Svart och vitt, del 3. Livsstil.

Förra gången jag skrev om svart och vitt handlade det om några personliga nedslag på en palett. Denna gång har jag träffat en person som gjort svart och vitt till sin livsstil.

En träff med svarta madame Anneli Magnuson
Damen som alltid är svartklädd heter Anneli Magnuson. Hon är textilkonstnär, poet och vigselförrättare.

Alltid ytterst tjusigt klädd i fantastiska kreationer sveper Anneli in i ens vardag. Pälskragar, chica fjäderdekorationer, broderade detaljer svart på svart, följsamma plagg med attityd och alltid en formsäker silhuett. Hon är mycket tjusig!

Anneli har sin högborg i byn Västra Ingelstad söder om Malmö. Där har hon sin ateljé med utställningsrum och bostad som hon delar med maken Anders. Allt i hemmet är antingen svart eller vitt. Ska man ta med sig en gåva bör den vara vit eller svart…

Vi sitter i uterummet hos Anneli och jag blir bjuden på lyxskorpor, praliner och te. Att befinna sig hos Anneli är som att kliva in i en annan stämning. Här kan du läsa vad vi pratade om.

På besök i Anneli-land…

Hej Anneli! Jag antar att dina favoritfärger är svart och vitt. Har det alltid varit så?
För 35 år sedan hade jag en helt kornblå period. Men sen dess har det svarta kommit mer och mer. Nu är allt svart i min klädsel, men jag har detaljer som är vita, till exempel pärlhalsband och även guld och silver.

Jag ser oftast likadan ut, men ändå inte. Jag använder ju olika material t ex olika strukturer, matt och blankt o s v.

Hur kom det svarta in i ditt liv?
Jag tror att jag nog ”hade det i mig” från början, men jag kunde inte uttrycka det. Inredning och föremål i svart var mycket ovanlig förr. Nu finns det ju massor! Men då det var en lycka och en förväntan för mig att få leta och längta tills de rätta föremålen dök upp.

För många kan svart kanske verka lite skrämmande.  Vad betyder svart för dig?
Det finns inget alternativ för mig! För mig är det svarta vilsamt vackert och jag får en enorm styrka i det svarta. Jag ser alla färger i det svarta och hämtar kraft ur det.

Till vänster: En vacker skapelse, en så kallad ”karamellsemla” av svandun och pärlor. Till höger ett Anneli-halsband. Allt skapat av Anneli!

Vackra föremål, skönhet och harmoni är viktigt för dig både när det gäller kläder och heminredning, men också det vackra i människor och mångfald. Hur kommer det sig?
Redan som liten bestämde jag mig för att tro på det goda i livet. Att göra gott, att vilja gott. Det kan vara i vilken form som helst.

Min önskan är att alla människor ska förstå att alla kan göra gott, alla kan stråla på sitt sätt. Om jag inte hade valt att se det vackra i livet hade jag inte överlevt i denna brutala värld.

Tyvärr är det mesta sant av hemskheterna som står i tidningarna, men samtidigt händer en massa fina saker och vi får försöka fokusera på det. Någonstans i det fasansfulla kanske man kan orka lyfta blicken och fästa den på en liten ljusglimt.

 

Många associerar svart till sorgdräkt, vad tänker du om det?
Ja, vid tillfällen som exempelvis begravning, då blir svart en platt färg, säger Anneli och klappar med händerna för att illustrera.

Hur fungerar den svarta klädseln när du är vigselförrättare?
Jag brukar alltid bjuda hem de par som jag ska viga på fika. Jag kollar av deras reaktioner om de tycker min klädstil är ok. Vill de ha en vigselförrättare som har färggranna eller blommiga kläder får de helt enkelt ge uppdraget till någon annan än mig.

Jag kan inte gå emot mig själv på denna punkt. Men om någon skulle be mig vara klädd i helvitt skulle jag gå med på det.

