Gästbloggaren Rebecka Signäs: Krämarkapellet i S:t Petri kyrka

Mitt namn är Rebecka Signäs och jag är denna veckas gästbloggare. Jag läser för tillfället mastersprogrammet i visuell kultur vid Lunds universitet och det var i fortsättningskursen vid mina kandidatstudier jag hade den stora förmånen att lära känna Karolina (som driver denna blogg). Under mina studier har jag utvecklat en fäbless för renässansen och dess tydliga spår som fortfarande har en prominent visuell plats i Malmös stadsbild.

S:t Petri kyrka i Malmö.

Ett av de mest lysande exemplen på renässansens visualitet och bildspråk är Krämarkapellet i S:t Petri kyrka i Malmö. Här används katolska bilder tillsammans med bilder från brytpunkten när Malmö som första danska stad genom ett kommunalt beslut reformerades år 1529. Dessa bilder används idag i ett Lutherskevangeliskt sammanhang vilket skapar en intressant upplevelse av sakralitet (ett annat ord för andlighet inom religion).

Olika rum utstrålar och ger en besökare olika typer av upplevelser. Ett väntrum på sjukhuset ger ett annat intryck än vad en teatersalong gör då de används för vitt skilda syften. Det gör att olika typer av rum är utformade och inredda på olika sätt. I detta inlägg ska jag därför utforska hur upplevelsen och intrycket av sakralitet produceras i den del av S:t Petri kyrka som utgörs av Krämarkapellet.

Krämarkapellet i S:t Petri kyrka i Malmö

Krämarkapellet finns i den västra änden av S:t Petri kyrka i Malmö. Kapellet skiljer ut sig från den övriga kyrkobyggnaden på flera olika vis.

En vy över Krämarkapellet.
Krämarkapellet med den centralt placerade dopfunten. På bilden kan man även se de moderna bänkarna längs med väggarna och ljusets effekt på kapellet.

På en upphöjd nivå

Det första exemplet är att kapellet ligger på en upphöjd nivå i kyrkan. Förutom trappsatsen till koret (altardelen), är Krämarkapellet den enda synliga del som gör det. Två trappsteg leder en besökare upp till Krämarkapellet och även om det inte är höga trappsteg urskiljer det kapellet från det övriga kyrkorummet.

Bildrikedom, ljus och möblering

Det kanske mest utmärkande draget för Krämarkapellet är dess bildrikedom. Väggar och tak, i form av kryssribbvalv i öst-västlig riktning, sjuder av bilder och färg. En betraktare blir på så sätt omsluten och får upplevelsen av att befinna sig i en annorlunda rumslighet jämfört med resten av kyrkan.  

Ljussättningen i rummet består av ett antal fönster och en stor ljuskrona placerad i det främre valvet. I Krämarkapellet finns inte några fasta bänkar. I stället är sittplatserna en mer modern version av bänkar som är placerade längs några av väggarna i kapellet. Denna installation av sittplatser kan ses som en blick mot det tidigare bruket av ett kyrkorum, där församlingen förväntades stå upp under hela gudstjänsten.

Rummets mest utmärkande ”möbel” är en dopfunt centralt placerad i kapellet. Den skvallrar om att rummet idag framför allt används som dopkapell.

Krämarkapellet: Ursprung och historia

Krämarkapellet har dock inte alltid använts som ett dopkapell. Exakt när Krämarkapellet byggdes är en delvis omtvistad fråga. Det är möjligt att kapellet haft tidigare förlagor än det en besökare kan beskåda idag.

Kapellets murar är annorlunda murade jämfört med de angränsande tornen som uppförts efter ett ras 1440–42. Därför tror man att kapellet har uppförts någon gång efter 1442.

Kalkmålning i Krämarkapellets tak.
Lejonet på bilden håller en banderoll där en besökare kan utläsa det tidigare namnet på Krämarkapellet, ”Vor Frue” eller som det står ”Vor Frau”.

Bekostat av Krämarelaget

Bilderna i Krämarkapellet har däremot daterats för tiden mellan 1515–1525 och tros ha uppförts av en verkstad med tysk bakgrund. Uppförandet av kapellet bekostades av det så kallade vantsnidarelaget, senare även kallat krämarelaget. Krämarelaget sågs som det förnämsta hantverkarlaget i Malmö vid tiden för uppförandet och det är även från detta hantverkarlag som kapellet idag har fått sitt namn.

Tidigare under historien kallades dock inte kapellet för Krämarkapellet utan för Vor Frue kapellet, vilket man än i dag kan se spår av bland bilderna i kapellet. Krämarkapellet har genomgått ett antal förändringar sedan uppförandet. Till exempel gällande dess namn, föränderligheten av rummet, dess bruk och användning inom den kristna liturgin. 

