Tittartips: Särlingskonst med Jarvis Cocker

I min ungdom, för ca 25 år sedan lyssnade jag intensivt på det brittiska popbandet Pulp. Bandets trådsmala och karismatiska sångare hette Jarvis Cocker. Döm av min förvåning när jag härförleden upptäckte att han också gjort en dokumentärserie om särlingskonst. Dessutom en riktigt medryckande sådan!

Denna CD spann mycket i mitt hem på den tiden då det begav sig (1990-tal).

Särlingskonst – Outsider art – L´art brut

Särlingskonst är den svenska termen. Det innebär konst skapad av människor som stått helt utanför den etablerade konstvärlden. Upphovspersonerna har själva inte uppfattat sig som konstnärer eller att de skapat konst. Ofta handlar det om ”livsverk” skapade av enkla material. Exempelvis stenformationer, snäckor, gammalt porslin, skrot och så vidare.

Palais Idéal i Hauterives, skapat av brevbäraren Ferdinand Cheval. Det har gjorts en fin spelfilm om Chevals öde, Brevbäraren som byggde ett palats.
Salvation Mountain i Calipatria, California, skapat av Leonard Knight.

Med Cocker som ciceron

Cocker reser runt i Frankrike, USA, México, Belgien, Schweiz och Indien. Där besöker han dessa udda platser där ”särlingarna” uppfört sina spektakulära skapelser. Emellertid är de flesta av särlingarna döda sedan länge. Kvar finns bara resterna av deras verkligt udda miljöer. Ibland har någon släkting eller lokal förening tagit på sig ansvaret att förvalta platsen. Men ofta har mycket bara hamnat i förfall.

Drivkrafter

Den förre Pulp-sångaren uppvisar ett genuint intresse när han försöker få svar på sina frågor om drivkraften bakom särlingskonst. Därför ställer han sig frågor som: Vad får en människa att lägga så mycket tid och möda på att skapa i sin ensamhet? Och hur har de valt platserna och materialen? Allt levereras med Cockers personliga funderingar och ofta humoristiska bildklipp.

Han kommer fram till att särlingskonst fascinerar oss på ett helt annat sätt än vanlig gallerikonst. Den står för något som västvärlden verkar ha förlorat. Särlingskonst handlar om mystik, mytologi, magiska platser och gudomlig inspiration. I dokumentärens sista del visar det sig att Indiens näst mest besökta turistmål (efter Taj Mahal) är just en särlings livsverk, Rock Garden av Nek Chand.

Så mycket mer har jag inte att säga, för Cocker säger allt så mycket bättre i sin dokumentär, som ligger i sin helhet på Youtube.

Del 1.
Del 2.
Del 3.
Denna bok producerades av Malmö Konsthall i samband med en utställning särlingskonst 1991.

Detta får bli sista inlägget denna säsong, nu tar Livet och Konsten en välbehövlig paus. Kanske har du fått inspiration att uppsöka något särlingskonstverk denna sommar!

Ha en härlig sommar!
Karolina

Fjärilar i konsten: World of Butterflies och visuell ambivalens

Vackra fjärilar i kombination med mänsklighetens värsta våld blir en visuell krock med många bottnar. Idag tittar vi närmare på Peter Holst Henckels bildserie World of Butterflies.

Verket finns på Arken. Som lycklig skåning har jag nära till museet, som ligger i Ishøj nära Köpenhamn. I deras permanenta samling finns World of Butterflies. Det är en serie bilder som vid första anblicken föreställer vackra fjärilar från världens alla hörn.

Och första gången jag närmade verket från håll, så var det de vackra fjärilarna som drog till sig min blick. Konstvetarens reptilhjärna tänkte att det verkade ”banalt” med en räcka fjärilsbilder. Men ”banalt” fick jag äta upp med råge. När jag ställde mig nära bilderna upptäckte jag att de inte enbart föreställer vackra fjärilar. De avbildar nämligen också pressbilder från våldsamma händelser i vår historia.

Konstnären har använt fjärilarna som projektionsyta där han också infogat bilder från krig, kriser, uppror, svältkatastrofer och liknande. På så sätt sammanfogar han fjärilarnas skönhet med de värsta bilder vi kan tänka oss.

Upplägget är enkelt och genialiskt. Varje fjärilsart är presenterad för sig själv, med sitt latinska namn, samt datum och plats för den våldsamma händelsen. Dessutom är respektive fjärilsart hämtad från den geografiska plats där våldet utspelat sig.

Kontraster

På så sätt skapar Holst Henckel en tragisk klassificering där naturvetenskap och politik sammanfogas i en och samma bild. Resultatet blir en sorglig påminnelse om det vår värld rymmer: oerhörd skönhet och ofattbar grymhet. Således använder han ett retoriskt grepp som alltid utövar en lockelse för betraktare, nämligen kontraster.