Har du stött på någon situation där kärleken till svart varit problematisk?
Jag gick en andlig målerikurs och där man inte fick använda svart! Man skulle meditera först och få inspiration. Sen skulle man måla det man fått till sig vilket gjorde det svårt för mig…

Hur gör du med färger i ditt eget måleri?
Jag använder lite andra färger i mitt måleri men så klart mycket svart när jag får måla som jag vill. Jag gillar att använda guld, silver och bladguld i mina bilder.

Hur fungerar det med din man Anders, har han också anammat det svarta?
Anders är också bara klädd i svart och han har nog blivit inspirerad av mig. Jag är så lycklig över det för han klär mycket bra i det.

Hämtar du inspiration från några speciella modeskapare och stilikoner?
Nej! Jag struntar i trender och modetidningar. Jag går min egen väg!

Berätta om ditt nagellack!
Jag brukar ha ena handens naglar i svart och andra handens i skimrande pärlemor! Det är en vacker symbol för att det som är olika är vackert och att vi ska bejaka det. Både i en själv och i de människor man möter.

Vi måste öppna våra ögon för att se lite mer, lyssna lite bättre och inte vara så tvärsäkra alltid.

Annelis skapelser.

Och det här med svart, vitt och guld kommer också tillbaka på omslaget till din bok, Guldkorn från universum.
Det är en bok med svart glänsande omslag. På framsidan står titeln i guld och så finns det en liten, enkel vit fjäder. Allt detta speglar mig och den lilla vita fjädern är en så vacker symbol för det lilla som kanske inte är så stort för världen, men som förmedlar det sköna! Bokens kanter är guldfärgade och glänser underbart.

Jag inspireras av Annelis syn på livet och skönhet. Med hennes synsätt blir svart en mjuk och vänlig färg som kan ge kraft och mod. Har du någon favoritfärg som går igenom i ditt klädval och hem? Vad betyder det i så fall för dig? Skriv och berätta!

Relaterade inlägg

Karl-Oskar och Kristina i Aleppo

Häromdagen höll jag på att sätta kaffet i halsen när jag bläddrade i Instagramflödet. En för mig mycket välkänd staty, Utvandrarmonumentet i Karlshamn, fanns på plats i ett krigshärjat Syrien.

Bildkälla: Fotografiskas instagram/Moustafa Jano.

Reaktionen blev stark eftersom jag kände konstnären som skapat skulpturen, nämligen Axel Olsson (inte att förväxla med Halmstadgruppens Axel Olson). Jag kände omedelbart en personlig koppling men känslorna blev tvetydiga inledningsvis.

Det visade sig vara en syrisk konstnär som flytt till Sverige som skapat bilden. Moustafa Jano heter konstnären och har ställt ut sina bilder bl a på Fotografiska i Stockholm. Han skapar montage för att visa på krigets brutalitet och den absurda värld vi lever i. Han använder sig av kända symboler som vi kan relatera till, men sätter in dem i oväntade sammanhang. Han mixar, kort och gott.

Utvandrarmonumentet i verkligheten, på plats i Karlshamn. Bildkälla: Wikimedia Commons.

Syftet är så klart att skapa uppmärksamhet och engagemang för den svåra situation som krigsdrabbade lever i. Jag tycker han lyckas väldigt bra! Att lämna välkänd mark för en farlig flykt mot en osäker framtid är något som kännetecknar alla flyktingar, oavsett tid eller plats.

Låna, mixa, skapa
Någon undrar kanske om man får göra så här med andra konstnärers verk? Upphovsrätten är ett stort fält som jag enbart nosat flyktigt på. Det är så klart tillåtet att fotografera monument som står på allmän plats, såvida det inte finns något uttalat fotoförbud (och det finns nästan inte alls någonstans i vårt land).

Bilden, som finns fri att använda på internet, med s k Creative Commons-licens, innebär att fotografen som tagit bilden låter andra använda den fritt.

Däremot kanske montaget berör en annan del av upphovsrätten. Det handlar om de upphovsrättsliga värden som finns inbäddade i själva konstverket (Utvandrarmonumentet i detta fall) och som tillkommer upphovspersonen. Konstnären har ensamrätt att bestämma hur verket får användas.