Sakralitet i förändring

Allt sedan Krämarkapellet byggdes har det alltså genomgått olika förändringar, bland annat inom användandet av och synen på sakralitet. Kapellet byggdes ursprungligen som ett katolskt kapell. Men sedermera kom det att användas inom den luthersk-evangeliska läran.

Kalkmålning i Krämarkapellets tak.
Denna bild föreställer Sankt Göran och draken. Det var denna bild som beställdes av den vikarierande katolske prästen Adzer Person som en reaktion i konflikten mellan den luthersk-evangeliska kyrkan och den katolska kyrkan vid tiden för reformationen i Malmö.

Sankt Göran och draken – Ett katolskt tema

Ett tecken som tyder på denna brytpunkt är bilden av Sankt Göran och draken. Det motivet beställdes av Adzer Person (levnadsår okänt) som var vikarierande katolsk präst i Sankt Petri kyrka. Han beställde motivet i samband med reformationen i Malmö (år 1529) och handlingen kan tolkas som en motreaktion mot reformationen. Person ville visa ett tecken och en önskan om katolicismens vinst över reformatorerna.

Draken inom kristen ikonografi tolkas ofta som en symbol för det icke rättrogna. Alltså kan motivet ge en betraktare en fingervisning kring vad Person ansåg om reformationen. Den katolske prästen fick under ett tag hålla sin verksamhet i krämarkapellet, trots att resten av Sankt Petri kyrka övertagits av den luthersk-evangeliska kyrkans kyrkoherde Claus Mortensen (1499–1575).

Dock ska det ha förekommit en del slitningar dem emellan. Bland annat konfiskerade Mortensen silver och värdefulla klenoder från Krämarkapellet. Person kom senare att lämna S:t Petri kyrka helt och kapellet övertogs av den luthersk-evangeliska kyrkan.

Även om katolicismen och den luthersk-evangeliska läran tillhör samma religion blir det för rummets bruk ändå en typ av förändring av sakraliteten och hur brukaren förhåller sig till den.

Förvaringsplats för brandpump

Senare under historien kom Krämarkapellet att användas som förvaring av stadens brandpump. På detta sätt användes en del av kyrkan, som på olika sätt är ett starkt tecken på sakralitet, för verksamhet som är svårare att koppla mot det sakrala.

När man bestämde sig för att flytta stadens brandförsvar och därmed brandpumpen, upptäckte man den stora bildrikedom som finns i kapellet. Freskerna (kalkmålningarna) hade överlevt reformationens bildstorm (förstörande av bilder) som skedde, om än i liten skala, i Sankt Petri kyrka, under reformationen.

Idag används Krämarkapellet som dopkapell inom den Svenska kyrkan. Därmed har det katolskt smyckade kapellet fått en ny sakral betydelse. I denna form blir sakraliteten på ett sätt adapterad och accepterad utifrån en förädling till en egen tolkningsmöjlighet, som accepterar och uppmärksammar rummets historia.

Kalkmålning på en pelare i Krämarkapellet.
Denna bild åskådliggör överlappande konsekrationskors. Detta visar på att rummet formellt invigts i olika omgångar. Ovanför konsekrationskorsen finns en bild föreställande Sankt Laurentius.

Formell och informell sakralitet

Rummets sakralitet tar sig uttryck på många olika sätt. De formella tecknen på att det är ett sakralt rum syns bland annat i dopfuntens centrala placering i rummet. Den skvallrar om rummets bruk och vad en besökare förväntas göra där.

Att kapellet är placerat i en kyrka som aktivt används inom liturgin (gudstjänstordningen) är ett annat tecken på att det är ett sakralt rum, om än historiskt varierande.

På väggarna möts en besökare även av flera lager konsekrationskors (tecken på att en biskop har invigt kyrkan). Det tyder på att rummet vid olika tillfällen formellt sakraliserats.

Identiteten i rummet skapas även genom bilderna, som på ett tydligt sätt kopplar an till sakralitet. Ett av de tydligare exemplen på detta är en bild lokaliserad i ett av kryssvalven och föreställer Petrus och Paulus som håller i Veronicas svetteduk. Svetteduken som föreställer Kristus ansikte med gloria kröns av påvevapnet placerad ovanför svetteduken.

Petrus och Paulus håller Veronicas svetteduk med Kristus anlete och gloria. Bilden kröns av påvevapnet i form av en krona med två korslagda nycklar.

Både Veronicas svetteduk, Petrus och Paulus är bilder med en tydlig koppling till sakralitet både inom den luthersk-evangeliska kyrkan och den katolska kyrkan. Däremot är Påvevapnet den yttersta bilden av sakralitet enbart inom den katolska kyrkan.

