Växter i konsten, del 5. Den stora tuvan av Dürer.

Förra gången skrev jag om eleganta, vita liljor. I dag blir det ett tvärt kast till en mycket känd tuva med ogräs, målad av Albrecht Dürer 1503.

En målning som avbildar en mängd gröna växter mot en ljus bakgrund. Man ser olika typer av blad och strån. I förgrunden är jorden genomlyst så att vissa av växternas rötter syns.
Den stora tuvan. Konstnär Albrecht Dürer, 1503.

Otroliga ogräs av Dürer

Titta på växterna! Många kallar det för ogräs. Vi ser arter som groblad, teveronika, rölleka, maskros m.m. Följaktligen inget särskilt spektakulärt. Ändå berör bilden mig mycket. Det är vackert att konstnären riktat blicken ner mot det mest oansenliga, och ägnat motivet stor omsorg. Dürer har avbildat varje blad individuellt och har uppmärksammat minsta strå.

Jag fick upp ögonen för denna bild när jag läste konsthistoria 2017. Vår lärare sa, att detta var första gången som en konstnär avbildat ogräs. Bilden är en akvarellmålning. Alltså målat med fin vattenfärg på papper. Vi befinner oss tidsmässigt mitt i renässansen, bilden är daterad till 1503.

Världen upptäcks, från det lilla till det stora

Det var en tid då naturvetenskaperna växte snabbt, t ex zoologi och botanik. Man upptäckte nya sjövägar och nya kontinenter. Västvärlden började kolonisera. Det vill säga plundra och skövla föremål och växter från främmande länder.

Man hade ett stort intresse för världen och allt vad den innehöll. Vetenskapen ville ordna världen och systematisera den. Man dokumenterade växter i botaniska illustrationer. Därför kan man säga att växterna är väldigt populära som motiv under denna tid. Men “Den stora tuvan” är ingen botanisk illustration. I sådana är varje art avbildad för sig. Istället har Dürer avbildat ett litet ekosystem och försökt skildra en miljö.

Albrecht Dürer var en renässansman i ordets rätta bemärkelse. Alltså både en vetenskapsman och konstnär. Han var en tysk målare, grafiker, geometriker och konstteoretiker. Många jämför honom med Leonardo da Vinci.

Utebliven träff med tuva

När jag var i Wien för några år sedan (läs om mina eskapader här), ville jag se målningen. Den finns på museet Albertina. Det visade sig att museet förvarar den dold i sina samlingar. Alltså visar man inte den för allmänheten. Förmodligen är den nu 500 år gamla akvarellen för skör för att ställas ut. Den måste bli omhändertagen på bästa sätt. Precis som vi måste ta hand om den natur vi fördärvat.

Bästa hälsningar från Karolina

Relaterade inlägg


Växter i konsten, del 4. Vita liljor.

I förra inlägget visade sig akantus vara den västerländska konstens mest populära bladväxt. Idag ska jag reflektera lite över vita liljor. Dessa vackra och tåliga stänglar har ofta en speciell uppgift i konsten.

När jag vill pryda mitt hem lite extra, brukar jag bege mig till min lokala blomsterhandel, Mobilia Blommor. Där finns ett brett utbud av vackra blommor. Ofta blir jag rådvill när jag ska välja. Resultatet blir att jag väljer ett säkert kort som aldrig gör mig besviken. Jag köper en kvast med vita liljor! De är lätta att placera i vas, är tåliga och klarar sig i upp till 10 dagar. Förutom att vara snygga är det alltså ett ekonomiskt val att välja liljor!

De ymniga packarna med liljor.

Bedårande, bebådande vita liljor

Många växter har fått en symbolisk betydelse i den västerländska konsten. I likhet med andra symboler så hittar vi dem ofta i ett speciellt sammanhang. När det gäller vita liljor hamnar vi automatiskt i så kallade bebådelsebilder. Bebådelsen är den stund då ängeln Gabriel uppenbarar sig för Maria för att tala om att hon ska föda guds son.

Bebådelsebilder är ett av de allra populäraste motiven i renässansens konst. I dessa bilder brukar Gabriel sträcka fram en stängel vita liljor eller så är de placerade i en vas eller kruka.

Kyskhet och renhet

I kristen symbolik står den vita liljan för jungfru Marias renhet och oskuld. Men den vita liljan fanns även i den grekisk-romerska gudasymboliken. Där förknippas den också med renhet. Mitt symbollexikon anger att den vita liljan föddes ur gudinnan Heras mjölk. Därmed är den en symbol för Hera.

Bebådelsen av Leonardo da Vinci. Ca 1472–1475. Finns att beskåda på uffizierna i Florens. Bildkälla: Wikimedia Commons.
Detalj.
Bebådelsemålning, från ca 1420, av okänd konstnär. Finns att beskåda på Museu Nacional d´Art de Catalunya, Barcelona. Bildkälla: Wikimedia Commons.
Bebådelsemålning av Juan de Flandes, ca 1508. Finns på National Gallery, London. Bildkälla: Wikimedia Commons.

Varje gång jag köper en vit lilja blir jag alltså påmind om bebådelsebilder i den västerländska konsthistorien! Men det gör inget, eftersom jag älskar konsthistoria OCH vita liljor.

Hälsningar från det bloggande blomsterbudet

Relaterade inlägg