Det finns en hel del riktlinjer när man använder sig av andra konstnärers verk. Bland annat ska upphovspersonen anges i den omfattning och på det sätt god sed kräver. Ett verk inte får ändras så, att upphovspersonens konstnärliga anseende eller egenart kränks.

Verket får inte göras tillgängligt för allmänheten i sådant sammanhang som är kränkande för upphovspersonen. Upphovsrätt till ett verk gäller 70 år efter konstnärens död.

Karl-Oskar och Kristina
Tillbaka till Utvandrarmonumentet och Axel Olsson. Det skapades till minne av alla svenskar som emigrerade till Amerika på grund av fattigdom och nöd. Paret föreställer romanfigurerna Karl-Oskar och Kristina ur Wilhelm Mobergs romansvit Utvandrarna. Jag är lycklig ägare av en liten variant i patinerad gips.

Ett litet nätt monument.

Under min uppväxt var Axel en god vän till min familj. En kort period var han gift med min moster Greta (långt innan jag var född). Efter deras skilsmässa förblev de mycket goda vänner. Axel kom ibland hem till oss och hälsade på. Jag minns att han kunde få vår airedaleterrier Lukas att skratta!

Vad skulle Axel sagt om Moustafa Janos användning av Utvandrarmonumentet? Hade han känt sig kränkt? Hade han upplevt att hans verk framställdes i dålig dager? Tvärtom, tror jag! Han hade nog ansett att statyn fått förstärkt betydelse.

Jag tror att han sitter med ett glas whisky någonstans i himmelriket och observerar hur hans staty med ny teknik färdas runt i cyberspace för att nå nya betraktare och få ny tyngd och betydelse.

Tankar om träd i juletid

Detta inlägg publiceras på självaste julafton. Med tanke på mängden av överdekorerade julträd som denna dag agerar fokuspunkt i svenska vardagsrum så ska dagens funderingar ägnas åt några träd i konsten.

Die for you
Många är de stackars granar som de senaste veckorna offrats för att sin sista tid i livet pryda våra hem, nedtyngda av bjäfs och krimskrams. När julfestandet är över lämnas de att dö. Därför kan det vara lämpligt att börja denna spaning med trädkonstverket Die for you.

Die for you, 1993, konstnär Charlotte Gyllenhammar. Bilden är publicerad med konstnärens godkännande.

Denna installation är väldigt känd men finns inte längre på plats. Konstnären Charlotte Gyllenhammar hängde 1993 upp en 120-årig ek upp och ned på Drottninggatan i Stockholm.

Detta verk har jag inte sett i verkligheten, men väl på bild. Det är ett brutalt och naket verk. Något så tryggt som en gammal ek har tagits upp ur marken och hängts upp och ned, som ett slaktdjur. Rotsystemet är kapat.

Titeln, Die for you, talar sitt tydliga språk. Någon dör eller offrar sig för en annan. Men vem är Någon? Och för vem dör eller offrar hen sig?

Som betraktare får du bestämma själv vad du tycker och tror! Är det en symbol över att vi människor dödar den natur vi lever i? Handlar det om att försöka utrota något misshagligt? Något som inte passar in, som ska bekämpas?

Kanske handlar det om relationer och  hur långt vi människor är beredda att gå för att anpassa oss i relationer?  Att vi vrider och bänder oss maximalt i önskan att passa in? Att vi till och med rycker loss våra rottrådar ur den trygga jorden för någon annans skull? Eller är det en bild över kärlek man är beredd att gå i döden för?

Jag tycker att verket är mycket starkt. Det får mig att reagera och reflektera. Intressant konst med andra ord!

En inkräktare, en reklampelare och ett önsketräd i Wanås skulpturpark
Roxy Paine har gjort två trädskulpturer i Wanås skulpturpark. Den första, Impostor, gjordes 1999. Det är ett hopsvetsat träd i rostfritt stål. På långt håll ser man att trädet är konstgjort. Svetsfogarna syns tydligt och påminner om scenografin i Trollkarlen från Oz. Det hör helt enkelt inte hemma i faunan. Titeln är ju också Impostor, vilket betyder inkräktare.

