På vingar genom konsthistorien, del 8. Mosaik-fåglar i Ravenna.

Publicerat av
2

Förra gången besökte vi antikens Romarrike och idag tar vi ett raskt kliv ända fram till kristen medeltid. Alltså har vi hamnat i en helt annan kontext. Låt oss spana på mosaik-fåglar i Ravenna!

En stiliserad gräsand, artbestämd med hjälp av naturum Falsterbos personal… Se så fint de använt blå mosaik för att visa skuggor (näbben och bortre foten). Bildkälla: Wikimedia Commons.

Från romersk till kristet

Med kejsare Konstantin hade kristendomen tillåtits i Romarriket på 300-talet. Den obskyra sekten (de kristna) som dittills firat mässor i katakomber fick nu komma ovan jord och bli den officiella religionen. Följden blev att man började bygga en massa kyrkor. Dessutom hade Konstantin också flyttat Romarrikets centrum till Konstantinopel i Bysans (”Öst-Rom”). Där hade en kristen bildtradition började utveckla sig.

Ärkebiskopens palats i Ravenna, Italien. Exteriören avslöjar inget om den magiska interiören. Bildkälla: Wikimedia Commons.

Nog snackat om religion. Var är fåglarna?

Jo, vi hittar dessa berömda mosaik-fåglar i Ravenna, en stad i norra Italien. Grundad av präster från just Öst-Rom. Vi pratar ca 400-tal.

I detta tunnvalv är taket täckt med ett underbart fågelmönster. Bildkälla: Wikimedia Commons.

Detalj från valvet. Jag kan se änder, påfåglar, duvor (varav en turturduva), kanske en kalkon?! Hjälp mig gärna om du kan artbestämma. Bildkälla: Wikimedia Commons.


Från sten till glas-bling med super-cement

Tidigare hade romarna använt stenmosaik på golv för att skapa bilder och mönster. I likhet med romarna använde även bysantinerna mosaik. Men de var wild and crazy och täckte även väggar och tak. Detta var nu möjligt tack vare att man uppfunnit en ny typ av cement.

De små glasbitarna kom i alla möjliga vackra färger och hade bladguld på baksidan. Därför glimrade de vacker.

Vad är den lite prickiga fågeln för något? Jag gissar på pärlhöna, kan det stämma? Bildkälla: Wikimedia Commons.

Himmelskt skimmer

Man satte upp mosaikbitarna lite lätt vinklade. På så sätt kunde glasbitarna fånga upp ljus i olika vinklar. Resultatet blev en skimrande effekt. Tillsammans med övrig utsmyckning skulle det ge en föreställning av att vara i himlen.

I början på 2000-talet hade jag glädjen att få besöka Ravenna och se allt detta underbara. Just dessa fågelbilder kommer från Ärkebiskopens palats.

Tycker du, som jag, att de är fantastiska? Hör gärna av dig med kommentarer!
Allt gott/Karolina

PS: Andra fåglar i kristen bildtradition hittar du här, i ett inlägg om duvor.

Relaterade inlägg

På vingar genom konsthistorien, del 7. Fåglarna i Villa Livia, Rom.

Publicerat av
1

Idag beundrar vi freskmåleri i Villa Livia, en romersk villa. Livia var damen som år 39 före vår tideräknings början, gifte sig med kejsar Augustus. Hon hade massor av fåglar på väggarna.

Interiör i Villa Livia.

Ett av de underjordiska rummen i Villa Livia, som nu är flyttade till Palazzo Massimo.

Villa Livia – komfort med svalkande rum

De uppsatta romarna visste hur man svalkade sig! Rummen i denna villa låg under marken. Därför var de så klart underbara att vistas i när solen gassade utanför.

Del av fresk i Villa Livia.

Träd omgärdat av en rosa mur. En lätt vind tycks blåsa, ser du hur några grenar böjer sig för vinden? Bildkälla: Wikimedia Commons.

Bildväggarna i Villa Livia

På väggarna fanns fresker. Alltså muralmålningar gjord på ännu fuktig kalkputs. Man brukar säga att målningen är ”al fresco”, vilket är italiano för ”på färsk (mur)”.

Motivet är en luxuös trädgård, målad på ett illusoriskt sätt. Ett stängsel och en trädgårdsmur hjälper till att skapa djup i perspektivet. Det innebär att när vi befinner oss i rummet, befinner vi oss samtidigt innanför trädgårdsmuren. På så sätt kan vi beskåda den härliga naturen ”utanför”.

Del av fresk i Villa Livia.

Detalj: Ett par fåglar i ett granatäppleträd. Kan du hjälpa mig att artbestämma? Bildkälla: Wikimedia Commons.

Detalj från en fresk i Villa Livia.

Är detta en koltrast, tro? Bildkälla: Wikimedia Commons.

Detalj från en fresk i Villa Livia.

