Tankar om träd i juletid

Publicerat 24 december, 2016 av Karolina

Jag publicerar detta inlägg på självaste julafton. Med tanke på mängden av överdekorerade julträd som denna dag agerar fokuspunkt i svenska vardagsrum så ägnar jag dagens funderingar åt några träd i konsten.

Die for you

Många är de stackars granar, som nedtyngda av bjäfs och krimskrams, offrar sin sista tid på att pryda våra hem. När julfestandet är över dör de sakta. Därför kan det vara lämpligt att börja denna spaning med trädkonstverket Die for you.

Die for you, 1993, konstnär Charlotte Gyllenhammar. Bilden är publicerad med konstnärens godkännande.

Denna installation är väldigt känd. Konstnären Charlotte Gyllenhammar hängde 1993 upp en 120-årig ek upp och ned på Drottninggatan i Stockholm.

Det är ett brutalt och naket verk. Gyllenhammar har tagit något så tryggt som en gammal ek och hängt det upp och ned, som ett slaktdjur. Och rotsystemet är kapat.

Titeln, Die for you, talar sitt tydliga språk. Det vill säga, någon dör eller offrar sig för en annan. Men vem är Någon? Och för vem dör eller offrar hen sig?

Som betraktare får du bestämma själv vad du tycker och tror! Är det en symbol över att vi människor dödar den natur vi lever i? Handlar det om att försöka utrota något misshagligt? Något som inte passar in, som ska bekämpas?

Kanske handlar det om relationer och hur långt vi människor är beredda att gå för att anpassa oss i relationer? Att vi vrider och bänder oss maximalt i önskan att passa in? Att vi till och med rycker loss våra rottrådar ur den trygga jorden för någon annans skull? Eller är det en bild över kärlek man är beredd att gå i döden för?

Jag tycker att verket är mycket starkt. Det får mig att reagera och reflektera. Kort sagt: Intressant konst!

En inkräktare, en reklampelare och ett önsketräd i Wanås skulpturpark

Roxy Paine har gjort två trädskulpturer i Wanås skulpturpark. Den första, Impostor, är från 1999. Det är ett hopsvetsat träd i rostfritt stål. På långt håll ser man att trädet är konstgjort. Till exempel syns svetsfogarna tydligt. Därför påminner det lite om scenografin i Trollkarlen från Oz. På så sätt ser man att det inte hör hemma i faunan. Titeln är ju också Impostor, vilket betyder inkräktare.

Roxy Paine, Impostor, 1999. Foto: Anders Norrsell. Publicerat med tillstånd av Wanås Konst, samlingen.

Med klimatförändringarna invaderar arter från andra klimatområden våra nejder. Vissa konkurrerar ut arterna som redan finns. Invasionen kan också bero på att någon klåfingrig människa planterat in en främmande art som genast sprider ut sig och tar över. Ett exempel är björnlokan.

Inkräktare i det yttre och det inre

En inkräktare är någon som tränger in och tar över. En inkräktare är ovälkommen. Alltså någon som kränker ett territorium. Men Roxy Paines skulptur ser ganska oskyldig ut. Kan det ha onda avsikter?

Själv kan man i sitt närområde bli invaderad av både det ena och det andra. Myror. Fruktflugor. Krukväxterna kan få bladlöss. Någon hackar ditt lösenord.

I sitt inre kan man bli invaderad av energitjuvar till exempel. Eller bullriga typer utan fingertoppskänsla som dundrar in i ens personliga sfär och förpestar tillvaron. Personer kan sakta men säkert krypa under ens skinn på ett obehagligt sätt. Så en vacker dag inser man att man är invaderad och att någon kränker ens territorium utan att man märkt det.

Façade/Billboard

Den andra skulpturen på trädtema av samme konstnär heter Façade/Billboard. Ett träd (Façade) bärs upp av en reklamskylt (Billboard). Hela skapelsen påminner om en stor utstansad clip-art-bild. Detta träd verkar behöva stöttning i form av en reklampelare.

