Skånetrafiken i ett romantiskt skimmer

Låt inte rubriken förleda er. Jag har INTE blivit positivt inställd till Skånetrafiken över en natt. Nej, jag syftar snarare på Skånetrafikens senaste bildval i sin sökfunktion. Kolla här!

skanetrafiken_cdf

Skånetrafikens sökfunktion.

Har du besökt Skånetrafikens hemsida på sistone (från en stor skärm, inte mobilversionen) kanske du har känt lite som jag: ”Var sjutton har jag sett denna bild tidigare?”

För visst känns bilden bekant? Två mansfigurer i ett vackert landskap, snett bortvända, betraktande något på avstånd…

skanetrafiken_cdf_detail

Two men contemplating a beach hut.

Två män betraktar en badhytt

Skånetrafiken har uppenbart låtit sig inspireras av konstnären Caspar David Friedrich. Således googlade jag fram bilden jag visste att jag sett någonstans. Bilden jag hade i åtanke heter ”Two men contemplating the moon” och finns i åtminstone tre varianter.

Målning av konstnären Caspar David Friedrich. Målningen påminner mycket om den som finns på Skånetrafiken.

Skånetrafikens inspirationskälla?! Denna version av motivet finns på Galerie Neue Meister, Dresden. Tillkomst 1829-30.

 

Romantiska män

Romantik inom måleri åsyftar inte kärlek (så som ordet används av oss idag). Istället hänvisar termen till en speciell period på 1800-talet, då man inspirerades av det gåtfulla i naturen.

Ett landskap kunde symbolisera något bortom denna värld, något som inte gick att sätta fingret på. Ytterligare kännetecken är att naturens skönhet ofta balanserar på gränsen till det hotfulla. I en sådan överväldigande natur fick människan utlopp för de stora känslorna och de stora frågorna. Om just Friedrichs landskap har jag skrivit i ett tidigare inlägg, läs det gärna!

Friedrichs motiv i ”Two men contemplating the moon” föreställer två män som betraktar månen. Denna himlakropp fascinerade de romantiska konstnärerna. Man tror att männen föreställer konstnären själv och hans elev August Heinrich.  I tavla nr 2 är det dock en man och en kvinna.

Målning av konstnären Caspar David Friedrich.

Denna variant finns på Alte Nationalgalerie, Berlin. Tillkomst ca 1824.

Målning av konstnären Caspar David Friedrich.

Och denna version finns på The Met, tillkomst 1825-30.

Same same but different

Så vad har Skånetrafiken gjort? I princip har de kopierat hela kompositionen. Och den varma färgtonen.

Även statusmarkörer är efterapade, fast i uppdaterad form. I de gamla målningarna signalerar männens kläder överklass. Detta har Skånetrafiken tagit fasta på och iklätt sina modeller kläder, som definitivt signalerar visst välstånd. De äldre herren bär rock (loden?), filthatt och en randig halsduk, konstnärligt slängd över axeln. Den yngre bär lagom pösig keps och värmande jacka.

De spatserar runt i en strandnära miljö, med största sannolikhet Falsterbo. Det hela signalerar avspänd fritid och hög status. Den lagom skamfilade badhytten ger en ruin-romantisk touch till det hela.

Fotografiet är sannolikt Photoshoppat i hög grad. Wow, Skånetrafiken, ni har verkligen lyckats med er parafras.

Hör gärna av dig med en kommentar!
Romantiska hälsningar från Karolina

Relaterade inlägg

På vingar genom konsthistorien, del 17. Suspekt metallfågel av Brancusi fastnar i tullen.

Idag har vi klivit in i 1900-talet. Ett synnerligen omvälvande århundrade, späckat av olika ismer och ständiga experiment att omdefiniera konsten. Dagens metallfågel får stå i skottlinjen i striden mellan det gamla och det nya. (Lugn, fågeln överlevde!)

Fotografi som föreställer en skulptur av konstnären Brancusi.

Constantin Brancusi: Bird in space, 1926.

Skulpturen ”Fågeln i rummet” (”L´oiseau dans l´espace”) är gjord av rumänen Constantin Brancusi, som kom till Paris 1903.

Brancusi: Tänk på essensen!

Brancusi fann ingen anledning i att avbilda sina motiv realistiskt. Metallfågeln ”saknar” vitala detaljer, som vingar och fjädrar. Istället har konstnären fokuserat på rörelse och av fart, att glida i luften.

Typiskt Brancusi var att söka efter en essens, att skala bort det oviktiga och vara äkta mot materialet. Han försökte inte få materialet, brons i detta fall, att skapa en fjäderdräkt. Materialet skulle inte utge sig för att vara något annat än det var. Detta synsätt förändrade på allvar vad skulptur kan vara.

Metallfågel stöter på patrull i tullen!

Men 1926 hade amerikanska tulltjänstemän en annan inställning till konst. När skulpturen anlände i New York menade man att föremålet var ett ”metallobjekt”, inte konst. Därmed skulle det förtullas med 40% av försäljningsvärdet (riktig konst fick komma in gratis i landet).