En slags trast? Flygande över vad som sägs vara ett kvitten-träd som bär frukt. Bildkälla: Wikimedia Commons.

Detalj från en fresk i Villa Livia.

Detta träd tycker jag är så fint. Vid foten växer en akantus. När man pluggar konst är akantus något som ständigt återkommer. I arkitekturen under antiken och renässansen var akantus (latin acanthus) ett vanligt bladornament. Bildkälla: Wikimedia Commons.

Detalj från en fresk i Villa Livia.

Detalj: På muren står ironiskt nog en fågelbur! Kanske som en påminnelse om att man som betraktare av detta bildrum också är instängd på sätt och vis? Bildkälla: Wikimedia Commons.

Kall färgskala och luftperspektiv

Målningarna har så kallat luftperspektiv. Det innebär att färgskalan blir mer ljus och pastellig (och motiven mindre detaljrika) ju längre in man kommer i bilddjupet.

På hundratalet innan vår tideräknings början var det ganska nytt att låta de faktiska rummen övergå i illusoriska rumsligheter. Alltså var denna villa toppmodern för sin tid. Detta förfarande skulle bli mäkta poppis långt senare, nämligen under barocken (det får jag återkomma till en annan gång).

Förutom fresker så fanns det också mosaiker (som nedan) i Villa Livia.

Överdimensionerade duvor… Bildkälla: Wikimedia Commons.


En satans ragata?

Förresten, såg du TV-serien ”Jag, Claudius”? Den handlade främst om kejsar Augustus regeringsperiod. I jämförelse med många av karaktärerna framstår Livia som en riktig jäkla hagga. Ett exempel på hennes ondska är att hon förgiftade folk till höger och vänster. Men hur som helst, fina väggmålningar hade hon i alla fall!

Här kommer ett klipp där hon beklagar sig över stackars Claudius för sin make Augustus.

Vad tycker du om väggmålningarna? Kan du hjälpa mig med fågelarterna? Hör gärna av dig och kommentera!
Allt gott!

Karolina


PS: Också i ett annat inlägg skriver jag om fantastiska väggmosaiker, läs det gärna!

Relaterade inlägg

På vingar genom konsthistorien, del 6. Fåglar från kulturen Nasca.

Publicerat av
1

Idag flyger vi över Atlanten och hovrar över Peru. Där skådar vi ner i landskapet och upptäcker en kondor, en kolibri, en pelikan och en häger. Lägg namnet Nasca på minnet, för detta är spektakulärt!

Ett flygfoto av bild från Nasca.

Kondor. Bildkälla: Wikimedia Commons.

Nascalinjerna är gigantiska bilder, geoglyfer, gjorda i landskapet. De skapades mellan 500 f.Kr. – 500 e.Kr. av nascaindianerna. Bilderna är enbart synliga från luften. Vissa föreställer djur, andra geometriska former.

En av de största bilderna föreställer en pelikan och är 285 meter lång.

Ett flygfoto av bild från Nasca.

Kolibri. Bildkälla: Wikimedia Commons.

För högre makter, aliens eller vad?
Ingen vet varför de gjordes. Trots det är många antropologer ense om att bilderna har en religiös betydelse. I motsats till detta troliga antagande finns det andra vilda teorier. Till exempel att det är landningsbanor för rymdskepp eller en stjärnkarta etc…

Människorna inom kulturen Nasca har i alla fall lagt ner tid och möda på att skapa dessa bilder. Alltså måste de ha varit mycket viktiga.

Ett flygfoto av bild från Nasca.

Pelikan. Bildkälla: Wikimedia Commons.

Det finns också en häger. Med jääättelååång hals, kolla:

Ett flygfoto av bild från Nasca.

Häger. Bildkälla: Wikimedia Commons.

Pelikan signerad av ett pucko
Trots att bilderna är ganska avskilt belägna har de råkat ut för vandalisering. Exempelvis  var det ett pucko, en riktig marodör, som hackade in sitt namn ovanför pelikanen 2015. En viss Luis Toledo ”signerade” genom att sätta sitt namn ovanför geoglyfen. På så sätt trodde väl denna jubelidiot att han var cool. Som konstvetare och konstälskare blir man både arg och ledsen över sådana idiotiska vandaler. Läs mer om tilltaget här.

Vad tänker och känner du när du ser dessa bilder? Är de inte fantastiska? Har du kanske själv haft förmånen att få flyga över dem? Kommentera gärna!
Vi hörs!

PS: Detta inlägg ingår alltså i en serie som handlar om fåglar i konsten. En introduktion till serien hittar du här.

Relaterade inlägg

På vingar genom konsthistorien, del 5. En parfym-uggla från Korinth.

Publicerat av
Svara

Idag spanar vi in en uggla som är en parfymflaska.  Alltså en parfym-uggla! ”The owls are not what they seem”, skulle man kunna säga (ett citat ur TV-serien Twin Peaks).

