Om du ser ett växtornament med flikiga blad någonstans i konsten, kan du vara ganska säker på att det är akantus. Alltså, detta är riktigt poppis planta när det gäller dekor i konsten. Sorry ormbunkar, murgröna och alla andra vackra bladväxter, men i konsthistorien är denna växt herre på täppan!
Acantusblad. Bildkälla: Wikimedia Commons.
Akantusär en medelhavsväxt med flikiga blad, liknande tistel eller vallmo. Dess popularitet i konsten började under den grekiska antiken. Cirka 400 f Kr började de gamla skönhetsälskande grekerna att använda akantus som dekor, bland annat på ”kapitäl”. Kapitäl är den översta delen på en kolonn.
Ett korinthiskt kapitäl. Bildkälla: Wikimedia Commons.
Två av de fem klassiska kolonnerna i grekisk och romersk arkitektur (eller ordningarna som man säger på konstvetenskapiska) har dekor av akantus. I likhet med den korintiska ordningen så har även kompositordningen akantus i kapitälet (men skillnaden mellan korintisk och komposit var enligt vår lärare så diffus, så vi behövde aldrig försöka lära oss det – puh, vilken tur!).
Akantus genom tiderna
Också i medeltidens, renässansens och 1800-talets konst var växten megapopulär. I likhet med de gamla grekerna och romarna så använde man akantusen ofta på arkitektoniska detaljer. Men även i skulptur, sniderier, tapeter och tygmönster.
Denna illustration visar hur akantusornamentet förändrades genom tiderna: a=grekisk, b=romersk, c=byzantinsk, d=romansk, e och f=gotisk, g=renässans, h och i=barock, j och k=rokoko. Bildkälla: Wikimedia Commons.Sida ur den berömda bönboken Très Belles Heures de Notre-Dame de Jean de Berry, från 1412-1416 (gotik). Bildkälla: Wikimedia Commons.Detalj.Tapet av William Morris, 1875. Bildkälla: Wikimedia Commons.Rökelsehållare i bloggerskans hem. Naturligtvis akantus!
Så lägg namnet akantus på minnet, jag garanterar att du kommer att kunna glänsa inför dina bekanta när du på en stadspromenad kan urskilja växten i en dekor.
Ha det bäst! /Karolina
PS: Om du missat de tidigare inläggen i serien så hittar du dem här (introduktion) och här (om floror).
Idag beundrar vi freskmåleri i Villa Livia, en romersk villa. Livia var damen som år 39 före vår tideräknings början, gifte sig med kejsar Augustus. Hon hade massor av fåglar på väggarna.
Ett av de underjordiska rummen i Villa Livia, som nu är flyttade till Palazzo Massimo.
Villa Livia – komfort med svalkande rum
De uppsatta romarna visste hur man svalkade sig! Rummen i denna villa låg under marken. Därför var de så klart underbara att vistas i när solen gassade utanför.
Träd omgärdat av en rosa mur. En lätt vind tycks blåsa, ser du hur några grenar böjer sig för vinden? Bildkälla: Wikimedia Commons.
Bildväggarna i Villa Livia
På väggarna fanns fresker. Alltså muralmålningar gjord på ännu fuktig kalkputs. Man brukar säga att målningen är ”al fresco”, vilket är italiano för ”på färsk (mur)”.
Motivet är en luxuös trädgård, målad på ett illusoriskt sätt. Ett stängsel och en trädgårdsmur hjälper till att skapa djup i perspektivet. Det innebär att när vi befinner oss i rummet, befinner vi oss samtidigt innanför trädgårdsmuren. På så sätt kan vi beskåda den härliga naturen ”utanför”.
Detalj: Ett par fåglar i ett granatäppleträd. Kan du hjälpa mig att artbestämma? Bildkälla: Wikimedia Commons.
Är detta en koltrast, tro? Bildkälla: Wikimedia Commons.
En slags trast? Flygande över vad som sägs vara ett kvitten-träd som bär frukt. Bildkälla: Wikimedia Commons.
Detta träd tycker jag är så fint. Vid foten växer en akantus. När man pluggar konst är akantus något som ständigt återkommer. I arkitekturen under antiken och renässansen var akantus (latin acanthus) ett vanligt bladornament. Bildkälla: Wikimedia Commons.
Detalj: På muren står ironiskt nog en fågelbur! Kanske som en påminnelse om att man som betraktare av detta bildrum också är instängd på sätt och vis? Bildkälla: Wikimedia Commons.
Kall färgskala och luftperspektiv
Målningarna har så kallat luftperspektiv. Det innebär att färgskalan blir mer ljus och pastellig (och motiven mindre detaljrika) ju längre in man kommer i bilddjupet.
På hundratalet innan vår tideräknings början var det ganska nytt att låta de faktiska rummen övergå i illusoriska rumsligheter. Alltså var denna villa toppmodern för sin tid. Detta förfarande skulle bli mäkta poppis långt senare, nämligen under barocken (det får jag återkomma till en annan gång).
Förutom fresker så fanns det också mosaiker (som nedan) i Villa Livia.
Förresten, såg du TV-serien ”Jag, Claudius”? Den handlade främst om kejsar Augustus regeringsperiod. I jämförelse med många av karaktärerna framstår Livia som en riktig jäkla hagga. Ett exempel på hennes ondska är att hon förgiftade folk till höger och vänster. Men hur som helst, fina väggmålningar hade hon i alla fall!
Här kommer ett klipp där hon beklagar sig över stackars Claudius för sin make Augustus.
Vad tycker du om väggmålningarna? Kan du hjälpa mig med fågelarterna? Hör gärna av dig och kommentera! Allt gott!