Roxy Paine: Façade/Billboard, 2010. Foto: Anders Norrsell. Publicerat med tillstånd av Wanås Konst, samlingen.

Har det gått så långt att naturen måste stöttas av reklamen för att få uppmärksamhet?

Önsketräd

Yoko Ono har skapat önsketräd på ett antal ställen I världen. Och 2011 kom det önsketräd även till Wanås, Wish Trees for Wanås, 1996/2011. I ett antal äppelträd kan man som besökare hänga önskningar som man skrivit ner på små etiketter.

Yoko Ono: Wish Trees for Wanås, 2011. Foto: Wanås Konst. Bilden är publicerad med tillstånd av Wanås Konst, samlingen.

Träden är nästan helt överlastade av alla önskningar. Folk vill ha allt från senaste IPhone-modellen till tillfrisknande från allvarliga åkommor, till kärlek och fred på jorden.

Personalen på Wanås skördar med jämna mellanrum önskningarna och låter dem torka innan de skickar lapparna till Imagine Peace Tower på Island, ett minnesmonument Yoko Ono skapat för John Lennon. Om du går in på länken ovan kan du lämna dina önskningar till projektet!

Handlingen att konkret skriva ner en önskning och låta ett träd ta hand om den verkar utöva en magisk attraktion, av antalet önskningar att döma. Människor tror trots allt att det kan finnas någon eller något som lyssnar. Det kan vara värt ett försök!

Det finns säkert anledning att återkomma till andra träd i konsten längre fram. Har du något träd, verkligt eller konstgjort, som betyder något särskilt för dig? Skriv gärna och berätta!
God jul!

Vilse i Aquarius

Publicerat 10 december, 2016 av Karolina

Svara

Vilse i Aquarius, ett konstverk som förbryllar

Vilse i Aquarius är titeln på ett litet konstverk i glas av den Malmö-baserade konstnären David Krantz. Jag är lycklig ägare till det och vill gärna skriva några rader om det. Eftersom materialet är glas var det ganska hopplöst att fotografera. Därför får jag försöka beskriva det i ord också.

”Vilse i Aquarius” av konstnären David Krantz.

Glasblock med souvenirstuk

Verket är alltså ett litet glasblock med en bild inuti. Vad jag kan minnas var det populärt att ha sådana i vitrinskåpet på 80-talet. Just detta glasblock visar stjärntecknet Vattumannen. Andra populära motiv i denna genre tycks vara på tema djur, vikingar och jakt.

Från prydnadsföremål, via ready-made till konstverk

Vid efterforskningar framgår att själva glaspjäsen tillverkats på Nybro glasbruk. Alltså har konstnären David Krantz använt sig av en s k ready-made, d v s ett färdigt föremål. Men han har dock gjort ett intressant tillägg med hjälp av laserteknik. Tittar man noga så ser man en liten astronaut som verkar sväva framför vattumannen. Också den är innesluten i glaset.

Verket visades på en konstutställning i en hylla som även innehöll andra stjärntecken, stora och lilla björn samt några andra symboler. I likhet med Vilse i Aquarius hade de alla en liten astronaut ingraverad.

Till vänster: Detalj framifrån som visar inkapslad astronaut. Till höger: konstverket sett från sidan.

Fascinerande symbolik

David Krantz rör sig mellan olika material som t ex installation, skulptur, 3D-animation, stereoskopi och 3D-utskrifter. Och ibland måste man ta på sig 3D-glasögon för att kunna uppleva hans verk till fullo.

De teman som han berör i sin konst fascinerar mig. Men han pratar inte så mycket själv om de motiv han jobbar med. Orsaken är nog att han vill låta betraktaren skapa sin egen mening i mötet med verken. Oftast verkar hans tema handla om människans ursprung, existens och plats i universum.

