Växter i konsten, del 6. Barocken och högkonjunktur för botaniska motiv

I förra inlägget beskrev jag hur snabbt naturvetenskaperna växte under renässansen. Det ledde till ett stort intresse för att systematisera och avbilda växter. Därför är vi idag mogna att ta klivet in i barocken, då intresset för växter i konsten bokstavligen maximeras.

Stilleben med blommor i vas, av Christoffel van den Berghe, 1617. Bildkälla: Wikimedia Commons.

Barockens blommor

Tidsmässigt befinner vi oss på 1600-talet och början av 1700-talet. Jämfört med renässansens växtavbildningar kan man säga att barocken är bombastisk (milt sagt) i sitt uttryck. Således är det fler växter, underligare kombinationer, ymnigare växter och framförallt så bildar växterna nu en helt ny genre: blomsterstillebenet. Denna genre blir gigantisk och väldigt populär bland konstköpare, i den tid som kallas den holländska guldåldern. Det var en period på 1600-talet med Holland som den främsta handelsnationen i Europa. Då gjordes en massa framsteg inom vetenskaperna och konstnärer framställde fantastiska bilder.

Trädgårdsodling blev nu en fritidssyssla för de rika. Man började skapa blomsterböcker som skulle inspirera odlandet. Konstnärer illustrerade vackra bilder till dessa böcker. Växterna i konsten hade nu som syfte att behaga, inspirera och visa skönhet. Men inte bara det…

Tidens flykt och alltings förgänglighet

Det holländska blomsterstillebenet har ofta vad konstvetare kallar ”vanitas-aspekt”. Det innebär, att det avbildade motivet har en symbolik som påminner om livets ändlighet och alltings förfall. Således avbildade konstnärerna blommor som var på gränsen att blomma över. Ibland har några blomblad fallit av, kanske sitter en snigel och mumsar på ett blad, ibland har några blad gulnat. Allt för att påminna om tidens förlopp. Bitterljuvt, skulle man kunna säga!

Dessutom hade varje art sin egen speciella symbolik. Exempelvis stod vallmo för Kristi lidande, liljor för renhet och solrosor för tro. Men blommorna kunde också knyta an till ett allmänt, allegoriskt idéinnehåll. Exempelvis associeras blommor med blomstergudinnan Flora och frukter med trädgårdsgudinnan Pomona.

Själv är jag extremt svag för denna typ av stilleben. Och de måste ses i original! Jag vet att konstvetare säger detta om alla sorters konst, men ärligt talat, dessa fantastiska målningar fullkomligt vibrerar av liv när man står framför dem… Därför vill jag i sammanhanget nämna den nederländska konstnären Rachel Ruysch (1664-1750), vars bilder jag återger här.
Se själv!

En typisk oljemålning från barocken med en mängd olika blommor samlade i en frodig bukett. Man ser även en larv och en fjäril.
Konstverk av Rachel Ruysch, 1698. Bildkälla: Wikimedia Commons.
En oljemålning som föreställer en mängd olika blommor i en glasvas på ett marmorbord.
Konstverk av Rachel Ruysch, 1745. Bildkälla: Wikimedia Commons.

En intressant detalj från denna tid är att blomsterkonstnärerna inte målade utifrån riktiga blommor. De studerade istället andra konstnärers avbildningar, beskrivningar och botaniska illustrationer. Det kunde få till följd att buketter med olika arter stod i blom samtidigt, trots att det var arter som hade vitt skilda blomningsperioder! Således anpassade konstnärerna växterna för estetiska och symboliska syften.

Barockens botaniska illustrationer

Förutom blomsterstilleben var det populärt med botaniska illustrationer under barocken. Därför vill jag även nämna den tyska konstnären Maria Sibylla Merian (1647-1717). Hon kombinerade växter och insekter i sina illustrationer.

En illustration som visar en papegojtulpan och några andra blommor mot en vit bakgrund. Längst ned i bild syns även ett par larver.
Illustration av Maria Sibylla Merian, okänt tillblivelseår. Bildkälla: Wikimedia Commons.
En botanisk illustration med fjärilar, puppa och larv på en växt.
Illustration av Maria Sibylla Merian, 1705. Bildkälla: Wikimedia Commons.

Tulipomanin

Slutligen vill jag nämna tulipomanin som utbröt i Holland på 1630-talet. Den intensiva perioden har jag skrivit om i ett tidigare inlägg, läs det gärna!

Det var dagens blomsterfångst!
Bästa hälsningar
Karolina

Relaterade inlägg

Veckans pausfågel: En ilsken svan från barocken

Idag spanar vi svan. Jag upptäckte denna på en resa till Holland. Svanen fanns på vykort, gasunderlägg, servetter och allt möjligt. Därför blev jag nyfiken på vad det egentligen var för speciellt med denna svan.

En oljemålning som föreställer en stor svan med vingarna utbredda. Den försvarar sitt näste i vattenbrynet, mot en liten hund som syns i tavlans vänstra hörn.
Svanmålning av Jan Asselijn, ca 1650. Bildkälla: Wikimedia Commons.