Roxy Paine, Impostor, 1999. Foto: Anders Norrsell. Publicerat med tillstånd av Wanås Konst, samlingen.

Med klimatförändringarna invaderar arter från andra klimatområden våra nejder. Vissa konkurrerar ut arterna som redan finns. Invasionen kan också bero på att någon klåfingrig människa planterat in en främmande art som genast sprider ut sig och tar över. Ett exempel är björnlokan.

Inkräktare i det yttre och det inre
En inkräktare är någon som tränger in och tar över. En inkräktare är ovälkommen. En inkräktare kränker ett territorium. Men Roxy Paines skulptur ser ganska oskyldig ut. Kan det ha onda avsikter?

Själv kan man i sitt närområde bli invaderad av både det ena och det andra. Myror. Fruktflugor. Krukväxterna kan få bladlöss. Någon hackar ditt lösenord.

I sitt inre kan man bli invaderad av energitjuvar till exempel. Eller bullriga typer utan fingertoppskänsla som dundrar in i ens personliga sfär och förpestar tillvaron. Personer  kan sakta men säkert krypa under ens skinn på ett obehagligt sätt. Så en vacker dag inser man att man är invaderad och att ens gränser kränkts utan att man märkt det.

Façade/Billboard
Den andra skulpturen på trädtema av samme konstnär heter Façade/Billboard. Ett träd (Façade) bärs upp av en reklamskylt (Billboard). Hela skapelsen påminner om en stor utstansad clip-art-bild. Detta träd tycks behöva stöttning i form av en reklampelare.

Roxy Paine: Façade/Billboard, 2010. Foto: Anders Norrsell. Publicerat med tillstånd av Wanås Konst, samlingen.

Har det gått så långt att naturen måste stöttas av reklamen för att få uppmärksamhet?

Önsketräd
Yoko Ono har skapat önsketräd på ett antal ställen I världen. 2011 kom det önsketräd även till Wanås, Wish Trees for Wanås, 1996/2011. I ett antal äppelträd kan man som besökare hänga önskningar som man skrivit ner på små etiketter.

Yoko Ono: Wish Trees for Wanås, 2011. Foto: Wanås Konst. Bilden är publicerad med tillstånd av Wanås Konst, samlingen.

Träden är nästan helt överlastade av alla önskningar. Folk vill ha allt från senaste IPhone-modellen till tillfrisknande från allvarliga åkommor, till kärlek och fred på jorden.

Personalen på Wanås skördar med jämna mellanrum önskningarna och låter dem torka innan de skickas till Imagine Peace Tower på Island, ett minnesmonument Yoko Ono skapat för John Lennon. Om du går in på länken ovan kan du lämna dina önskningar till projektet!

Handlingen att konkret skriva ner en önskning och låta ett träd ta hand om den verkar utöva en magisk attraktion, av antalet önskningar att döma. Människor tror trots allt att det kan finnas någon eller något som lyssnar. Det kan vara värt ett försök!

Här kommer en länk till ett inlägg på bloggen MissMagicGirl, där man kan läsa en mycket bra sammanställning om trädets symbolik.

Det finns säkert anledning att återkomma till andra träd i konsten längre fram. Har du något träd, verkligt eller konstgjort, som betyder något särskilt för dig? Skriv gärna och berätta!
God jul!

Vilse i Aquarius

Vilse i Aquarius, ett konstverk som förbryllar
”Vilse i Aquarius” är titeln på ett litet konstverk i glas av den Malmö-baserade konstnären David Krantz. Jag är lycklig ägare till det och vill gärna skriva några rader om det. Eftersom materialet är glas var det ganska hopplöst att fotografera. Jag får försöka beskriva det i ord också.

”Vilse i Aquarius” av konstnären David Krantz.

Glasblock med souvenirstuk
Verket är alltså ett litet glasblock med en bild inuti. Vad jag kan minnas var det populärt att ha sådana i vitrinskåpet på 80-talet. Just detta glasblock visar stjärntecknet Vattumannen. Andra populära motiv i denna genre tycks vara på tema djur, vikingar och jakt.

