På vingar genom konsthistorien, del 8. Mosaik-fåglar i Ravenna.

Förra gången besökte vi antikens Rom och idag tar vi ett raskt kliv ända fram till medeltiden. Nu sparar vi för första gången fåglar i en kristen miljö.

En stiliserad gräsand, artbestämd med hjälp av naturum Falsterbos personal… Se så fint de använt blå mosaik för att visa skuggor (näbben och bortre foten). Bildkälla: Wikimedia Commons.

Från romersk till kristet
Med kejsar Konstantin hade kristendomen tillåtits i Romarriket på 300-talet. Den obskyra sekten (de kristna) som dittills firat mässor i katakomber fick nu komma ovan jord och bli den officiella religionen. Konstantin hade också flyttat Romarrikets centrum till Konstantinopel i Bysans (”Öst-Rom”), där en kristen bildtradition började utveckla sig.

Ärkebiskopens palats i Ravenna, Italien. Exteriören avslöjar inget om den magiska interiören. Bildkälla: Wikimedia Commons.

Nog snackat om religion. Var är fåglarna?
Jo, dem hittar vi i de underbara mosaikerna i Ravenna, en stad i norra Italien, grundad av präster från just Öst-Rom. Vi pratar ca 400-tal.

I detta tunnvalv är taket täckt med ett underbart fågelmönster. Bildkälla: Wikimedia Commons.

Detalj från valvet. Jag kan se änder, påfåglar, duvor (varav en turturduva), kanske en kalkon?! Hjälp mig gärna om du kan artbestämma. Bildkälla: Wikimedia Commons.

Från sten till glas-bling med super-cement
Romarna hade använt stenmosaik på golv, men bysantinerna var wild and crazy och täckte även väggar och tak med glimrande glasmosaik. Detta var nu möjligt tack vare att man uppfunnit en ny typ av cement.

De små glasbitarna kom i alla möjliga vackra färger och de kunde ges ett gyllene skimmer genom att man satte bladguld på undersidan.

Vad är den lite prickiga fågeln för något? Jag gissar på pärlhöna, kan det stämma? Bildkälla: Wikimedia Commons.

Himmelskt skimmer
Man satte upp mosaikbitarna lite lätt vinklade så att de skulle ge en skimrande effekt när ljuset föll över dem. Syftet var ge en föreställning av att vara i himlen.

I början på 2000-talet hade jag glädjen att få besöka Ravenna och se allt detta underbara. Just dessa fågelbilder kommer från Ärkebiskopens palats.

Tycker du, som jag, att de är fantastiska? Hör gärna av dig med kommentarer!
Allt gott/Karolina

Relaterade inlägg

På vingar genom konsthistorien, del 7. Fåglarna i Villa Livia, Rom.

Idag beundrar vi freskmåleri i en romersk villa, nämligen Villa Livia. Livia var damen som, år 39 före vår tideräknings början, gifte sig med kejsar Augustus. Hon hade massor av fåglar på väggarna.

Ett av de underjordiska rummen i Villa Livia, som nu är flyttade till Palazzo Massimo.

Svalkande rum
De uppsatta romarna visste hur man svalkade sig! Rummen i denna villa låg under marken och var så klart underbara att vistas i när solen gassade utanför.

Träd omgärdat av en rosa mur. En lätt vind tycks blåsa, ser du hur några grenar böjer sig för vinden? Bildkälla: Wikimedia Commons.

Bildväggar
På väggarna fanns fresker. En fresk är en muralmålning gjord på ännu fuktig kalkputs. Man brukar säga att målningen är ”al fresco”, vilket är italiano för ”på färsk (mur)”.

Motivet är en luxuös trädgård, målad på ett illusoriskt sätt. Ett stängsel och en trädgårdsmur hjälper till att skapa djup i perspektivet. När vi befinner oss i rummet befinner vi oss samtidigt innanför trädgårdsmuren i målningarna, och kan beskåda den härliga naturen utanför.

Detalj: Ett par fåglar i ett granatäppleträd. Kan du hjälpa mig att artbestämma? Bildkälla: Wikimedia Commons.

Är detta en koltrast, tro? Bildkälla: Wikimedia Commons.