Tavlan avbildar alltså en svan i naturlig storlek. Den försvarar sitt bo mot en hund, vars huvud syns (dåligt) i nedre vänster hörn. Fågeln fångade min uppmärksamhet eftersom den såg så ursinnig ut. Jag tycker att konstnären verkligen fångat ilskan mycket bra. Vi kan nästan höra den väsa och känna vinddraget från de flaxande vingarna. Den lilla hunden har inte en chans.

En närbild på svanens huvud med den kraftfulla näbben vidöppen.

Tolkning med eller utan text?

Det visade sig att det rått olika mening om hur bilden egentligen ska tolkas. Rijksmuseum i Amsterdam köpte in tavlan år 1800. Då beskrev man den som en allegori över Hollands politiske ledare Johan de Witt (1625-1672). Alltså skulle svanen symboliskt visa en man som försvarade Holland mot dess fiender.

Framförallt var det texter i bilden som pekade på detta. För det första så står det målat med vitt ”Ledaren” mellan svanens ben. För det andra står det ”Statens fiende” ovanför hundens huvud. Och för det tredje så står det ”Holland” ovanför ägget i nästet. Här nedan ser du lite bättre, eftersom jag gjort de detaljerna ljusare i Photoshop.

Swanspread med utrymme för bildtext.
Statens fiende: en liten krullig vovve.
Svanens ägg i nästet.
Staten Holland. Som ägg.

Men med gamla tavlor ska en aldrig vara säker. Någon har troligtvis målat dit texten i ett senare skede, ca 1750 tror man idag. Med andra ord så har någon tagit sig friheten att med hjälp av text styra tolkningen av bilden.

Sammanfattningsvis kan vi konstatera att bilder inte existerar i ett vakuum. Betydelser skapas och ändras genom tiderna och vilka sammanhang de används i. Text är ett kraftfullt sätt att knyta en betydelse till en bild.

Det var dagens rapport från svansjön! Tjingeling!
/Karolina


PS: Jag har tidigare skrivit om en erotisk rokokosvan. Läs gärna det inlägget också!

Relaterade inlägg

Veckans pausfågel: Malle Babbe och ugglan

Idag spanar vi på en holländsk barock-uggla, i porträttet ”Malle Babbe”, målat av Frans Hals. Denna uggla kan ha flera betydelser. Låt oss titta närmare!

Oljemålningen Malle Babbe, som visar en kvinna i halvbild med ett ölstop framför sig. På hennes ena axel sitter en uggla.
Malle Babbe, 1633, konstnär Frans Hals.

Malle Babbe och ugglan

På målningens baksida har konstnären skrivit Malle Babbe, som betyder Galna Babette. Historiker har hittat anteckningar om henne i gamla arkiv. Därför vet vi, att målningen föreställer en verklig kvinna. Galna Babette hade ett tragiskt öde. Hon satt nämligen på dårhus.

Betydande uggla

Och vad gör ugglan där? Ja, det kan finnas flera anspelningar. För det första finns talesättet ”Full som en uggla” på holländska. Och bilden visar uppenbarligen en supande kvinna.

För det andra är ugglan förknippad med natten. Detta skulle syfta på människans mörkare sidor, som kan innefatta galenskap och laster som fylleri.

För det tredje så var Galna Babette omtalad som häxa. Och här finns också en koppling till ugglan som häxans medföljare. Sammanfattningsvis kan ugglan alltså ha flera betydelser.

Detaljbild från målningen Malle Babbe. En uggla.

Konstnärens motivation till motivet?

Frans Hals kan ha haft ett särskilt intresse av att försöka avporträttera psykisk sjukdom. Hans egen son hamnade nämligen också på samma dårhus som Galna Babette. Sonens diagnos var ”imbecill”.

Vi vet faktiskt inte om Babette sitter och super i sin ensamhet eller om det hela utspelar sig på ett värdshus. Men bilden förmedlar en kvinna som tycks vara bortkopplad från verkligheten, kanske på grund av alkohol i kombination med galenskap.

Det är en bild som väcker motstridiga känslor, tycker jag.

Hals halsbrytande penseldrag

Faktum är att konstnären är känd för sin flyktiga och levande penselföring. Vi ser spår av hans snabba hand över hela målningen. Framförallt så skilde han ut sig från andra konstnärer på detta sätt. Vid denna tid var det nämligen brukligt att smeta ut penseldragen så att inga spår efter konstnärens hand skulle synas.

Detta sätt att måla har inspirerat senare tiders konstnärer. Till exempel Van Gogh och impressionisterna. Här ser du en detalj på penselföringen:

En detaljbild som visar konstnärens penselföring i Malle Babbes krage.

Målningen finns på Gemäldegalerie i Berlin.

Vi hörs snart igen!
Bästa hälsningar från Karolina

PS: Jag har skrivit om en uggla tidigare, nämligen en liten parfymflaska från antikens Grekland. Det inlägget kan du läsa här.

Relaterade inlägg