Häng med till en gyllene period i musikens – och konstens – historia. En tid när ingenting verkade omöjligt och då kommersiella hänsyn ofta fick ge vika för artisternas okuvliga kreativitet.

Jag heter Ulf Westerberg, föddes 1956 och har jobbat och jobbar som fotograf och naturguide, bl.a. på Falsterbo Strandbad tillsammans med Karolina. Naturfoto, fågelskådning och insektsskådning är mina passioner.

Under alla år jag också haft ett stort intresse för musik, min första skiva köpte jag 1964, Beatles for Sale. Jag har också spelat bas i flera band (ett ”fusk” som f.ö. fått en renässans denna vintern, bandet från 1970-talet har återuppstått!).

Tillbaka i tiden

Tidsperioden jag talar om är åren i slutet av 1960- och i början av 1970-talet. När det exakt började är som vanligt omöjligt att avgöra. Men Beatles hade krattat manegen, framförallt med albumet Sgt Pepper (1967), och i de flower power-tiderna startade det som i mångas öron skulle bli pop- och rockmusikens gyllene tidsålder. Och det mesta skulle hända i England, precis som det gjort sedan beatlarnas genombrott några år tidigare.

Det var också vid denna tiden som LP-skivan fick sitt definitiva genomslag, på dess 40+ minuter kunde musikerna breda ut sina ideer på ett helt annat sätt än på singlarnas 2-3. Och samma gällde för omslaget, 30×30 cm ger bra med utrymme för en grafisk artist att framföra sitt budskap.

Hämningslöst och progressivt

Ganska snabbt fick musiken, med långa låtar och teman som kunde sträcka sig över hela album, benämningen progressiv. I betydelsen framåtskridande, gränslös, med få hämningar, ofta med lånade element från klassisk musik, jazz etc. Idag tycker jag det finns en bättre benämning, advanced rock som någon uttryckt det. Skräp samma, en benämning är just bara en benämning.

Ett personligt urval

Jag har valt fyra exempel från dessa gyllene år. Det finns naturligtvis många fler, men dessa är de första jag tänker på, utifrån personliga tankar och upplevelser.

Band: King Crimson
Skiva: In the Court of the Crimson King (1969)
Artist: Barry Godber

Barry Godber var dataprogrammerare och den enda bild han han målade var just denna som användes till omslaget. Första låten är 21st Century Schizoid Man, tunga trummor, aggressiv saxofon och distad sång, ja, ni fattar på titeln vad det handlar om. Sambandet mellan omslaget och låten är direkt, visst är det den schizoida mannen vi ser.

Skivan blev direkt en milstolpe och anses än idag som en av bästa debutskivor som någonsin gjorts. Många anser att det var med denna som den progressiva musiken föddes.

Året efter skivans släpp dog Godber bara 24 år gammal i en hjärtattack. Originalmålningen räddades av bandledaren Robert Fripp från skivbolagets kontor, där den hängde utsatt för starkt solljus och riskerade att förstöras.

Band: Genesis
Skiva: Nursery Chryme (1971)
Artist: Paul Whitehead

Första låten The Musical Box är baserat på en makaber historia som äger rum under det victorianska England. Henry, en ung pojke blir olyckligtvis halshuggen av sin vän Cynthia under en krocketmatch. Cynthia återvänder till Henrys rum i det stora huset och börjar veva igång hans speldosa (musical box). Henry uppenbarar sig då som en gammal, sexuellt frustrerad man och ger sig på att förföra Cynthia. Då kliver husets sköterska in i rummet och kastar speldosan i väggen som därmed förstörs tillsammans med Henry’s uppenbarelse.

Skivomslaget chockerade en del med de avhuggna huvudena liggande på gräsmattan. Underbart surrealistiskt, om du frågar mig. Genesis med sångaren och frontfiguren Peter Gabriel var ett av de mest teatraliska banden och jag hade den oerhörda förmånen att se och höra Genesis med Gabriel. I full gammalmansutstyrsel framfördes The Musical Box och det är ett av de starkaste konsertminnen jag har. Lika surrealistiskt som omslaget.

Paul Whitehead skulle även göra omslaget till nästa Genesisplatta, Foxtrot. Han verkar än idag som skivomslagdesigner i Los Angeles.

Band: Pink Floyd
Skiva: Wish You Were Here (1975)
Artist: Hipgnosis

Till de mest produktiva firmorna som designade skivomslag i Storbritannien vid denna tide hör firman Hipgnosis, med legendariska Storm Thorgersson i spetsen.

Tekniken var ofta fotobaserad, till skillnad från andra konkurrenter som ofta föredrog målade verk. Mycket klipp och klistra ingick, detta var ju innan datorernas intåg så det utfördes med lim och sax (Thorgersson jobbade så ända in till slutet, aldrig i Photoshop).

Många band har fått sina omslag välsignade av Hipgnosis kreativitet, men knappast några har blivit så förknippade med dem som Pink Floyd. Efter bandets dundersucce med plattan Dark Side of The Moon (1973), som kom att bli en av de mest sålda skivorna någonsin var pressen stor på att upprepa succén.

1975 kom så Wish You Were Here. Omslaget är ett foto med två män som skakar hand med varandra, en i sig neutral och vänlig handling. Men någonting är väldigt, väldigt fel! I den enas hår och kostym kastas eldslågor ut, han brinner! Betydelsen är tydlig, vi människor döljer massor av känslor och saker för varandra av rädsla för att sticka ut och ge uttryck för vad vi egentligen tycker. Handskakningen som symbolhandling blir här reducerad till något intet värt och förpliktigande, en meningslös ritual.

