Etikettarkiv: på vingar genom konsthistorien

På vingar genom konsthistorien, del 7. Fåglarna i Villa Livia, Rom.

Publicerat av
1

Idag beundrar vi freskmåleri i Villa Livia, en romersk villa. Livia var damen som år 39 före vår tideräknings början, gifte sig med kejsar Augustus. Hon hade massor av fåglar på väggarna.

Interiör i Villa Livia.

Ett av de underjordiska rummen i Villa Livia, som nu är flyttade till Palazzo Massimo.

Villa Livia – komfort med svalkande rum

De uppsatta romarna visste hur man svalkade sig! Rummen i denna villa låg under marken. Därför var de så klart underbara att vistas i när solen gassade utanför.

Del av fresk i Villa Livia.

Träd omgärdat av en rosa mur. En lätt vind tycks blåsa, ser du hur några grenar böjer sig för vinden? Bildkälla: Wikimedia Commons.

Bildväggarna i Villa Livia

På väggarna fanns fresker. Alltså muralmålningar gjord på ännu fuktig kalkputs. Man brukar säga att målningen är ”al fresco”, vilket är italiano för ”på färsk (mur)”.

Motivet är en luxuös trädgård, målad på ett illusoriskt sätt. Ett stängsel och en trädgårdsmur hjälper till att skapa djup i perspektivet. Det innebär att när vi befinner oss i rummet, befinner vi oss samtidigt innanför trädgårdsmuren. På så sätt kan vi beskåda den härliga naturen ”utanför”.

Del av fresk i Villa Livia.

Detalj: Ett par fåglar i ett granatäppleträd. Kan du hjälpa mig att artbestämma? Bildkälla: Wikimedia Commons.

Detalj från en fresk i Villa Livia.

Är detta en koltrast, tro? Bildkälla: Wikimedia Commons.

Detalj från en fresk i Villa Livia.

En slags trast? Flygande över vad som sägs vara ett kvitten-träd som bär frukt. Bildkälla: Wikimedia Commons.

Detalj från en fresk i Villa Livia.

Detta träd tycker jag är så fint. Vid foten växer en akantus. När man pluggar konst är akantus något som ständigt återkommer. I arkitekturen under antiken och renässansen var akantus (latin acanthus) ett vanligt bladornament. Bildkälla: Wikimedia Commons.

Detalj från en fresk i Villa Livia.

Detalj: På muren står ironiskt nog en fågelbur! Kanske som en påminnelse om att man som betraktare av detta bildrum också är instängd på sätt och vis? Bildkälla: Wikimedia Commons.

Kall färgskala och luftperspektiv

Målningarna har så kallat luftperspektiv. Det innebär att färgskalan blir mer ljus och pastellig (och motiven mindre detaljrika) ju längre in man kommer i bilddjupet.

På hundratalet innan vår tideräknings början var det ganska nytt att låta de faktiska rummen övergå i illusoriska rumsligheter. Alltså var denna villa toppmodern för sin tid. Detta förfarande skulle bli mäkta poppis långt senare, nämligen under barocken (det får jag återkomma till en annan gång).

Förutom fresker så fanns det också mosaiker (som nedan) i Villa Livia.

Överdimensionerade duvor… Bildkälla: Wikimedia Commons.


En satans ragata?

Förresten, såg du TV-serien ”Jag, Claudius”? Den handlade främst om kejsar Augustus regeringsperiod. I jämförelse med många av karaktärerna framstår Livia som en riktig jäkla hagga. Ett exempel på hennes ondska är att hon förgiftade folk till höger och vänster. Men hur som helst, fina väggmålningar hade hon i alla fall!

Här kommer ett klipp där hon beklagar sig över stackars Claudius för sin make Augustus.

Vad tycker du om väggmålningarna? Kan du hjälpa mig med fågelarterna? Hör gärna av dig och kommentera!
Allt gott!

Karolina


PS: Också i ett annat inlägg skriver jag om fantastiska väggmosaiker, läs det gärna!

Relaterade inlägg

På vingar genom konsthistorien, del 5. En parfym-uggla från Korinth.

Publicerat av
Svara

Idag spanar vi in en uggla som är en parfymflaska.  Alltså en parfym-uggla! ”The owls are not what they seem”, skulle man kunna säga (ett citat ur TV-serien Twin Peaks).

Detta är en parfym-uggla i keramik. Den lutar sig framåt och lägger sitt uttrycksfulla huvud på sned.