Hetsig debatt uppstod. Vissa konstnärer intygade att metallfågeln var konst, andra motsatte sig häftigt. Det dröjde till 1928 då en domstol, turligt nog, kom fram till att skulpturen VAR konst!

Vilken tur! 
Allt gott/Karolina

PS: I detta inlägg kan du läsa om en annan stiliserad fågel, nämligen en liten uggla i keramik.

Relaterade inlägg

På vingar genom konsthistorien, del 16. Letatlin – En sovjetisk Ikaros-dröm

Vem har inte drömt om att kunna flyga? Idag tittar vi på ett fågelkonstverk som faktiskt var avsett att kunna stiga till väders med! Letatlin, here we go!

Fotografi som visar konstverket Letatlin.

Vladimir Tatlin: Letatlin no 1, 1930-32. Bildkälla: Wikimedia Commons.


I samhällets tjänst!

I Ryssland började en grupp konstnärer nyttja termen konstruktivism efter revolutionens slut 1917. Konstruktivisterna ville skapa samhällsnyttig konst.

Man ville tillverka konst för den nya, moderna människan, som levde i det nya, moderna samhället. Alltså skulle konst ha en funktion och visa in i framtiden. Och konst skulle peka på helt nya möjligheter. Därför skulle de radikala idéerna ta form genom arkitektur, formgivning, kläder komma medborgaren till godo. (Jag har tidigare skrivit ett inlägg om ett annat konstruktivistiskt verk, nämligen en målning av Malevitj, läs det gärna!)

I många konstruktivistiska verk är gränsen mellan människa och maskin upplöst. Den ena idén är djärvare än den andra.

Kreativitetens död

Konstnären Vladimir Tatlin, kämpade på med sina utopiska idéer, bl a i detta sitt sista stora verk, flygmaskinen ”Letatlin”. Han skapade det 1930-32 i tre olika versioner.

1934 bestämde politikerna på en kongress att all litteratur och konst skulle skapas i socialistisk realistisk stil. End of creativity, så att säga.

Pendlings-fordon

”Letatlin” skulle användas av den moderna sovjet-människan som ett slags pendlings-fordon i luften, driven av pedal-kraft. Tatlin var medveten om flygplanens utsläpp redan vid denna tid. Därför ville han inte bidra till fler avgaser.

Känslan att flyga

Idén var att ge tillbaka människan känslan av att faktiskt flyga. Denna känsla gick ju förlorad när man flög i flygplan, ansåg Tatlin. Han sa att hans ursprungliga inspiration var myten om Ikaros. Naturligtvis ekar verket också tillbaka på Leonardo da Vincis ornithoptor från 1500-talet.

Han studerade fåglars flygmönster och dissekerade fåglar för att studera muskulatur och benstruktur. Allt för att hitta lämpligaste konstruktion. ”Letatlin” har ca 10 meter mellan vingarna!

Högtflygande konst

Slutligen vill jag bara säga hur underbart det är, att konsten kan vara en arena för både realistiska och orealistiska idéer!

Allt gott!
/Karolina

PS: Konstnären Vladimir Tatlin är annars mest känd för sitt torn, ofta kallat ”Tatlins torn” 

Relaterade inlägg

På vingar genom konsthistorien, del 15. Kråkor över vetefälten av van Gogh.

Idag tittar vi på Kråkor över vetefälten, av van Gogh. Tiden har nu tickat fram till sent 1800-tal och en oljemålning som en del påstår vara konstnärens sista.

Sanning att säga vet man inte riktigt vilken målning som blev den sista van Gogh gjorde. Men detta är i alla fall en av de sista, målad i juli 1890. Samma månad, (29 juli), tog han en revolver och sköt sig själv i bröstet. Två dagar senare avled han av skadorna på sjukhus. Målningen föreställer ett vetefält med en flock kråkor. Se här:

Bilden föreställer ett gult vetefält och en blå himmel där det svävar en flock kråkor. Konstnär är Vincent van Gogh.

Van Gogh: Vetefält med kråkor, 1890.


Kråkor, med eller utan symbolisk innebörd?

Man har gärna velat läsa in en symbolisk tolkning om konstnärens annalkande självmord i Kråkor över vetefälten. Men i ärlighetens namn kan vi inte alls veta om detta var syftet (avsiktligt eller omedvetet) med kråkorna…

Wikipedia förtäljer följande:  ”Kråkfåglar spelar en viktig roll som tur- och oturssymboler i många kulturer. Inte sällan förknippade folk de svarta arterna med död och ondska, och beskrivs som både otäcka, våldsamma, ondskefulla, eller till och med Satans fågel.”

/…/ ”I svensk folktro ansågs kråkan vara en mycket intelligent fågel. Exempelvis sade man att kråkan själv spjälkar sitt ben om det blir brutet. Kråkan kan i likhet med korpen vara en förklädd människosjäl, men framför allt har kråkan en varslande roll. Precis som korpen siar kråkan om dödsfall och andra olyckor.”