En slags trast? Flygande över vad som sägs vara ett kvitten-träd som bär frukt. Bildkälla: Wikimedia Commons.

Detta träd tycker jag är så fint. Vid foten växer en akantus. När man pluggar konst är akantus något som ständigt återkommer. I arkitekturen under antiken och renässansen var akantus (latin acanthus) ett vanligt bladornament. Bildkälla: Wikimedia Commons.

Detalj: På muren står ironiskt nog en fågelbur! Kanske som en påminnelse om att man som betraktare av detta bildrum också är instängd på sätt och vis? Bildkälla: Wikimedia Commons.

Kall färgskala och luftperspektiv
I målningarna tillämpas så kallat luftperspektiv. Det innebär att färgskalan blir mer ljus och pastellig (och motiven mindre detaljrika) ju längre in man kommer i bilddjupet.

På hundratalet innan vår tideräknings början så var det ganska nytt att låta de faktiska rummen övergå i illusoriska rumsligheter. Detta förfarande skulle bli mäkta poppis långt senare, nämligen under barocken (det får jag återkomma till en annan gång).

Förutom fresker så fanns det också mosaiker (som nedan) i Villa Livia.

Överdimensionerade duvor… Bildkälla: Wikimedia Commons.

En satans ragata?
Förresten, såg du TV-serien ”Jag, Claudius”? Den handlade främst om kejsar Augustus regeringsperiod. Där framställs Livia som en riktig jäkla hagga, som förgiftade folk till höger och vänster. Men hur som helst, fina väggmålningar hade hon i alla fall!

Här kommer ett klipp där hon beklagar sig över stackars Claudius för sin make Augustus.

Vad tycker du om väggmålningarna? Kan du hjälpa mig med fågelarterna? Hör gärna av dig och kommentera!
Allt gott!

Karolina

Relaterade inlägg

På vingar genom konsthistorien, del 5. Parfym-ugglan från Korinth.

Idag spanar vi in en miniatyr-uggla som är en parfymflaska. ”The owls are not what they seem”, skulle man kunna säga (ett citat ur TV-serien Twin Peaks).

Parfymflaska anno 640 före vår tideräknings början.

Titta vilket uttryck den lilla ugglan har när den tittar på oss! Den tillverkades i keramik i Korinth, på Peloponnesos, en grekisk halvö. Ugglan gjordes ca 640 före vår tideräknings början. Korinth var på den tiden den ledande orten inom keramik och hantverkarna där skapade bl a miniatyrvaser, ofta i form av djur.

Den lilla ugglan är enbart 5 cm hög. Den är ihålig och har en öppning längst ned. I botten finns även två hål där man ska trä ett läderband så att den kan hängas upp.

Sådana här miniatyrvaser, avsedda för parfym, kallas för ”aryballos”.

Jag tycker denna lilla skapelse är förtjusande! Se på detaljerna i dekoren, de uttrycksfulla ögonen, se formsäkerheten.

Just denna lilla aryballos finns på Louvren, och det var på deras hemsida jag fann denna fakta.

Vad tycker du om den lilla ugglan? Har du någon favorit när det gäller parfymflaskor, historiska eller samtida? Skriv gärna och berätta!

Allt gott!
Karolina

Relaterade inlägg

 

 

På vingar genom konsthistorien, del 4. Horus-falken.

Denna gång riktar vi kikaren mot det antika Egypten (ca 3150-30 före vår tideräknings början) och spanar efter Horus-falken.

Horus-skulptur i kolossalformat utanför Horus-templet i Idfu. Templet uppfördes 237-57 före vår tideräknings början. Bildkälla: Ad Meskens/Wikimedia Commons.

Hos egyptierna var Horus en gud, som oftast uppenbarade sig i form av en falk eller en mansgestalt med fågelhuvud. Horus hade olika funktioner genom tiderna. Det är tal om en komplex gud, med många betydelser.

Horus. ca 1200 före vår tideräknings början. Källa: Wikimedia Commons. Huvudbonaden är en så kallad ”pschent”- en ”dubbelhatt” som kombinerar kejsarhuvudbonaderna från både nedre och övre Egypten.

