Fjärilar i konsten: Maria Sibylla Merian

Idag vet varenda människa att fjärilar genomgår olika stadier: ägg, larv, puppa och fjäril. Men på 1600-talet hade man dålig koll på saken. Därför berättar jag idag om Maria Sibylla Merian (1647-1717), entomolog och konstnär. Hon skaffade sig bättre kunskaper om saken. Dessutom var hon ekolog innan ordet ens fanns!

Arten Arsenuda armida, bild från Merians verk Metamorphosis Insectorum Surinamensium.
Porträtt av Maria Sibylla Merian, målat av Jacob Marell, 1679.

Kanske har du redan sett Merians insektsmotiv? De dyker upp på kort, presentartiklar, och liknande. Och det är lätt att fatta! Det beror på att de helt enkelt är extremt skickligt utförda, vackra och mycket detaljrika.

Uralstring kontra metamorfos

Som jag nämnde inledningsvis hade 1600-talsmänniskorna inte full koll på detta med insekters livscykler. Inte heller hade de så stor kunskap om samband i naturen, det vi idag kallar ekologi.

Man ansåg att insekter uppstod genom så kallad uralstring. Det innebar att de ”uppstod” spontant ur helt andra saker. Till exempel att löss kunde uppstå av damm. Ruttet kött kunde generera larver. Dessutom ansågs insekter smutsiga och äckliga.

Insekts-inspiration

Merian föddes in i en familj av konstnärer och gravörer. Släkten ägde ett stort bokförlag som gav ut naturböcker. På så sätt hade hon tillgång till både inspiration och kunskap på nära håll.

Redan som 13-åring födde hon upp silkesmaskar och andra insekter. Som vuxen förvandlade hon sitt kök till ett insektslabb, fullt med burkar innehållande olika arter och föda till dem.

Vid denna tid skapade konstnärer illustrationer utifrån döda och uppnålade exemplar av insekter. Men till skillnad från sina samtida konstnärskollegor studerade och målade alltså Merian levande insekter. Resultatet blev livfulla och detaljerade bilder.

Med hjälp av sina erfarenheter från insektsuppfödningen blev Merian en av de första att visa på insekternas metamorfos. Alltså omvandling mellan olika stadier. Därmed utmanade hon teorin om uralstring. Till exempel visade hon i en och samma bild silkesmaskens metamorfos.

Silkesmaskens metamorfos.

Ekologisk föregångare med omväxlande liv

Mest revolutionerande av allt var att Merian avbildade insekterna tillsammans med de växter som de levde på. Vid denna tid illustrerade man nämligen alla arter var för sig, tagna ur sitt sammanhang. Men genom att sammanföra insekter och växter i samma bild visade Merian på arternas samband.

Fjärilen heter Caligo memnon, Stor ugglefjäril. Illustration av Maria Sibylla Merian.

Merian levde ett spännande liv. Hon föddes i Frankfurt, gifte sig, startade en skola för måleri och broderi i Nürnberg, flyttade till Friesland-provinsen i Holland och gick med i en sekt, skilde sig, lämnade sekten, flyttade till Amsterdam och publicerade böcker. Hennes publikationer fick strykande åtgång. Hon sålde alla sina tillgångar för att själv kunna bekosta en forskningsresa till Surinam med sin dotter. Där avbildade hon ett stort antal arter.

Efter hennes död sålde döttrarna hennes målningar, främst till den ryske tsaren Peter I i Sankt Petersburg. Där finns många av originalen kvar än idag.

Bortglömd forskare

Fram till på 1900-talet var Merian mest omskriven som konstnär. Men numera tillmäter man henne också rättmätig betydelse som forskare. 2018 fick hon en fjärilsart uppkallad efter sig, Catasticta sibyllae. Hon hamnade också på en D-marksedel.

Catasticta sibyllae.
Merian avbildad på en tysk D-marksedel.

Det var allt för idag!
Tack till Ulf Westerberg för artbestämningar av fjärilarna på Merians bilder.

Bästa hälsningar från bloggerskan med fjärilshåven i hand

Relaterade inlägg

Växter i konsten, del 6. Barocken och högkonjunktur för botaniska motiv

I förra inlägget beskrev jag hur snabbt naturvetenskaperna växte under renässansen. Det ledde till ett stort intresse för att systematisera och avbilda växter. Därför är vi idag mogna att ta klivet in i barocken, då intresset för växter i konsten bokstavligen maximeras.