Parfymflaska anno 640 före vår tideräknings början.

Uttrycksfull parfym-uggla

Titta vilket uttryck den lilla ugglan har när den tittar på oss! Den är gjord i keramik och kommer från Korinth, på Peloponnesos. Det är en grekisk halvö. En keramiker tillverkade den ca 640 f Kr. Korinth var på den tiden den ledande orten inom keramik och hantverkarna där skapade bl a miniatyrvaser, ofta i form av djur.

Den lilla ugglan är enbart 5 cm hög. Den är ihålig och har en öppning längst ned. I botten finns även två hål där man ska trä ett läderband. På detta sätt kan man hänga upp parfym-ugglan.

Olika typer av keramiska kärl i den grekiska antiken har olika benämningar. Exempelvis kärl för drycker, som ”amfora” och ”kylix”. Sådana här miniatyrvaser, avsedda för parfym, heter ”aryballos”.

Jag tycker denna lilla skapelse är förtjusande! För det första så är detaljerna utsökta. De uttrycksfulla ögonen, den fint målade dekoren och ugglans kroppsspråk. För det andra skulle jag bli jätteglad av att få parfymera mig med en sådan här fin flaska!

Just denna lilla aryballos finns på Louvren, och det var på deras hemsida jag fann denna fakta.

Vad tycker du om denna lilla parfym-uggla? Har du någon favorit när det gäller parfymflaskor, historiska eller samtida? Skriv gärna och berätta!

Allt gott!
Karolina


PS: Det finns fler inlägg om ugglor på bloggen. Läs om Malle Babbe och ugglan här.

Relaterade inlägg

På vingar genom konsthistorien, del 4. Horus-falken.

Publicerat av
2

Denna gång riktar vi kikaren mot det antika Egypten (ca 3150-30 före vår tideräknings början) och spanar efter Horus-falken.

Horus-falken i form av en stor stenskulptur.

Horus-skulptur i kolossalformat utanför Horus-templet i Idfu. Templet uppfördes 237-57 före vår tideräknings början. Bildkälla: Ad Meskens/Wikimedia Commons.

Hos egyptierna var Horus en gud, som oftast uppenbarade sig i form av en falk eller en mansgestalt med fågelhuvud. Horus hade olika funktioner genom tiderna. Alltså är det en komplex gud, med många betydelser.

Horus-falken med mansgestalt och falkhuvud på en pergamentbild med hieroglyfer runt

Horus. ca 1200 före vår tideräknings början. Källa: Wikimedia Commons. Huvudbonaden är en så kallad ”pschent”- en ”dubbelhatt” som kombinerar kejsarhuvudbonaderna från både nedre och övre Egypten.

Sol, himmel och död

Horus tycks främst ha varit förknippad med solen och himlen. Men han var också en beskyddare av hela egyptiska riket (nedre och övre Egypten), kungligheter och en guide för de döda i livet efter detta. Egyptierna var ju som besatta av detta med döden. Därför handlade det mesta i deras liv om att förbereda sig för livet efter detta.

”Same, same but different”

Trots att Horus är falk-guden så avbildade man även solguden Ra avbildad med falkhuvud emellanåt. Således verkar gudarna ha varit gränslösa och lånar varandras attribut till och från! Men till skillnad från Horus så har Ra solskivan som attribut på huvudet. Se bild:

Gudarna Imentet och Ra från Nefertaris grav, ca 1400 före vår tideräknings början. Bildkälla: Wikimedia Commons.


Pilgrimsfalk eller slagfalk?

Förebilden för Horus-falken kan ha varit en pilgrimsfalk eller en slagfalk. Hursomhelst, det är inte svårt att fatta att egyptierna gav en gud fågelgestalt. En fågel som seglar högt uppe i den solgassande skyn, som har knivskarp blick och nobelt utseende. På så sätt passade falken perfekt in i egyptiernas strama estetik (som jag gärna skulle skriva mer om, men det får bli en annan gång).

En Horus-amulett hittad på en mumie, från år 1254 före vår tideräknings början. I klorna håller den ”shen-ringar”, en symbol för evigt beskydd. Bildkälla: Wikimedia Commons.


Tycker du, som jag, att det antika Egypten är något alldeles extra?

Slutligen vill jag säga att ”de gamla egyptierna” var otroligt mystiska, avancerade och stiliserade i sin mytologi och estetiska uttryck. Det saknar motstycke i konsthistorien, det är i alla fall de flesta överens om.