Zodiakens smakmeny

Astrologi tycks sortera in under det vida begreppet New Age, det andliga smörgåsbord som jag så ofta låter mig utspisas vid. Astrologi är en av huvudrätterna som fascinerar mig. Det kan bero på att nästan alla beskrivningar jag läser om mitt eget stjärntecken stämmer obehagligt mycket överens med hur jag uppfattar mig själv.

Här är förresten en länk till en jättebra svensk sida om astrologi: Stefan Stenudd.

Stalkad av Aquarius

Jag känner mig som en vattuman ut i fingerspetsarna. Ibland är det skönt att kunna skylla på planeterna, men ibland känner jag mig stalkad av Aquarius. Mindre lätthanterliga sidor i min personlighet tycks ha ursprung i ödesbestämda planetkonstellationer. Vad göra?

Stalkad av Aquarius på Ordrupgaards servering.

Det lilla konstverket ”Vilse i Aquarius” tycks innefatta dilemmat ”Vad är av ödet givet och vad kan vetenskapen förklara?”. Vattumannen symboliserar förklaringsmodellen astrologi som jag finner mycket spännande. Astronauten symboliserar en världsbild där människans vetenskapliga landvinningar ska förklara tillvaron.

Ta astrologi, tillsätt reinkarnation och karma så hamnar vi i det existentiella fält där mina funderingar frodas som bäst. Jag tror att de stora stråken i ens liv är utstakade av ödet. Vissa utmaningar kommer i ens väg oavsett man vill eller inte.

Zodiakiskt bling på Glitter.

Har du något konstverk i din ägo som behandlar ”de stora frågorna”? Tror du på astrologi eller något annat? Skriv gärna och berätta!

/Karolina

PS: I ett annat inlägg berättar jag om ett fotografi jag äger, av konstnären Magnus Petersson.

Intervju med Hans Ljungqvist om Jung

Publicerat 3 december, 2016 av Karolina

Svara

Carl Gustav Jung (1875-1961) är en intressant karaktär i psykologins historia. Trots det är han nästan helt bortglömd! För något år sedan fick jag upp ögonen för hans tankar. Dessa kretsar oftast kring människans själ, kulturyttringar som konst och litteratur, sagor och myter.

Plockat från bokhyllan.

Många begrepp som används flitigt idag skapades av Jung. Emellertid är det inte många som känner till det. Exempelvis är arketyp och extrovert/introvert personlighet. Han menade att man kunde använda termen synkronicitet på händelser och till synes slumpartade sammanträffanden som betydelseskapande och klargörande i den enskilda människans liv.

När jag skrev denna bloggs första inlägg, om Venusmyten och skönhetsindustrin, så refererade jag till boken Jung och astrologin av Hans Ljungqvist, leg.psykolog/studierektor. Han är även författare till boken Kreativitetens hemlighet (2001). Mot bakgrund av inlägget kontaktade jag honom och han ville gärna ställa upp och svara på lite frågor om Jung.

Karolina: Vad var det du fastnade för hos Jung?

Hans: Hos Jung finns ett väldigt existentiellt djup, ett erkännande av tillvarons andliga dimensioner. Jung talar till den enskilda människan och hennes upplevelsevärld, inte till det akademiska kollektivet. Han talar till sökare, outsiders, inte till den intellektuella eliten.

När jag studerade nere i Lund i början 80-talet, fick jag och en kurskamrat själva ordna en seminariedag om Jung – en dag under 5 års teoretiska studier! De godkände dock att jag gick min egenterapi hos en jungiansk terapeut.

Karolina: Hur står det till med Jung idag?

Hans: Måste säga att jag nog häpnar lite över att så många av de yngre inom dagens psykologkollektiv knappt vet vem han var. Men så är jag väl lite av en nörd. Jag har studerat jungianska tankegångar sen sent 70-tal och tycker att jag fått en större bild av den mänskliga existensen på detta sätt.

Karolina: Om vi tar ett begrepp som arketyper, har det någon relevans idag i vårt moderna samhälle?