Sol, himmel och död
Horus tycks främst ha varit förknippad med solen och himlen. På vissa avbildningar har han en solskiva på sitt huvud.

Men han var också en beskyddare av hela egyptiska riket (nedre och övre Egypten), kungligheter och en guide för de döda i livet efter detta. Egyptierna var ju som besatta av detta med döden, så det mesta i deras liv tycks ha handlat om att förbereda sig för livet efter detta.

”Same, same but different”
Ibland är även solguden Ra avbildad med falkhuvud. Gudarna verkar vara gränslösa och lånar varandras attribut till och från! Se bild:

Gudarna Imentet och Ra från Nefertaris grav, ca 1400 före vår tideräknings början. Bildkälla: Wikimedia Commons.

Pilgrimsfalk eller slagfalk?
Förebilden för Horus-falken kan ha varit en pilgrimsfalk eller en slagfalk. Hursomhelst, det är inte svårt att fatta att egyptierna gav en gud fågelgestalt. En fågel som seglar högt uppe i den solgassande skyn, som har knivskarp blick och nobelt utseende. Falken passade perfekt in i egyptiernas strama estetik (som jag gärna skulle skriva mer om, men det får bli en annan gång).

En Horus-amulett hittad på en mumie, från år 1254 före vår tideräknings början. I klorna håller den ”shen-ringar”, en symbol för evigt beskydd. Bildkälla: Wikimedia Commons.

Tycker du, som jag, att det antika Egypten är något alldeles extra?
Jag anser att ”de gamla egyptierna” var otroligt mystiska, avancerade och stiliserade i sin mytologi och estetiska uttryck. Det saknar motstycke i konsthistorien, det är i alla fall de flesta överens om.

Här kommer en länk till Myter och Mysteriers fascinerande radioavsnitt om Antikens Egypten. Mycket nöje!

Vi hörs snart igen!
Karolina

Relaterade länkar

På vingar genom konsthistorien, del 3. Fågelmännen i Bohuslän.

Förra veckan skådade vi ”Fågelmannen i Lascaux”. En kollega till mig, Nils-Arvid på naturum Falsterbo, tipsade då om hällristningar från bronsåldern, som finns i Tanums kommun, Bohuslän. 

Dessa hällristningar är från yngre bronsålder (ca 1800-500 före vår tideräknings början). Bildkälla: Gunnar Creutz/Wikimedia Commons. Figurerna är extra markerade med hjälp av Photoshop.

Gestalterna i denna hällristning har fågellika attribut, som vingar och näbbar. Figuren som kommit att kallas ”Fågelmannen” (men hur vet vi att det är en man, egentligen?) förekommer på en del olika hällristningar och andra föremål. Det har fått arkeologer att fundera (läs lite mer här).

En teori om Fågelmannen, är att det rör sig om en religiös arketyp kopplad till en schamanistisk kult, under yngre bronsåldern och äldre järnåldern, där en schaman klätt sig i fågeldräkt och fågelmask.

Spekulationer
Det är frestande att börja spekulera i vad detta egentligen visar, för vi kan inte veta så mycket. De tre gestalterna ovan skiljer sig ganska rejält åt när det gäller kroppstyp. Från ganska normal benlängd (figuren till vänster) till extremt utdragna ben (figuren till höger). Jag tycker att den högra figuren ser ut som en sådan där skugg-selfie-bild, fotograferad sent en eftermiddag eller sommarkväll, när solen står lågt…

Tidsförlopp, förvandling eller vad?
Den vänstra figuren är den mest fågellika, den i mitten ett mellanting och gestalten till höger saknar fågeldrag. Handlar det om ett tidsförlopp där en fågel antingen stegvis förvandlas till människa eller tvärtom (beroende om man läser från vänster till höger eller motsatt riktning)? Alltså att samma gestalt förekommer flera gånger i en bild (det som i bildanalys kallas ”simultan succession”). Eller är det tre olika gestalter som avbildas sida vid sida?

Precis som förra veckan, så kan vi inte veta. Men visst är det fascinerande bilder?
Skriv gärna och kommentera!

Relaterade inlägg