En näpen fink, den vackra steglitsen, trendade i den kristna konsten under flera sekel. Från senmedeltid ända fram till barocken. Jag ska i en serie inlägg berätta varför.
Bernardo Daddi: Madonnan och barnet, ca 1345-1348. 
Bernardo Daddi: Madonnan och barnet, ca 1345-1348. Detalj. 
Michele Giambono: Madonnan och barnet med steglits i sin hand, ca 1440. 
Michele Giambono: Madonnan och barnet med steglits i sin hand, ca 1440. Detalj. 
Bernardino de Genoa: Madonnan och barnet omgivna av änglar, 1515. 
Bernardino de Genoa: Madonnan och barnet omgivna av änglar, 1515. Detalj. 
Carlo Crivelli: Madonnan och barnet, ca 1480. 
Carlo Crivelli: Madonnan och barnet, ca 1480. Detalj. 
Federico Baroccio: Madonnan och barnet med Josef och den unge Johannes, ca 1575. Även kallad ”The Madonna of the cat”. 
Federico Baroccio: Madonnan och barnet med Josef och den unge Johannes, ca 1575. Även kallad ”The Madonna of the cat”. Detalj.
Säkert har du redan koll på att duvan är den mest förekommande arten i kristen konst. Den har jag skrivit om tidigare (läs gärna). Men att steglitsen är nummer 2 på hitlistan, kanske du inte alls hade koll på. Det hade inte jag heller, förrän jag av en händelse stötte på en mycket spännande källa.
Dr Friedmanns forskning
En dag när jag sökte litteratur på Lunds universitetsbibliotek LUX, fastnade min blick på en bokrygg i hyllan Kristen konst och symbolik. Nämligen titeln The Symbolic Goldfinch (1946) av Herbert Friedmann. Min lycka var gjord! Och fatta vilken tur, boken finns bara i detta exemplar i hela Sverige!
Det skulle visa sig att boken innehöll en mycket djuplodande inventering och analys av steglitsens succéartade framfart i konsten. I likhet med duvan är steglitsen en symbolbärande pippi och den nitiske Friedmann gav sig sjutton på att reda ut varför. Hänger du med i denna serie kommer du att få veta mer.
Friedmann var ornitolog vid The Smithsonian Institution. Dessutom var han extremt kunnig i konsthistoria. Alltså var detta en perfekt uppgift för den strävsamme farbrorn.
Steglitsen och statistiken
Vi börjar med siffrorna som Friedmann redovisar. Av alla arter i den kristna konsten (utöver duvan), från senmedeltid till barock, utgör steglitsen hela 75-80%! Bara detta är anmärkningsvärt. Orsaken till det anmärkningsvärda, är att ingenstans i bibeln omnämns steglitsen som art.
Friedmann granskar litterära källor, bibeln, apokryfiska texter och en mängd andra dokument i sin jakt på förklaringar. Och givetvis studerar han ett stort antal målningar, hela 486 st. När jag läser hans bok riktigt känner jag hur han själv uppfattar sig som en detektiv. Till skillnad från dagens forskningsläge hade han verkliga utmaningar. Idag är nämligen stora delar av museernas konst digitaliserad. Men på den ihärdige Friedmanns tid fanns ”bara” originalkonst och reproduktioner i litteratur att tillgå.
Eftersom jag själv grävt ganska djupt i de digitala samlingarna, fantiserar jag nästan om att Friedmann står bakom min axel, och betraktar bilderna på datorskärmen. Jag föreställer mig hur han myser och fascineras av hur enkelt det är att ta del av konst från när och fjärran.
Hur som helst, han närstuderade trots allt en väldans massa målningar. Mot bakgrund av detta stora antal är det fullt rimligt att hävda att hans analys har bäring än idag. Så häng med i denna bloggserie, då får du ta del av de skarpa iakttagelserna han gjorde.
Det var allt för idag!
Bästa hälsningar från Friedmanns självutnämnda språkrör
Relaterade inlägg