Lukasjenko har förstört mitt julpynt!

I min ägo har jag två små glänsande prydnadsgranar i trä. Lack i klara färger och glitter ger dem ett exotiskt, nästan orientaliskt utseende. De går att öppna, som ryska babuschka-dockor. Inuti finns mindre tomtar och snögubbar – och en babuschka. Dessvärre har de blivit laddade med några olustiga associationer.

Julpynt som föreställer granar, snögubbar, tomtar och en babuschka. Allt i bjärta färger.

Jag köpte pyntet på en liten julmarknad anordnad av Svenska kyrkan i Trelleborg förra året. Församlingen hade besök av belarusiska nunnor från St Elisabeth-klostret i Minsk. De sålde julpynt till förmån för behövande. På så sätt kunde jag förena shopping med en god gärning. Förutom granarna köpte jag två lackade hårspännen.

Vem i hela världen kan man lita på?

Så i år tänkte jag kolla upp om nunnorna var på återtåg till Trelleborg för att idka handel. Men det var de icke. Däremot fann jag i mina efterforskningar att dessa nunnor uppenbarligen skänkt sina krimskrams-intäkter till diktatorn Lukasjenko. Det finns grävande journalistik som bevisar det. Pengarna har gått till Belarus stöttning av Rysslands krig i Ukraina.

Dessa skenheliga nunnor har de senaste åren varit runt i flera församlingar och dragit in kosing under falsk flagg.

Solkat julpynt

”Men det kunde ju inte du veta”, tröstar pojkvännen. Nä, det kunde jag inte. Men nu är ju de vackra granarna och hårspännena inte lika vackra längre. Ett osynligt lager olustig lack har tillkommit.

Har du varit med om att något vackert blivit förstört på liknande sätt? Skriv gärna och berätta genom att kommentera nedan.

Hur som helst, jag önskar mina läsare en god jul och ett gott nytt år. Må ert julpynt förbli fritt från räliga kopplingar och associationer!
/Karolina

Världens bästa gåva

Folk köper julklappar som galningar. Själv är jag lyckligt förskonad från sådant. Jag varken köper eller önskar mig några julklappar – och det är precis så som jag vill ha det. Jag har redan fått den finaste gåva man kan få.

Begåvad med bästa möjliga gåva

Titta på bilderna nedan. De visar en liten unge som öppnar julklappar. Scenerna utspelar sig utanför lilla byn Oppmanna, i slutet av 70-talet och början av 80-talet. Ungen på bilderna är jag. Som enda barnet fick jag all uppmärksamhet hemma. Därför fick jag så klart många fina julklappar!

Men den finaste gåvan av alla, den är ingen pryl. Jag fick med mig något mycket, mycket mer värdefullt från min uppväxt: Kreativitet och iakttagelseförmåga. Denna gåva lärde jag mig främst av mamma och min moster.

I bilden till höger bär jag en så kallad Madicken-klänning, som min mor och moster sydde till mig av en röd-och-vitrutig köksgardin!

Min mor Doris och min moster Greta var två omtänksamma och kärleksfulla personer som fanns i min närhet när jag växte upp. Båda var mycket kreativa, med blick för det vackra, kvalitet och det som kanske ingen annan lade märke till. Det skulle vara fint! Man kunde – och skulle – göra det så vackert runt sig som möjligt. Även om kassan var skral.

Mamma var exempelvis loppisfantast redan på den tid, då slit-och-släng fortfarande var norm och second hand ett skällsord. Hon köpte billiga, antika möbler som hon renoverade genom att slipa och måla. Hon klippte ner avlagda lakan och klädesplagg till tygremsor att väva trasmattor med. Varje jul skapade hon en fantastisk julkrubba med växter, mossa, en konstgjord sjö, djur och en massa fina små detaljer.

Min moster Greta var som en extra mamma. Hon var expert på att handarbeta och sydde fantastiskt fina kläder. Hon vävde vackra dukar och lagade underbar mat.

Mamma till vänster och moster Greta till höger.

Att göra allt av ingenting

Mamma sa något jag aldrig glömmer. Om min kusin, som i mammas ögon var väldigt kreativ, sa hon: ”Hon kan göra allt av ingenting”. Det betydde, att det enda man behöver för att skapa, är fantasi. Följaktligen behöver man inga dyra material eller avancerad utrustning. Istället ska man använda sina ögon och se sig omkring, för att skapa något fint av det man redan har.

Denna visdomsöverföring tilldrog sig på den tid, då ”kreativa material”, som exempelvis färgat papper och paljetter, var hårdvaluta och inget man köpte till sina barn. Tänk dig att jag fick rita på bakplåtspapper när jag växte upp! Och se så bra det gått för mig! Jag lever ett mycket rikt liv eftersom jag fick den finaste gåva jag kan tänka mig. Lärdomen att vara kreativ och blick för möjligheter.

Ha en riktigt härlig jul allesammans och ta vara på det som är betydelsefullt i just era liv!
//Karolina

PS: Jag har i ett tidigare inlägg berättat om ett av mina kreativa uttryck, popup-kortstillverkning! Läs här.

Relaterade inlägg

God jul kära följare och läsare av bloggen!

Jag får passa på och önska er alla en härlig jul. Tack för att ni följer bloggen. Hoppas ni vill fortsätta! Bilden ovan är mitt julkort till er alla. Det är en parafras på en känd målning av René Magritte.

Denna blogg framhärdar i det tysta, i mediebrusets slagskugga. Inte många hittar hit. Därför är jag extra glad att just du följer mig. Hellre beröra ett fåtal än att försöka sträcka sig ut över massorna… (här har du förresten Wikipedias definition av en blogg). I likhet med mina andra hobbies så skänker detta bloggande ett härligt lugn och distraktion från vardagens vedermödor. Därför tror jag i skrivande stund att jag kommer hålla på att blogga i flera år till. Minst!

Ni är nio stycken som prenumererar: A, A, L, J, I, B, P, T, S och R. Jag är bekant med er alla, förutom T, och du ska vara extra välkommen (en kollega förklarade för mig vem du är!).

Slutligen kommer några bilder från hur jag julpyntat mitt hem:

Ett litet julstilleben pryder mitt spegelbord. Bergkristall, ametist och rosenkvarts heter stenarna. Ängeln kommer från mitt barndomshem, den lilla manekineko-katten är en gåva från en vän, guldfjärilen likaså. Känner du de goda vibbarna?

Andy Warhol-dockan önskar god jul!

Ser du vem dockan föreställer? En kollega trodde det var en tomte… Men det är en konstnär i själva verket!

God jul!
/Karolina

PS: I detta inlägg reflekterar jag över julklappar!