Ytterligare fascinerande fakta om berättas i avsnittet om Antikens Egypten i podden Myter och Mysterier. Mycket nöje!

Vi hörs snart igen!
Karolina

PS: Läs gärna min artikel om fågelskådning i Antikens Egypten, som publicerades i Vår Fågelvärld, 2021.

Relaterade länkar

På vingar genom konsthistorien, del 3. En hällristning med fågelmän i Bohuslän.

Publicerat av
2

Förra veckan skådade vi ”Fågelmannen i Lascaux”. En kollega till mig, Nils-Arvid på naturum Falsterbo, tipsade då om en hällristning från bronsåldern i Tanums kommun, Bohuslän. 

Hällristning som visar tre figurer med fågellika drag.

Hällristning från yngre bronsålder (ca 1800-500 före vår tideräknings början). Bildkälla: Gunnar Creutz/Wikimedia Commons. Figurerna är extra markerade med hjälp av Photoshop.

Hällristning väcker frågor

Gestalterna i denna hällristning har fågellika attribut, som vingar och näbbar. Liknande figurer förekommer förekommer på en del olika hällristningar och andra föremål. Därför  funderar arkeologer att över fågelfigurens betydelse (läs lite mer här).

En teori om fågelmannen, är att det rör sig om en religiös arketyp kopplad till en schamanistisk kult, under yngre bronsåldern och äldre järnåldern, där en schaman klätt sig i fågeldräkt och fågelmask.

Spekulationer

Det är frestande att börja spekulera i vad detta egentligen visar, för vi kan inte veta så mycket. De tre gestalterna ovan skiljer sig ganska rejält åt när det gäller kroppstyp. Från ganska normal benlängd (figuren till vänster) till extremt utdragna ben (figuren till höger). Jag tycker att den högra figuren ser ut som en sådan där skugg-selfie-bild, fotograferad sent en eftermiddag eller sommarkväll, när solen står lågt…

Tidsförlopp, förvandling eller vad?

Den vänstra figuren är den mest fågellika, den i mitten ett mellanting och gestalten till höger saknar fågeldrag. Därför kan det möjligen vara frågan om ett tidsförlopp, där en fågel antingen stegvis förvandlas till människa eller tvärtom (beroende om man läser från vänster till höger eller motsatt riktning)? Alltså att samma gestalt förekommer flera gånger i en bild (det som i bildanalys kallas ”simultan succession”). Eller är det tre olika gestalter sida vid sida?

Slutligen kan vi konstatera, att vi inte kan veta. Men visst är det fascinerande bilder?
Skriv gärna och kommentera!

Relaterade inlägg

På vingar genom konsthistorien, del 1. Fåglar i konsten.

Publicerat av
4

Nu påbörjar vi en riktig långkörare… Nästan i klass med Dallas på 80-talet. Vi ska nämligen börja skåda fåglar i konsten. Häng med på turen!

Litet smakprov på några fåglar vi kommer att skåda under ett antal månader framöver. Bildkälla: Wikimedia.

Fåglar i konsten, ett härligt motiv för voyeurer

Konstvetare och fågelskådare har mycket gemensamt, tror jag. Vi måste vara samhällets mest hängivna voyeurer, inte sant? Vi älskar att iaktta… Så därför tänkte jag, att fåglar är ett roligt motiv att följa genom konsthistorien.

Krysslistor och monumentkunskap

Fågelskådare har så kallade krysslistor med olika arter de bockar av. Ju fler arter man sett, desto bättre! Därför gäller det förstås att kunna känna igen fåglar och artbestämma.

Något liknande har också vi konstvetare, men då kallas det monumentkunskap. Det är inga riktiga listor, men vi förväntas känna till ett stort antal verk ur konsthistorien, kunna datera och ange upphovsperson, samt sätta in verken i en kontext.

Således gäller för både ornitologer och konstvetare  att skåda och åter skåda tills man får upp känslan och erfarenheten.

Utrustning

Slutligen lite materialtips. Det är inte bara fågelskådare som har kikare. En föreläsare inom konsthistoria, rådde oss studenter att skaffa en liten teaterkikare! På så sätt skulle vi bättre kunna granska olika detaljer t ex inom arkitektur.

Så häng med, vetja! Och tipsa mig gärna om några specifika konstverk med fåglar som du gillar.

Allt gott! Karolina


PS: Jag har tidigare skrivit en serie om djur i konstens tjänst. Läs den gärna!

Relaterade inlägg