Från prydnadsföremål, via ready-made till konstverk
Vid efterforskningar framgår att själva glaspjäsen tillverkats på Nybro glasbruk. Konstnären David Krantz har alltså använt sig av en s k ready-made, d v s ett färdigt föremål. Han har dock gjort ett intressant tillägg med hjälp av laserteknik: tittar man noga så ser man en liten astronaut som verkar sväva framför vattumannen. Innesluten i glaset.

Verket visades på en konstutställning i en hylla som även innehöll andra stjärntecken, stora och lilla björn samt några andra symboler. Alla hade de en liten astronaut ingraverad.

Till vänster: Detalj framifrån som visar inkapslad astronaut. Till höger: konstverket sett från sidan.

Fascinerande symbolik
David Krantz rör sig mellan olika material som t ex installation, skulptur, 3D-animation, stereoskopi och 3D-utskrifter. Ibland måste man ta på sig 3D-glasögon för att kunna uppleva hans verk till fullo.

De teman som han berör i sin konst fascinerar mig. Själv pratar han inte så mycket om de motiv han jobbar med. Jag tror att han vill låta betraktaren skapa sin egen mening i mötet med verken. Oftast verkar hans tema handla om människans ursprung, existens och plats i universum.

Zodiakens smakmeny
Astrologi tycks sortera in under det vida begreppet New Age, det andliga smörgåsbord som jag så ofta låter mig utspisas vid. Astrologi är en av huvudrätterna som fascinerar mig. Det kan bero på att nästan alla beskrivningar jag läser om mitt eget stjärntecken stämmer obehagligt mycket överens med hur jag uppfattar mig själv.

Här är förresten en länk till en jättebra svensk sida om astrologi: Stefan Stenudd.

Stalkad av Aquarius
Jag känner mig som en vattuman ut i fingerspetsarna. Ibland är det skönt att kunna skylla på planeterna, men ibland känner jag mig stalkad av Aquarius. Mindre lätthanterliga sidor i min personlighet tycks ha ursprung i ödesbestämda planetkonstellationer. Vad göra?

Stalkad av Aquarius på Ordrupgaards servering.

Det lilla konstverket ”Vilse i Aquarius” tycks innefatta dilemmat ”Vad är av ödet givet och vad kan vetenskapen förklara?”. Vattumannen  symboliserar förklaringsmodellen astrologi som jag finner mycket spännande. Astronauten symboliserar en världsbild där människans vetenskapliga landvinningar ska förklara tillvaron.

Ta astrologi, tillsätt reinkarnation och karma så hamnar vi i det existentiella fält där mina funderingar frodas som bäst. Jag tror att de stora stråken i ens liv är utstakade av ödet. Vissa utmaningar kommer i ens väg oavsett man vill eller inte.

zodiac_bling_600px

Zodiakiskt bling på Glitter.

Har du något konstverk i din ägo som behandlar ”de stora frågorna”? Tror du på astrologi eller något annat? Skriv gärna och berätta!

Strövtåg i ett delat landskap

Under ett antal veckor denna höst har jag haft förmånen att varje arbetsdag kunna blicka på Ella Tillemas stora oljemålning Landskap. Den ingick i en grupputställning på Falsterbo Strandbads konsthall. Här kommer en personlig betraktelse och analys av bilden.

Ella Tillema: Landskap 2011/2015. Olja på duk. Bilden är publicerad med tillstånd av konstnären.

Landskap som oroar
Tavlan är stor (1,60×2,5 m) och målad på liggande format. Förenklat kan man säga att motivet består av tre olika fält som tillsammans utgör ett landskap. En lerig åker längst ned, en upplyst byggnad ovanpå den och en mörk och molnig himmel längst upp. Vid en snabb anblick kan man konstatera att tavlan föreställer köpcentret Entré i Malmö, förmodligen en höstkväll.

Om man nöjer sig med att avkoda motivet på detta vis, och att inte reflektera ytterligare, så går man miste om mycket.

Konst med budskap
Ella Tillema använder sin konst för att reagera på omvärlden och hon behandlar ämnen i vår samtid som är svåra, både för den enskilda individen och för samhället i stort. Alltså finns det förmodligen saker och ting att fundera över i denna målning!