Stilleben med blommor i vas, av Christoffel van den Berghe, 1617. Bildkälla: Wikimedia Commons.

Barockens blommor

Tidsmässigt befinner vi oss på 1600-talet och början av 1700-talet. Jämfört med renässansens växtavbildningar kan man säga att barocken är bombastisk (milt sagt) i sitt uttryck. Således är det fler växter, underligare kombinationer, ymnigare växter och framförallt så bildar växterna nu en helt ny genre: blomsterstillebenet. Denna genre blir gigantisk och väldigt populär bland konstköpare, i den tid som kallas den holländska guldåldern. Det var en period på 1600-talet med Holland som den främsta handelsnationen i Europa. Då gjordes en massa framsteg inom vetenskaperna och konstnärer framställde fantastiska bilder.

Trädgårdsodling blev nu en fritidssyssla för de rika. Man började skapa blomsterböcker som skulle inspirera odlandet. Konstnärer illustrerade vackra bilder till dessa böcker. Växterna i konsten hade nu som syfte att behaga, inspirera och visa skönhet. Men inte bara det…

Tidens flykt och alltings förgänglighet

Det holländska blomsterstillebenet har ofta vad konstvetare kallar ”vanitas-aspekt”. Det innebär, att det avbildade motivet har en symbolik som påminner om livets ändlighet och alltings förfall. Således avbildade konstnärerna blommor som var på gränsen att blomma över. Ibland har några blomblad fallit av, kanske sitter en snigel och mumsar på ett blad, ibland har några blad gulnat. Allt för att påminna om tidens förlopp. Bitterljuvt, skulle man kunna säga!

Dessutom hade varje art sin egen speciella symbolik. Exempelvis stod vallmo för Kristi lidande, liljor för renhet och solrosor för tro. Men blommorna kunde också knyta an till ett allmänt, allegoriskt idéinnehåll. Exempelvis associeras blommor med blomstergudinnan Flora och frukter med trädgårdsgudinnan Pomona.

Själv är jag extremt svag för denna typ av stilleben. Och de måste ses i original! Jag vet att konstvetare säger detta om alla sorters konst, men ärligt talat, dessa fantastiska målningar fullkomligt vibrerar av liv när man står framför dem… Därför vill jag i sammanhanget nämna den nederländska konstnären Rachel Ruysch (1664-1750), vars bilder jag återger här.
Se själv!

En typisk oljemålning från barocken med en mängd olika blommor samlade i en frodig bukett. Man ser även en larv och en fjäril.
Konstverk av Rachel Ruysch, 1698. Bildkälla: Wikimedia Commons.
En oljemålning som föreställer en mängd olika blommor i en glasvas på ett marmorbord.
Konstverk av Rachel Ruysch, 1745. Bildkälla: Wikimedia Commons.

En intressant detalj från denna tid är att blomsterkonstnärerna inte målade utifrån riktiga blommor. De studerade istället andra konstnärers avbildningar, beskrivningar och botaniska illustrationer. Det kunde få till följd att buketter med olika arter stod i blom samtidigt, trots att det var arter som hade vitt skilda blomningsperioder! Således anpassade konstnärerna växterna för estetiska och symboliska syften.

Barockens botaniska illustrationer

Förutom blomsterstilleben var det populärt med botaniska illustrationer under barocken. Därför vill jag även nämna den tyska konstnären Maria Sibylla Merian (1647-1717). Hon kombinerade växter och insekter i sina illustrationer.

En illustration som visar en papegojtulpan och några andra blommor mot en vit bakgrund. Längst ned i bild syns även ett par larver.
Illustration av Maria Sibylla Merian, okänt tillblivelseår. Bildkälla: Wikimedia Commons.
En botanisk illustration med fjärilar, puppa och larv på en växt.
Illustration av Maria Sibylla Merian, 1705. Bildkälla: Wikimedia Commons.

Tulipomanin

Slutligen vill jag nämna tulipomanin som utbröt i Holland på 1630-talet. Den intensiva perioden har jag skrivit om i ett tidigare inlägg, läs det gärna!

Det var dagens blomsterfångst!
Bästa hälsningar
Karolina

Relaterade inlägg