisk ton:

”Men ingen kommer att falla på knä inför er när ni kallar er konsthistoriker. Men OM någon gör det, njut av stunden!”

Detta uttalande gav upphov till muntra fnissningar i föreläsningssalen. Budskapet från läraren var glasklart: Vi tillhör en liten, insnöad skara, med intresse för något det flesta bara rycker på axlarna åt. Men vad gör det? Det är underbart att få vara bland likasinnade, att nörda ner sig och dyka djupt i den underbara ocean som kallas konsthistoria.

Coronan på verket

Ungefär samtidigt med corona-lock-down skulle vi skriva uppsats, kursens huvudsakliga utmaning för oss studenter. Jag valde att skriva om en offentlig skulptur, ”Utblick/Insikt”, som finns i Malmö. Jag använde en kombination av olika teorier för att undersöka skulpturen. Det var väldigt intressant och jag lärde mig en massa på kuppen.

Uppsatsen finns att läsa här
Ett fotografi som visar en skulptur i svart granit, så kallad diabas. I förgrunden finns en del som är en fontän och längre bak, till höger, syns ett stående stenblock med en öppning i. Denna skulptur skrev jag uppsats om i konsthistoria.
Denna raring blev närstuderad av mig, denna vår. Skulpturen heter ”Utblick/Insikt” och är gjord av Pål Svensson. Den finns på Posthusplatsen i Malmö.

Med dessa ord vill jag önska er alla en riktigt skön sommar och meddela att denna blogg nu tar ett långt sommarlov…

Bästa hälsningar
Karolina


PS: Även tidigare denna termin har jag reflekterat över tillvaron som student i konsthistoria. Det inlägget finns att läsa här.

Relaterade inlägg

Drabbad av KOVA23

Publicerat av
5

I detta inlägg väljer jag att helt öppet berätta om viruset KOVA23, som jag fick för ett par månader sedan. Det är både ”roligt och räligt” att vara drabbad!

Jag är en av cirka 30 studenter vid Lunds universitet som har denna sjukdom just nu. I folkmun benämner man viruset ”Konsthistoria och visuella studier: Fortsättningskurs”, också benämnd ”B-kurs i konsthistoria”. KOVA23 är dess korrekta kurskod.

Hastigt insjuknande är typiskt för KOVA23

Sjukdomsförloppet är häftigt och startar med allvarlig teoribildning. Samtidigt med detta tvingar KOVA23 patienten att genomföra en rad seminarier. Den sjuke njuter av kunskapsinhämtningen, men det hela tär också på krafterna.

Se följande talande bild, där patienten ligger fullkomligt utslagen av all kurslitteratur.

Person drabbad av KOVA23. En person ligger överhopad av en mängd kurslitteratur.

Fas två och tre

Sjukdomen ger inte patienten någon chans till återhämtning. Med andra ord fortsätter förloppet på ett brutalt sätt, mot den redan försvagade patienten. I fas två kommer en period av metodgenomgångar. Samtidigt uppstår hos den drabbade misströstan, stress och enstaka stunder av upplysning och eufori.

I sjukdomens sista, och mest svårartade fas, inträffar så en lång period av informationssökning och uppsatsskrivande. Framförallt är det symptom som förvirring och ångest som nu tar över. Turligt nog förekommer även stunder av förtröstan, kreativitet och insikter.

Prognos

KOVA23 har turligt nog en godartad prognos. Framför allt eftersom sjukdomen beräknas vara besegrad i och med inlämnandet av en B-uppsats, som sker i slutet av vårterminen. Efter detta har patienten livslång immunitet mot KOVA23.

Så var inte orolig för mig. Jag klarar mig nog, ska ni se. Förhoppningsvis blir jag en bättre skribent inom konsthistoria. KOVA23 har gett mig en massa bra verktyg för att diskutera, analysera och skriva om konst. Och om du är det minsta intresserad av att plugga konsthistoria, så kan jag varmt rekommendera Lunds universitet.

Vi ses snart igen!
Bästa hälsningar Karolina

PS: Förra gången jag pluggade konsthistoria var hösten 2017. Du kan läsa lite reflektioner om den perioden här.

Relaterade inlägg