Hans: Hela reklamindustrin arbetar, medvetet eller omedvetet, med just arketyper i en eller annan form. Jag jobbade själv åt en reklamfirma på 90-talet som spökskrivare. De ville ha mytologiska förtecken inför lanseringen av ett större svenskt varumärke. Det kallas idag inom managementvärlden för storytelling, d.v.s att man förankrar en företeelse mytologiskt. Myten är själens eget DNA.

Karolina: En liten fördom jag har mot psykologi idag är att den ofta ignorerar patientens livsåskådning, tankar om själen och människans plats i universum. Vad tror du? Och om så är fallet, är det därför Jung fallit i glömska?

Hans: Det sekulärt materialistiska synsättet har idag mer eller mindre totalt tolkningsföreträde. Detta synsätt säger oss att tillvaron är helt utan mål och mening. En ekande meningslös tomhet.

Man menar att medvetande är inget annat än elektrokemisk aktivitet i grå materia, d.v.s. hjärnan. Hela skapelsen är bara ett gigantiskt tärningskast. Slumpens skördar. Att då komma och prata om själen och ett sökande efter mening, ja det blir förstås en aning magstarkt.

Jung anklagas ofta för att ha varit en mystiker, och det är delvis sant. Hans upplevelsevärld är mycket lik mystikernas. Det fanns en stark spänning inom Jung mellan vetenskap och det andliga.

Han ville bli sedd som vetenskapsman men kunde inte negligera sina direkta andliga upplevelser. Jung lyssnade till den stilla inre rösten. Något som inte är fullt så lätt för oss att göra i vår numer så högljudda och larmande värld. En tid när polerad yta premieras framför själsligt djup och kontemplation.

Karolina: Du menar alltså att man anser att det är negativt att psykologiska teorier och mysticism kan ha beröringspunkter? Varför tror du det är så?

Hans: Det hela faller tillbaks på den världsbild jag nämnde nyss. Det finns ingen plats för det mystiska, det transcendenta. Sånt där får konstnärer och poeter ägna sig åt. Vuxna moderna, förnuftiga människor tror inte på något sådant flum. Det är sagor för barn – och outsiders.

Scientismen, tillbedjandet av vetenskapen, är numer religionen för dagen. Det enda som finns, det enda som är verkligt, är det som är tillgängligt för våra fem sinnen. Allt annat bara fria fantasier, påhitt eller ren och skär lögn.

Jung däremot ansåg att religion/andlighet utgör en läkande kraft i människans psyke. Jag har själv en idé om att vi idag i många stycken når vår andliga sida genom skapande verksamhet i olika former. Flow som en port till större rymd. Jag har utvecklat detta i min andra bok, Kreativitetens hemlighet.

Karolina: Vad jag har förstått så menade Jung att den yttre världen (omvärlden) och den inre världen (människans psyke) korresponderar. Om mänskligheten har tumult i sitt inre så skapas kaos även i den yttre världen. Är inte detta högaktuellt, så som världen ser ut idag?

Hans: Jung menade att den inre och den yttre världen är två sidor av samma mynt. Detta gäller både för individ och kollektiv. Man måste finna helhet, mening inom sig själv för att kunna bidra till detta i den yttre världen.

Vi smittar varandra med känslor. Kaos inombords ger i regel kaos utanför i våra mellanmänskliga relationer. Yttre reflexer av inre tillstånd. Jungs synkronicitetsbegrepp kommer in här. Ett yttre sammanträffande som speglar en inre psykisk process. Världen likt en spegelsal. En underbar mystiker ifrån vår egen kultursfär, Franciscus av Assisi, uttryckte det på följande sätt: ”Det vi söker är den som söker”

Karolina: Hur tror du att framtiden ser ut för Jung?

Hans: Jag tror inte att jungianska tankegångar kommer att inta någon central roll framöver inom den officiella psykologin, annat än att enskilda psykologer låter sig inspireras och kanske smittar andra att söka i den riktningen.

