Växter i konsten, del 7. Akademiskt måleri dissar växter!

I förra inlägget skrev jag om hur poppis växtmotiv var hos köparna under barocken. Trots det kommer på 1600-talet ett hårt slag mot växterna, nämligen framväxten av ett akademiskt måleri. Resultatet blev att man degraderade växter som motiv och förpassade dem till ett strävsamt liv i konstens kulisser. Ett bakslag som faktiskt har verkningar än idag, vill jag påstå! Så vad var det som hände?

Titta på bilden! En liten gosse på 5 år. Han ska strax bli krönt till kung av Frankrike och sedermera kallas solkungen. Alltså är det Ludvig den 14:e vi snackar om. Om man drar det till sin spets, kan man faktiskt anklaga denna knatte för växternas bakslag i konsten.

Ludvig den 14:e, avporträtterad 1643 av Claude Deruet. Bildkälla: Wikimedia Commons.

1648 grundade just denna unge franska kungliga konstakademien. Han var vid tillfället enbart 10 år. Därför kan man anta, att det var diverse rådgivare inblandade.

Akademiskt måleri och dess hierarkier

Denna konstskola utgjorde en verklig maktfaktor. En följd blev att man snart grundade andra kungliga akademier i Europa, med den franska som förebild. På dessa akademier lärde man ut den akademiska traditionen. Det vill säga ett rigoröst synsätt på hur man målar och skulpterar på “det enda rätta sättet”. Och med tydliga hierarkier inom motiv. Det är nu växterna far illa! De hamnar nämligen allra längst ned i rankingen.

Mest ärevördigt var historiemåleriet, där man avbildade bibelns berättelser och de klassiska myterna. Sen kom porträtt. Och efter det landskap. Längst ned i listan hamnade “genremåleriet”, med djurmotiv och stilleben.

Livet i kulisserna

Trots detta nesliga nederlag fortsatte konstnärer att avbilda växter och blommor. På detta vis kunde de stackars växterna med nöd och näppe överleva i konsten. Vid denna tid ansåg man att blomsterstilleben var lämpliga motiv för kvinnliga målare. Resultatet blev att många fina blomsterskildringarna är målade av kvinnor.

Blombukett i ett glas vatten. Konstnär Anne Vallayer-Coster (1744-1818). Bildkälla: Wikimedia Commons.
En oljemålning i rokoko-stil som avbildar ett stort krus med diverse olika blommor. På bordet står också en korg med vindruvor. Till höger syns några persikor. Målningen är exempel på akademiskt måleri.
Blombukett i terrakottavas med persikor och vindruvor, 1776. Konstnär Anne Vallayer-Coster (1744-1818). Bildkälla: Wikimedia Commons.

Konstnären Elisabeth Vigée Le Brun, som målade åt Marie Antoinette, infogade ofta rosor som sin signaturblomma i målningar. Exempelvis i denna bild:

En oljemålning som föreställer Marie Antoinette i en blå klänning, hållande en ros i handen. Målningen är exempel på akademiskt måleri.
Marie Antoinette med ros, konstnär Elisabeth Vigée Le Brun, 1783. Bildkälla: Wikimedia Commons.

Jämfört med bibliska och mytologiska skildringar så stod sig alltså växterna slätt i konkurrensen. Sammanfattningsvis kan man säga att växterna nu påbörjade en lång period av kräftgång i konsten. Det akademiska måleriet orsakade en lågkonjunktur för växter i konsten, som skulle hålla i sig ett par hundra år åtminstone, och skapa efterklang än idag.

Det var dagens sorgeblommor!

Bästa hälsningar
Karolina

Relaterade inlägg