Och här handlar det om kontraster på flera nivåer. Dels ställer han vår så kallade kultur/civilisation mot natur, en klassisk uppdelning som många konstnärer använder. Därtill ställer han två helt olika bildgenrer mot varandra: den naturvetenskapliga/klassificerande mot pressbilden. Naturvetenskapliga bilder strävar efter en ”sann” bild, till exempel av en viss art, så att denna lätt ska kunna igenkännas utifrån sina särskilda kännetecken. Därför är exempelvis artförteckningar och floror ofta bildsatta med skickliga illustrationer. Pressbilder strävar förhoppningsvis också efter att uppvisa en ”sann” bild (men idag vet vi att pressbilder vinklas efter politisk agenda). Pressbilden är en ögonblicksbild, en unik återgivelse av en särskild händelse.

Fjärilseffekten

Ytterligare en association blir den omtalade ”fjärilseffekten”. Den teorin lanserades av en meteorolog, Edward Lorenz. Det var grunden till ”kaosteorin” som försöker visa att initialt obetydliga händelser kan utvecklas till komplexa verkningar med stor effekt. Dessa händelser går inte att förutse. På samma sätt ställs vi inför världshändelser som vi aldrig kunnat (mar-)drömma om.

Sist men inte minst är fjärilar symboler för metamorfos, förvandling. Världen som vi tror oss känna den, är en plats för ständig turbulens. Fjärilarna i verket är i sitt sista stadium, ”imago”. Tidigare har de varit ägg, larv och puppa. På samma sätt blir de en bild av hur världshändelser utvecklar sig. Från till synes obetydliga ägg till en spröd och vacker varelse som bara lever en säsong eller kanske bara några dagar.

Vad ska vi tro på idag, när världen ser ut som den gör? Det finns inte längre någon ”stor berättelse” som kan göra världen begriplig för oss. Vår tillvaro är alltför komplex för att en liten människa ska kunna bringa ordning i allt som händer. Men oavsett vilken världsåskådning vi har, kan konsten visa oss det bräckliga, det vackra och våldsamma i vår globala värld. World of Butterflies är ett verk alla skolungdomar borde få uppleva och diskutera, tycker jag.

Det var allt i dagens fjärilshåv!

/Karolina

Relaterade inlägg

Fjärilar i konsten: Gainsboroughs döttrar på fjärilsjakt

Låt oss idag gå tillbaka till 1700-talet och betrakta hur Thomas Gainsborough porträtterade sina döttrar. Vi befinner oss i en tid då lättsamhet, grace och förlustelser dominerade den rådande konststilen, rokokon.

En målning som visar Gainsboroughs döttrar i helfigur i en mörk omgivning.
Konstnären Gainsboroughs döttrar jagar en fjäril, olja på duk, 1756, National Gallery, London.

Vi förknippar oftast rokokon med ljuvliga och dekorativa bilder. Kort sagt, bilder där människor njuter lycka och välbehag. Men livets allvar lurade ändå i konsten. Exempelvis i denna målning.

Bilden av barndom

Motivet föreställer Gainsboroughs döttrar Margaret och Mary. Vi är mitt uppe i 1700-talet och en helt ny syn på barndomen har slagit igenom. Tidigare hade barn betraktats som ofärdiga vuxna. Alltså små vuxna som ännu inte funnit sin fulländade form. Dessutom ska vi komma ihåg att hälften av alla barn dog innan 5 års ålder vid denna tid. På så sätt var barndomen något som skulle överlevas så fort som möjligt.

Men med upplysningsfilosofen Rousseau kom en helt ny syn på barndom. Det blev en värdefull och speciell period. Barn skulle uppmuntras att vara barn, få leka och upptäcka omvärlden. Trots dessa vackra tankar var det ju massvis med fattiga barn som fortfarande framhärdade sin barndom i yttersta armod, med tunga arbetsuppgifter i hushållen och barnarbete i industrin. Emellertid tillhörde Gainsborough de lyckligt lottade i samhället. Därför kunde han anamma denna nya syn på barndomen.

Personliga tragedier

Trots det fick Gainsborough uppleva livets skörhet. Han fick själv flera barn, men bara Margaret och Mary nådde vuxen ålder. Resten av barnen dog. Med detta sagt kan vi ana konstnärens personliga förhållande till barndom och de högt älskade döttrarna som han så varsamt avbildat här.