Detta är en parfym-uggla i keramik. Den lutar sig framåt och lägger sitt uttrycksfulla huvud på sned.

Parfymflaska anno 640 före vår tideräknings början.

Uttrycksfull parfym-uggla

Titta vilket uttryck den lilla ugglan har när den tittar på oss! Den är gjord i keramik och kommer från Korinth, på Peloponnesos. Det är en grekisk halvö. En keramiker tillverkade den ca 640 f Kr. Korinth var på den tiden den ledande orten inom keramik och hantverkarna där skapade bl a miniatyrvaser, ofta i form av djur.

Den lilla ugglan är enbart 5 cm hög. Den är ihålig och har en öppning längst ned. I botten finns även två hål där man ska trä ett läderband. På detta sätt kan man hänga upp parfym-ugglan.

Olika typer av keramiska kärl i den grekiska antiken har olika benämningar. Exempelvis kärl för drycker, som ”amfora” och ”kylix”. Sådana här miniatyrvaser, avsedda för parfym, heter ”aryballos”.

Jag tycker denna lilla skapelse är förtjusande! För det första så är detaljerna utsökta. De uttrycksfulla ögonen, den fint målade dekoren och ugglans kroppsspråk. För det andra skulle jag bli jätteglad av att få parfymera mig med en sådan här fin flaska!

Just denna lilla aryballos finns på Louvren, och det var på deras hemsida jag fann denna fakta.

Vad tycker du om denna lilla parfym-uggla? Har du någon favorit när det gäller parfymflaskor, historiska eller samtida? Skriv gärna och berätta!

Allt gott!
Karolina


PS: Det finns fler inlägg om ugglor på bloggen. Läs om Malle Babbe och ugglan här.

Relaterade inlägg

På vingar genom konsthistorien, del 4. Horus-falken.

Publicerat av
2

Denna gång riktar vi kikaren mot det antika Egypten (ca 3150-30 före vår tideräknings början) och spanar efter Horus-falken.

Horus-falken i form av en stor stenskulptur.

Horus-skulptur i kolossalformat utanför Horus-templet i Idfu. Templet uppfördes 237-57 före vår tideräknings början. Bildkälla: Ad Meskens/Wikimedia Commons.

Hos egyptierna var Horus en gud, som oftast uppenbarade sig i form av en falk eller en mansgestalt med fågelhuvud. Horus hade olika funktioner genom tiderna. Alltså är det en komplex gud, med många betydelser.

Horus-falken med mansgestalt och falkhuvud på en pergamentbild med hieroglyfer runt

Horus. ca 1200 före vår tideräknings början. Källa: Wikimedia Commons. Huvudbonaden är en så kallad ”pschent”- en ”dubbelhatt” som kombinerar kejsarhuvudbonaderna från både nedre och övre Egypten.

Sol, himmel och död

Horus tycks främst ha varit förknippad med solen och himlen. Men han var också en beskyddare av hela egyptiska riket (nedre och övre Egypten), kungligheter och en guide för de döda i livet efter detta. Egyptierna var ju som besatta av detta med döden. Därför handlade det mesta i deras liv om att förbereda sig för livet efter detta.

”Same, same but different”

Trots att Horus är falk-guden så avbildade man även solguden Ra avbildad med falkhuvud emellanåt. Således verkar gudarna ha varit gränslösa och lånar varandras attribut till och från! Men till skillnad från Horus så har Ra solskivan som attribut på huvudet. Se bild:

Gudarna Imentet och Ra från Nefertaris grav, ca 1400 före vår tideräknings början. Bildkälla: Wikimedia Commons.


Pilgrimsfalk eller slagfalk?

Förebilden för Horus-falken kan ha varit en pilgrimsfalk eller en slagfalk. Hursomhelst, det är inte svårt att fatta att egyptierna gav en gud fågelgestalt. En fågel som seglar högt uppe i den solgassande skyn, som har knivskarp blick och nobelt utseende. På så sätt passade falken perfekt in i egyptiernas strama estetik (som jag gärna skulle skriva mer om, men det får bli en annan gång).

En Horus-amulett hittad på en mumie, från år 1254 före vår tideräknings början. I klorna håller den ”shen-ringar”, en symbol för evigt beskydd. Bildkälla: Wikimedia Commons.


Tycker du, som jag, att det antika Egypten är något alldeles extra?

Slutligen vill jag säga att ”de gamla egyptierna” var otroligt mystiska, avancerade och stiliserade i sin mytologi och estetiska uttryck. Det saknar motstycke i konsthistorien, det är i alla fall de flesta överens om.

Ytterligare fascinerande fakta om berättas i avsnittet om Antikens Egypten i podden Myter och Mysterier. Mycket nöje!

Vi hörs snart igen!
Karolina

PS: Läs gärna min artikel om fågelskådning i Antikens Egypten, som publicerades i Vår Fågelvärld, 2021.

Relaterade länkar