Men jungianska tankegångar kommer, nu som innan, alltid att finnas som en underjordisk livgivande idéströmning att hämta inspiration ur. Många är det som har druckit ur detta flöde.

Ett kuriosum som inte många känner till, är att Jung var den som gav den utlösande inspirationen till skapandet av Anonyma Alkoholister och tolvstegsmodellen. Andlighet som medicin mot missbruk.

Karolina: Vad ska man läsa om man vill lära sig mer?

Hans: Den absolut bästa boken på svenska, är Kurt Almqvists ”Att läsa Jung”. Kurt, f d rektor på nu insomnade Junginstitutet, Skeppsbron Stockholm, ger en djuplodande analys av Jungs sätt att förstå människan och existensen. Kanonbra bok, helt enkelt.

På antikvariat kan man kanske hitta den gamla boken Från Freud till Jung av Ivar Alm. Alm var den som på allvar introducerade Jung här i Sverige och den som sedermera översatte Jungs självbiografi, Mitt liv, till svenska. I det engelskspråkiga utbudet rekommenderar jag Deirdre Bairs tungviktare Jung: A Biography.

Om man går ut på Youtube kan man hitta intressanta dokumentärer om Jung.
Länk till långfilmen A Matter of Heart
Länk till dokumentärserien The Wisdom of the Dream

Face to Face (den berömda BBC-intervjun):

Det finns även en liten intressant dokumentär från BBC som ger en god och poetisk inblick i Jungs teorier, Sea of Faith.
Del 1.

Länk till del 2

Skönlitteratur med touch av Jung

Om man vill närma sig Jung från den skönlitterära sidan, är det Herman Hesse som gäller. Hesse var nära vän till Jung och gick även i analys hos en jungiansk psykolog. Han skickade alltid ett dedicerat exemplar av sina nya böcker till Jung.

Demian och Stäppvargen är direkt relaterade till Hesses egna arbete med sig själv i jungiansk terapi. Hesses absoluta mästerverk är förstås annars Glaspärlespelet, den bok han fick nobelpriset för 1946. Under de många år det tog för honom att förbereda detta opus, skrev han samtidigt en annan liten bok, Österlandsfärden. En esoterisk kioskvältare av klass. En virtual reality utan dator och glasögon.

Och inte att förglömma… Här i Sverige har vi ju vår egen nobelförfattare, psykologen Tomas Tranströmer, vars svindlande poesi har många jungianska associationsbanor.

För mig var det mycket intressant att få svar på dessa frågor och förhoppningsvis för dig som läsare också! Tack till Hans Ljungqvist.

Relaterade länkar

Strövtåg i ett landskap av Ella Tillema

Publicerat 26 november, 2016 av Karolina

Under ett antal veckor denna höst har jag haft förmånen att varje arbetsdag kunna blicka på Ella Tillemas stora oljemålning Landskap. Det beror på att den ingick i en grupputställning på Falsterbo Strandbads konsthall. Här kommer en personlig betraktelse och analys av bilden.

Ella Tillema: Landskap 2011/2015. Olja på duk. Bilden är publicerad med tillstånd av konstnären.

Landskap som oroar

Tavlan är stor (1,60×2,5 m) och målad på liggande format. Förenklat kan man säga att motivet består av tre olika fält som tillsammans utgör ett landskap. En lerig åker längst ned, en upplyst byggnad ovanpå den och en mörk och molnig himmel längst upp. Vid en snabb anblick kan man konstatera att tavlan föreställer köpcentret Entré i Malmö, förmodligen en höstkväll.

Om man nöjer sig med att avkoda motivet på detta vis, och att inte reflektera ytterligare, så går man miste om mycket.

Ella Tillema gör konst med budskap

Ella Tillema använder sin konst för att reagera på omvärlden och hon behandlar ämnen i vår samtid som är svåra, både för den enskilda individen och för samhället i stort. Alltså finns det förmodligen saker och ting att fundera över i denna målning!