Faror lurar på Gainsboroughs döttrar

Döttrarna befinner sig i en mörk omgivning och framstår i sina ljusa klänningar som ett slags ljusvarelser. Den yngsta, Margaret, sträcker ut handen för att gripa efter en fjäril i målningens vänstra del. Men fjärilen har satt sig i en tistelbuske. Således riskerar Margaret att skada sig. Den äldre systern Mary verkar hålla tillbaka lillasystern. Kanske vill konstnären visa att Mary redan tillägnat sig erfarenheter om livets faror och vill skydda den yngre.

Fjärilen är en rovfjäril, Pieris rapae, tidigare även benämnd som liten kålfjäril. En av våra vanligaste arter i Europa.

Tolkning

Kompositionen är intressant. På olika sätt kan vi läsa in symbolik om livets skörhet genom fjärilens närvaro. Dels återspeglas fjärilens färger i döttrarnas klänningar. Margaret, den yngsta, bär en vit klänning. Och vitt är ju en välkänd markör för renhet och oskuld. Hon är ännu inte märkt av livets faror.

Mary har däremot gul klänning, kanske ett tecken på att hon tillskansat sig viss erfarenhet. Dessutom håller hon ju Margaret i ett fast grepp. På så sätt bildar duon kompositionsmässigt ett par av fjärilsvingar. Deras skimrande sidenklänningar påminner också om hur ljuset reflekteras i en fjärils vingar.

Det är rimligt att anta att Gainsborough här försöker visa på barndomens skörhet. Och därtill att denna period är ett flyende tillstånd, likt en fjärils flykt. Och givetvis sina egna farhågor och oro över döttrarnas väl och ve.

Med facit i hand finns det även en slags inbyggd, sorglig förutsägelse i målningen av Gainsboroughs döttrar. Mary gifte sig med en tysk oboe-spelande kompositör som behandlade henne mycket illa. Det ledde till att hon bröt ihop. Paret skilde sig dock efter ett års äktenskap. Då flyttade Mary in hos Margaret, som förblev ogift resten av livet. De levde tillsammans ända in på ålderdomen.

Du kan se målningen på National Gallery i London.
Tack till Ulf Westerberg, som artbestämde fjärilen åt mig. Kolla in hans egna makrobilder av bland annat fjärilar.

Det var allt i dagens fjärilshåv!
/Karolina

PS: Jag har tidigare skrivit om en annan känd rokokomålning, Gungan.

Relaterade inlägg

Fjärilar i konsten: Titanernas fall

Idag beger vi oss till underjorden för att fånga fjärilar bland en massa nakna karlar.

Titanernas fall.
Cornelius van Haarlem, Titanernas fall, 1588-1590

Titta på bilden! Det första du slås av är förmodligen den stora anhopningen av nakna, muskulösa män. De tycks tumla ner från himlen i ett kaos. De fyller ut målningen på alla håll och kanter. I förgrunden ramar några figurer in scenen, och längre in fortsätter de nakna snubbarna att regna ner.

Men trots alla spritt språngande nakna karlar, så är det en detalj som åtminstone fångar min uppmärksamhet. Ja, visst är det omöjligt att inte fästa blicken på den två stora fjärilarna, som strategiskt landat på två män i förgrunden. Vad är det för mansfolk? Och var befinner de sig? Och vad gör fjärilarna i bilden?

Detalj ur målningen Titanernas fall.

Bilden har titeln Titanernas fall. Titanerna var den äldre generationen av gudar i den grekiska mytolgin. De styrde och ställde innan Zeus (romarnas Jupiter) och hans kumpaner störtade dem från Olympen. Alltså är det själva störtandet vi ser här. De har hamnat i underjorden, det vi kallar helvetet. Titanerna ser förfärade, överraskade och plågade ut.

Fjärilar, vinklar och hud

Vanligtvis brukar fjärilar i klassisk konst stå för själens uppstigande till himmelriket. Men här har vi alltså hamnat på den motsatta platsen. Enligt en intendent på SMK (där tavlan finns) beror det på att man vid tiden för målningens tillblivelse associerade insekter med eld. Det fanns en föreställning om att insekter föddes ur eld eftersom de sökte sig till ljus och eld.

Eftersom jag inte kan något om fjärilar kontaktade jag naturfotografen och fjärilsexperten Ulf Westerberg. Han såg snabbt vilken sort det var frågan om. Arten heter Körsbärsfuks (Nymphalis polychloros). Den finns i hela Europa förutom Storbritannien.

Detalj ur målningen Titanernas fall.

Titanernas fall – en uppvisning av lemmar i form och färg

Titanernas fall kan tyckas vara en absurd målning. Ja, det är mycket som är fascinerande med den här bilden. Motivet erbjöd konstnären, Cornelius van Haarlem, att visa prov på sin skicklighet att avbilda den nakna manskroppen i alla möjliga vinklar. Lägg särskilt märke till förkortningarna i förgrunden.