Informell sakralitet genom akustik

Vidare kan man upptäcka en informell sakralitet i rummet kopplat mot dess akustik. På grund av rummets konstruktion bildas en ekande effekt som transporterar och förstärker ljud. Detta fenomen bidrar till att en besökare automatiskt sänker sitt röstläge i en upplevelse av att inte vara den som ska höras i rummet.

Besök Krämarkapellet!

Krämarkapellet och S:t Petri kyrka går att besöka på Göran Olsgatan 4 i Malmö och är väl värda ett besök. Utöver kapellet är kyrkan även Malmös äldsta kyrka och äldst bevarande tegelbyggnad, som i sig bär på en spännande historia och bisarra händelser – detta är dock tillräckligt för ett eget blogginlägg som kanske kommer i framtiden.

Till dess uppmanar jag alla läsare att fundera kring rummen ni befinner er i!

  • Varför ser de ut som de gör?
  • Vad i rummet producerar uppfattningen om detsamma och hur kommer det sig att vi genom olika konventioner lätt känner igen rum för olika typer av användning?

Rebecka Signäs

PS: Läs gärna också Karolinas inlägg om hur Helgo Zettervall i sin restaureringsiver ”förbättrade” byggnader i Malmö, bland annat S:t Petri kyrka.

Relaterade inlägg

Befria Hartrappan!

Bianca Maria Barmens skulptur Hartrappan lider, anser jag. Därför uppmärksammar jag i detta inlägg hur dålig situationen är för konstverket på Malmös främsta gågata, Södra Förstadsgatan.

Edit: Sedan detta inlägg skrevs har restaurangen La Couronne gått i konken. Därmed har den tillfälliga uteserveringen monterats ned och skulpturen kan återigen upplevas i sin helhet. Vad det blir av den nya restaurangen återstår att se.

I tysthet uthärdar skulpturen sin tillvaro, fullkomligt dold av restaurang La Couronnes uteservering. Flera gånger har jag passerat och irriterat mig på att skulpturen inte får fylla sitt syfte på den plats den faktiskt är skapad för. Därmed förlorar den sin möjlighet att väcka eftertanke, sprida glädje, att upplevas och beskådas av Malmös fotgängare som strosar på gågatan.

Biancas Maria Barmens skulpturer har en slags aura som sträcker sig utåt och välkomnar betraktare att närma sig. Ofta består skulpturerna av olika delar, precis som i fallet med Hartrappan. På så sätt skapar delarna en dynamik som gör att en åskådare enkelt börjar forma en egen känsla och förståelse av vad skulpturen berättar.

Därför tycker jag att Biancas skulpturer passar synnerligen väl i markplan, där folk i alla åldrar och storlekar kan komma nära. Och till och med känna på den! Jag gissar att själva haren blivit rejält klappad av barn genom åren.

Bianca Maria Barmen: Hartrappan, brons och sten.

Hartrappan – inpackad av utskänkningsintressen

Jag har inget emot uteserveringar, men denna situation måste få en värdig lösning. För att få veta mer mejlade jag Malmö Stad. De svarade att tomten tillhör bostadsrättsföreningen. Följaktligen har kommunen ingen makt över Hartrappans olyckliga villkor.

Efter det telefonerade jag till konstnären, som berättade för mig att skulpturen kom på plats 1998. Då fanns det möjlighet för privata aktörer (i detta fall Bostadsrättsföreningen) att via Statens konstråd placera ut konstverk på platser som mynnar till offentliga rum. Hartrappan ägs i nuläget av bostadsrättsföreningen.

Dessutom berättade hon att det finns ytterligare en skulpturdel som tillhör Hartrappan. Om en betraktare fortsätter in genom valvet så uppenbaras en plantering med lagerhägg. I denna plantering står ett skulpturfundament med ett manshuvud. Jag begav mig till platsen för att dokumentera.

En hemlig skulpturdel, som tillhör Hartrappan, finns i en plantering på innergården.

Jag luskade vidare och stegade in på La Couronne. Den vänliga personalen berättade att bostadsrättsföreningen låtit dem ha sin uteservering uppe hela året runt, p g a pandemin. Och nu hoppades de på att få fortsätta ha det så. Ve och fasa! Det skulle innebära att Hartrappan riskerar att bli dold året runt!

En enkel lösning

Min bästa lösning på situationen: Malmö Stad kontaktar inblandade parter och gör en överenskommelse om att finna en annan lösning för verket, på en plats på kommunens mark. Så klart i samråd med konstnären. Och kanske Malmö Förskönings- och planteringsförening vill vara med och hjälpa till?

Upp till kamp för Hartrappan!
Hälsar Karolina

PS: Jag har tidigare skrivit om offentlig skulptur, till exempel Men vänta nu i Lund och du kan läsa min uppsats om skulpturen Utsikt/Inblick, som finns i Malmö. Jag har också skrivit om Utvandrarmonumentet i Karlshamn och en skulptur i Wanås-parken.

Relaterade inlägg