Psykiskt lidande

Van Gogh skapade nästan hela sin konstnärliga produktion de två sista åren av sitt liv. 2100 verk, varav 860 stycken oljemålningar. Alltså ett skapande i manisk takt, av en svårt sjuk människa. Han hade psykoser och var inlagd i omgångar på sjukhus. Ett enormt lidande, helt enkelt.

/Karolina


PS: Här skriver jag om ett annat verk där kråkor medverkar, nämligen ett japanskt performance!

Relaterade inlägg

På vingar genom konsthistorien, del 14. Audubons liv och leverne.

Idag får du ta del av en text jag skrev för flera år sedan, riktad till 5-åringar. Därför är den enkel och direkt i sitt tilltal. Trots det handlar det om en av fågelkonstens riktigt stora: John James Audubon. Så voilá, här kommer texten, något bearbetad… 

Målning som föreställer konstnären John James Audubon. Han syns i halvfigur mot en mörk himmel och har ett gevär i händerna.

Porträtt av John James Audubon, utfört av John Syme, 1826. Originalet
hänger i Vita huset, Washington. Bildkälla: Wikimedia Commons.

För länge, länge sedan på Haiti…

John James Audubon föddes för länge, länge sedan på en ö som heter Haiti. Det var över 200 år sedan (1785) så han lever inte längre. John James växte upp i Frankrike.

Sjösjuka stoppade faderns planer för lille Audubon

Hans pappa ville att han skulle arbeta till sjöss och till exempel bli sjökapten. Men John James blev så lätt sjösjuk när han var i en båt. Han mådde illa och blev yr. Därför klarade han inte provet för att få arbeta till sjöss.

Med falskt pass till Amerika

Det var krig i Frankrike. Pappan var rädd att John James skulle bli tvungen att vara med och kriga. Det ville han inte. Han hoppades att kunna skicka sin pojke till Amerika.

Slapp kriga

Det var svårt att få tillåtelse att resa utomlands, men pappan ordnade ett falskt pass till honom. Så kom John James till Amerika år 1803. Där stannade han resten av sitt liv och slapp att gå ut i krig.

Audubon – En naturälskare

John James älskade att vara ute i naturen i Amerika. Han gillade att jaga, fiska och rita. Han tyckte mycket om att titta på olika sorters fåglar. Ibland åkte han utomlands också för att titta på fåglar.

John James Audubon: Svan. Bildkälla: Wikimedia Commons.

Gevär och ståltråd

På sina turer i naturen brukade han skjuta fåglar med ett exakt skott för att skada fågelkroppen så lite som möjligt. Sedan tog han hem den döda fågeln. När han kom
hem tog han ståltråd och virade finurligt runt fågelkroppen så att det såg ut som fågeln levde och bara satt stilla. Sedan kunde han måla av den precis som den såg ut.

Han var mycket noggrann så att han målade varje fjäder exakt som den såg ut i verkligheten. Han blandade färger så att de stämde precis med fågelns egna färger.

John James Audubon: Amerikansk flamingo. Bildkälla: Wikimedia Commons.

Audubon till migrationsverket

Fast John James bodde i Amerika räknades han som en fransman, eftersom han kom från Frankrike. För att bli amerikan var han en gång tvungen att resa till en stad som heter Philadelphia. Där ordnades det så att han fick bli amerikan på riktigt.

När det var klart reste han tillbaka och upptäckte att något hemskt hade hänt.

Dumma råttor!

Råttor hade gnagt på 200 av hans fina teckningar och förstört dem. John James blev mycket ledsen. Men så bestämde han sig för att göra om teckningarna, fast denna gång skulle de bli ännu finare.

John James Audubon: Ugglor. Bildkälla: Wikimedia Commons.


Birds of America

Han gjorde en väldigt fin och jättestor bok som heter ”Fåglar i Amerika”. Boken är nästan 1 meter hög och 66 centimeter bred. Den blev han mycket känd för.

Han dog när han var 66 år gammal.

Stilbildande 

Det var tur att han var så duktig på att rita fåglar för han ritade av några sorter som inte finns längre. Många fågelsorter har försvunnit för att människor har förstört naturen. Vi känner till att de fanns en gång i tiden tack vare hans bilder. Många andra konstnärer har tittat på hans bilder och försökt måla på samma sätt.

En vacker illustration föreställande duvor, utförd av konstnären Audubon.

John James Audubon: VandringsduvaEn av de arter som var talrik under konstnärens levnadsdagar. 1914 dog den allra sista. Arten hade utrotats p g a massiv konsumtion av duvkött och förstörda habitat.

Snipp snapp snut, så var inlägget slut!

Kram
Karolina

PS: Detta är ett inlägg i serien På vingar genom konsthistorien. En introduktion till serien hittar du här.

PS2: Läs gärna min artikel om Audubon, som publicerades i Vår Fågelvärld, 2021.

Relaterade inlägg