Ytterligare anmärkningsvärt är den katalog av olika hudtoner som titanerna visar upp. Vissa av dem är bleka, några bronsaktigt tonade. Ytterligare några tycks ha bränt sig, deras hud skimrar rödrosa. Jag tror att van Haarlem ville visa upp att han behärskade oljefärgen och kunde återge en räcka olika hudnyanser.

Det var allt i fjärilshåven för idag!
Bästa hälsningar
Bloggerskan

Relaterade inlägg

Fjärilar i konsten: Maria Sibylla Merian

Idag vet varenda människa att fjärilar genomgår olika stadier: ägg, larv, puppa och fjäril. Men på 1600-talet hade man dålig koll på saken. Därför berättar jag idag om Maria Sibylla Merian (1647-1717), entomolog och konstnär. Hon skaffade sig bättre kunskaper om saken. Dessutom var hon ekolog innan ordet ens fanns!

Arten Arsenuda armida, bild från Merians verk Metamorphosis Insectorum Surinamensium.
Porträtt av Maria Sibylla Merian, målat av Jacob Marell, 1679.

Kanske har du redan sett Merians insektsmotiv? De dyker upp på kort, presentartiklar, och liknande. Och det är lätt att fatta! Det beror på att de helt enkelt är extremt skickligt utförda, vackra och mycket detaljrika.

Uralstring kontra metamorfos

Som jag nämnde inledningsvis hade 1600-talsmänniskorna inte full koll på detta med insekters livscykler. Inte heller hade de så stor kunskap om samband i naturen, det vi idag kallar ekologi.

Man ansåg att insekter uppstod genom så kallad uralstring. Det innebar att de ”uppstod” spontant ur helt andra saker. Till exempel att löss kunde uppstå av damm. Ruttet kött kunde generera larver. Dessutom ansågs insekter smutsiga och äckliga.

Insekts-inspiration

Merian föddes in i en familj av konstnärer och gravörer. Släkten ägde ett stort bokförlag som gav ut naturböcker. På så sätt hade hon tillgång till både inspiration och kunskap på nära håll.

Redan som 13-åring födde hon upp silkesmaskar och andra insekter. Som vuxen förvandlade hon sitt kök till ett insektslabb, fullt med burkar innehållande olika arter och föda till dem.

Vid denna tid skapade konstnärer illustrationer utifrån döda och uppnålade exemplar av insekter. Men till skillnad från sina samtida konstnärskollegor studerade och målade alltså Merian levande insekter. Resultatet blev livfulla och detaljerade bilder.

Med hjälp av sina erfarenheter från insektsuppfödningen blev Merian en av de första att visa på insekternas metamorfos. Alltså omvandling mellan olika stadier. Därmed utmanade hon teorin om uralstring. Till exempel visade hon i en och samma bild silkesmaskens metamorfos.

Silkesmaskens metamorfos.

Ekologisk föregångare med omväxlande liv

Mest revolutionerande av allt var att Merian avbildade insekterna tillsammans med de växter som de levde på. Vid denna tid illustrerade man nämligen alla arter var för sig, tagna ur sitt sammanhang. Men genom att sammanföra insekter och växter i samma bild visade Merian på arternas samband.

Fjärilen heter Caligo memnon, Stor ugglefjäril. Illustration av Maria Sibylla Merian.

Merian levde ett spännande liv. Hon föddes i Frankfurt, gifte sig, startade en skola för måleri och broderi i Nürnberg, flyttade till Friesland-provinsen i Holland och gick med i en sekt, skilde sig, lämnade sekten, flyttade till Amsterdam och publicerade böcker. Hennes publikationer fick strykande åtgång. Hon sålde alla sina tillgångar för att själv kunna bekosta en forskningsresa till Surinam med sin dotter. Där avbildade hon ett stort antal arter.

Efter hennes död sålde döttrarna hennes målningar, främst till den ryske tsaren Peter I i Sankt Petersburg. Där finns många av originalen kvar än idag.

Bortglömd forskare

Fram till på 1900-talet var Merian mest omskriven som konstnär. Men numera tillmäter man henne också rättmätig betydelse som forskare. 2018 fick hon en fjärilsart uppkallad efter sig, Catasticta sibyllae. Hon hamnade också på en D-marksedel.

Catasticta sibyllae.
Merian avbildad på en tysk D-marksedel.

Det var allt för idag!
Tack till Ulf Westerberg för artbestämningar av fjärilarna på Merians bilder.

Bästa hälsningar från bloggerskan med fjärilshåven i hand

Relaterade inlägg