Bilden togs i Hollywood i en steril industrimiljö. Båda männen har kostymer, vilket för tankarna till skivbolagschefer som i sin cynism utnyttjar artisterna genom svek och taskspeleri. Fotot togs av Thorgerssons kompanjon, Aubrey Powell med flera omtagningar. Männen är professionella stuntmän, och flera missöden med elden där vinden blåste åt fel håll ledde till brända mustascher och kläder. Inget Photoshoppande här inte!

Skivan blev en massiv succé och kallas ibland det bästa Pink Floyd gjort. Ofta drömliknande och eterisk, ibland massivt kritisk till musikindustrin. Lyssna och njut!
Storm Thorgersson fick en stroke 2003 som omöjliggjorde vidare arbete. Han dog 2013 efter en tids cancer.

Band: Yes
Skiva:Yessongs (1973)
Artist: Roger Dean

Nu till något helt annat, från psykorealism till surrealistiska fantasilandskap. Ackompanjerat av världsfrånvända texter som ofta inte betyder någonting, mer än att de låter poetiskt förträffligt i sin musikaliska kontext. http://yesworld.com/

Detta var Roger Deans tredje omslag till en Yes-platta, redan det första, för albumet Fragile, rönte stor uppmärksamhet. Men på denna live-platta med hela tre LP-skivor får Dean breda ut sig med fem olika bilder, darav ett stort utvik. Flytande öar, upphävda av tyngdlagen, stigar ut i mystiska landskap, de fysiska lagarna och andra begränsningar är kastade över ända. Fantasi över allt annat!

Och detta gäller i högsta grad också för musiken. Jag kommer aldrig att glömma när jag hörde plattan första gången. Förväntansfullt bredde jag ut konvolutet och beundrade alla bilder, och ur högtalarna strömmade den mest otroliga musik jag någonsin hört. Som inte nöjde sig med ett vanligt sound och ”normala” takter, nej, här var det 11/8, synkoper all the way och tekniskt skruvat. Och allt med rockens obändiga energi, som om det gällde livet självt, live! Ingenting verkade omöjligt.

Att jag blev och fortfarande är total fan av Yes, det har ni nog redan förstått. Jag har mycket svårt att förhålla mig opartisk till någonting de gjort (det har blivit 21 studioalbum genom åren), jag är lost. I snart 50 år har jag nogsamt följt varenda steg bandet gjort.
Roger Dean har också gjort omslag till grupperna Asia, Uriah Heep och många fler, men det är hans arbete med Yes som står ut. Det har alltid funnits en samhörighet mellan omslaget och musiken, de kompletterar varandra på ett sällsynt sätt.

Den 4/6 2022 kommer Yes till Helsingör och Roger Dean är också med på turnen med en egen utställning. För vilken gång i ordningen jag ser bandet vet jag inte, men detta blir (hoppas jag) första gången jag får träffa konstnären (medlemmarna från de gyllene åren runt 1973 träffade jag 2003 och 2004 då de återförenades).

Om ni tycker er ha sett liknande landskap förr har ni rätt, i storfilmen Avatar (2009), en science fiction-rulle av James Cameron, är den främmande planetens landskap ibland förvillande lika Deans. Designerna bakom filmen medgav att de varit inspirerade av Deans alster när de gjorde filmen, men det räckte inte för att en jury skulle döma dem för plagiat. Dean förlorade tvisten och sitt krav på 50 miljoner US $.

Epilog: Disco dödar drömmande landskap

I slutet av 70-talet kom den progressiva musikstilen till ett slags stopp. Disco och punk tog över med dess egen estetik och drömmande landskap och långa låtar blev hopplöst ”ute”. Det reflekterades i skivomslagen som blev alltmer realistiska och porträttfixerade.

En nära nog fatal smocka fick industrin i och med CD-skivans lansering i slutet av 1980-talet. Plötsligt var det stora formatet borta, kvar var CD-ns jewel-omslag med begränsat utrymme för att uttrycka sig. Kreativiteten blev mycket riktigt lidande.

En ytterligare dödsstöt kom med streaming-tekniken på 2000-talet. Att överhuvud lyssna på ny musik utan information i form av ett omslag känns totalt främmande för mig. Därför har jag inte heller något Spotify-konto.

En ljusnande framtid!

Idag i och med LP-skivans återkomst är intresset för både musikformen och tillhörande omslag tillbaka. Det finns massor av omslagskonstnärer och band som hämtar inspiration från den gyllene eran. Här har internet varit oerhört viktigt för att gå förbi de stela skivbolagen och ändå kunna nå ut till publiken. Och pionjärartisterna har idag den klaraste stjärnstatus man kan tänka sig.

Konsten överlever allt, sägs det. Oh – Yes it does!

Relaterade inlägg

• Gästbloggaren Anneli Magnuson: Lätta Fjädrar med tyngd…
• Gästbloggaren Désirée Lennklo: När postmodernismen kom till Helsingborg, del 1
• Gästbloggaren Désirée Lennklo: När postmodernismen kom till Helsingborg, del 2
• Gästbloggaren Désirée Lennklo: När postmodernismen kom till Helsingborg, del 3
• Gästbloggaren Henrik Rogowski: En lätt joggingtur i skymningslandet
• Gästbloggaren Petter Pettersson, del 1
• Gästbloggaren Petter Pettersson, del 2
• Gästbloggaren Rebecka Signäs: Krämarkapellet i S:t Petri kyrka
• Tre skivomslag med trallande jäntor