Faktum är att just Entré är ett sorgebarn bland alla köpcenter som de senaste decennierna växt upp som svampar ur jorden utanför städerna. Dessa standardiserade affärskluster suger livet ur stadskärnorna som utarmas av konkurrensen.

Men Entré har haft stora bekymmer med lönsamheten och man har utan framgång försökt få det att fungera.

Vad vill konstnären då säga med detta motiv? Vad säger bilden till mig som betraktare?

Delad komposition, kluven värld
Bildens komposition delas en bit ovanför mitten, där den leriga åkern möter köpcentret. Denna linje kan betraktas som en slags horisont. Men köpcentret hindrar marken från att möta himlen. Entré har landat som ett tomt och sterilt rymdskepp och täpper till den skånska myllan.

Komposition (förstärkt av mig). Bilden delas i tre fält. Tar det aldrig slut?

Leråkern kan symbolisera ett samhälle i samklang med naturen, där odling och närhet till naturen är viktigt. Köpcentret kan symbolisera ett helt annat sorts samhälle som bygger på snabb konsumtion, utan tanke på naturen som det trots allt hämtar sina resurser ifrån.

Ett antal trädsilhuetter utgör en sorglig försvarslinje innan den så kallade civilisationen tar vid.

Värt att notera är att vi inte ser byggnadens slut utan den fortsätter utanför tavlans kant, ut i det negativa bildrummet. Kanske fortsätter byggnaden i all evighet, som ett järnband som slagits runt vår jord. Vad vet vi? Bilden har helt klart civilisationskritiska undertoner nedgrävda i myllan.

Subliminala tecken i jorden?
Så en dag när jag tittar lite mer på tavlan upptäcker jag några detaljer som viskar till mig från myllan. Kanske är det bara jag som hör. Och jag är lite osäker på vad jag hör. Men det är intressant.

Ett djupt och vattenfyllt traktorspår i mitten av åkern leder blicken rakt in mot målningens mitt. Ljuset från Entré blänker i vattnet och spåren utgör ett klassiskt centralperspektiv. Traktorn som plöjt åkern verkar ha kört regelbundet fram och tillbaka över hela ytan. Men sen på slutet gjort några extra krumelurer. Dessa kan anas mot det regelbundna mönstret. Är spåren verkligen en slump? Finns det subliminala referenser i leran?

En gestalt…
De vattenfyllda fördjupningarna bildar ett tecken. Det ser ut som en förenklad figur med långa ben och armarna utsträckta mot sidorna.

 

Här vore det kanske naturligt att läsa in en förhärskande västerländsk konnotation i figuren. Men eftersom jag på sistone blivit allt mer kritisk mot patriarkala religioner, så avstår jag från den associationen! Jag går längre bakåt än så och drar mig till minnes en märklig hällristning som jag fotograferade i Tanum för några år sedan. Den föreställer en gestalt med jättelånga armar som sträcks ut mot sidorna. Så här såg hällristningen ut.

Jag kan varmt rekommendera ett besök i Tanum, som är ett världsarv. På Vitlycke museum kan man få veta mycket om denna typ av bronsålderskonst och om hur livet var på den tiden.

Och lite till…
Är det långsökt eller bildar några andra spår konturerna av ett hjärta? Jag funderar fram och tillbaka. Är detta en vag och personlig tolkning? Ser någon annan detsamma som jag? Jag ställer frågan till min kollega: ”Har du sett hjärtat?” Jovisst, har hon det!

Ser du vad jag ser?

Associationen delas alltså åtminstone en annan person. Intressant! En figur som verkar försöka omfamna jorden och ett stort hjärta. Är det inte precis vad vi behöver i denna kalla och grymma värld, där shopping blivit en religion och naturen exploateras?

Här kan du läsa vad konstkritikern Thomas Millroth skrivit i Sydsvenskan om tavlan.

Vilka tankar väcker min tolkning hos dig? Vad tänker du om bilden? Skriv gärna och kommentera!