Faktum är att just Entré är ett sorgebarn bland alla köpcenter som de senaste decennierna växt upp som svampar ur jorden utanför städerna. Dessa standardiserade affärskluster suger livet ur stadskärnorna. Resultatet blir utarmade city.

Men Entré har haft stora bekymmer med lönsamheten. Därför har man försökt få det att fungera med olika typer av upprustning. Trots alla försök uteblir framgång.

Vad vill konstnären då säga med detta motiv? Vad säger bilden till mig som betraktare?

Delad komposition, kluven värld

Bildens komposition delar landskapet en bit ovanför mitten. Där möter den leriga åkern köpcentret. Vi kan se denna linje som en slags horisont. Men köpcentret hindrar marken från att möta himlen. Entré har landat som ett tomt och sterilt rymdskepp och täpper till den skånska myllan.

Komposition (förstärkt av mig). Bilden delas i tre fält. Tar det aldrig slut?

Leråkern kan symbolisera ett samhälle i samklang med naturen, där odling och närhet till naturen är viktigt. Köpcentret kan symbolisera ett helt annat sorts samhälle som bygger på snabb konsumtion, utan tanke på naturen som det trots allt hämtar sina resurser ifrån.

Ett antal trädsilhuetter utgör en sorglig försvarslinje innan den så kallade civilisationen tar vid.

Värt att notera är att vi inte ser byggnadens slut utan den fortsätter utanför tavlans kant, ut i det negativa bildrummet. Kanske fortsätter byggnaden i all evighet, som ett järnband som slagits runt vår jord. Vad vet vi? Bilden har helt klart civilisationskritiska undertoner nedgrävda i myllan.

Subliminala tecken i jorden?

Så en dag när jag tittar lite mer på tavlan upptäcker jag några detaljer som viskar till mig från myllan. Kanske är det bara jag som hör. Och jag är lite osäker på vad jag hör. Men det är intressant.

Ett djupt och vattenfyllt traktorspår i mitten av åkern leder blicken rakt in mot målningens mitt. Ljuset från Entré blänker i vattnet och spåren utgör ett klassiskt centralperspektiv. Traktorn som plöjt åkern verkar ha kört regelbundet fram och tillbaka över hela ytan. Men sen på slutet gjort några extra krumelurer. Dessa framträder mot det regelbundna mönstret. Är spåren verkligen en slump? Finns det subliminala referenser i leran?

En gestalt…

De vattenfyllda fördjupningarna bildar ett tecken. Det ser ut som en förenklad figur med långa ben och armarna utsträckta mot sidorna.

I detta fall skulle en konsthistoriker kunna läsa in en korsfäst kristus i figuren. I en västerländsk kontext skulle det vara ganska rimligt. Jag går lite längre bakåt än så och drar mig till minnes en märklig hällristning som jag fotograferade i Tanum för några år sedan. Den föreställer en gestalt med jättelånga armar som sträcks ut mot sidorna. Så här såg hällristningen ut.

Jag kan varmt rekommendera ett besök i Tanum, som är ett världsarv. På Vitlycke museum kan man få veta mycket om denna typ av bronsålderskonst och om hur livet var på den tiden.

Och lite till…

Är det långsökt eller bildar några andra spår konturerna av ett hjärta? Jag funderar fram och tillbaka. Är detta en vag och personlig tolkning? Ser någon annan detsamma som jag? Jag ställer frågan till min kollega: ”Har du sett hjärtat?” Jovisst, har hon det!

Ser du vad jag ser?

Alltså delar jag associationen med åtminstone en annan person. Intressant! Sammanfattningsvis ser jag en figur som verkar försöka omfamna jorden och ett stort hjärta. Är det inte precis vad vi behöver i denna kalla och grymma värld, där shopping blivit en religion och naturen exploateras?

Här kan du läsa vad konstkritikern Thomas Millroth skrivit i Sydsvenskan om tavlan.

Vilka tankar väcker min tolkning hos dig? Vad tänker du om bilden? Skriv gärna och kommentera!