Etikettarkiv: Fåglar i konsten

Steglitsens guldålder i konsten, del 1: Friedmann och finken

Publicerat av
2

En näpen fink, den vackra steglitsen, trendade i den kristna konsten under flera sekel. Från senmedeltid ända fram till barocken. Jag ska i en serie inlägg berätta varför.

  • Bernardo Daddi: Madonnan och barnet, ca 1345-1348.
  • Bernardo Daddi: Madonnan och barnet, ca 1345-1348. Detalj.
  • Michele Giambono: Madonnan och barnet med steglits i sin hand, ca 1440.
  • Michele Giambono: Madonnan och barnet med steglits i sin hand, ca 1440. Detalj.
  • Bernardino de Genoa: Madonnan och barnet omgivna av änglar, 1515.
  • Bernardino de Genoa: Madonnan och barnet omgivna av änglar, 1515. Detalj.
  • Carlo Crivelli: Madonnan och barnet, ca 1480.
  • Carlo Crivelli: Madonnan och barnet, ca 1480. Detalj.
  • Federico Baroccio: Madonnan och barnet med Josef och den unge Johannes, ca 1575. Även kallad ”The Madonna of the cat”.
  • Federico Baroccio: Madonnan och barnet med Josef och den unge Johannes, ca 1575. Även kallad ”The Madonna of the cat”. Detalj.

Säkert har du redan koll på att duvan är den mest förekommande arten i kristen konst. Den har jag skrivit om tidigare (läs gärna). Men att steglitsen är nummer 2 på hitlistan, kanske du inte alls hade koll på. Det hade inte jag heller, förrän jag av en händelse stötte på en mycket spännande källa.

Dr Friedmanns forskning

En dag när jag sökte litteratur på Lunds universitetsbibliotek LUX, fastnade min blick på en bokrygg i hyllan Kristen konst och symbolik. Nämligen titeln The Symbolic Goldfinch (1946) av Herbert Friedmann. Min lycka var gjord! Och fatta vilken tur, boken finns bara i detta exemplar i hela Sverige!

  • The Symbolic Goldfinch av Herbert Friedmann (1946).
  • Dr Herbert Friedmann.

Det skulle visa sig att boken innehöll en mycket djuplodande inventering och analys av steglitsens succéartade framfart i konsten. I likhet med duvan är steglitsen en symbolbärande pippi och den nitiske Friedmann gav sig sjutton på att reda ut varför. Hänger du med i denna serie kommer du att få veta mer.

Friedmann var ornitolog vid The Smithsonian Institution. Dessutom var han extremt kunnig i konsthistoria. Alltså var detta en perfekt uppgift för den strävsamme farbrorn.

Steglitsen och statistiken

Vi börjar med siffrorna som Friedmann redovisar. Av alla arter i den kristna konsten (utöver duvan), från senmedeltid till barock, utgör steglitsen hela 75-80%! Bara detta är anmärkningsvärt. Orsaken till det anmärkningsvärda, är att ingenstans i bibeln omnämns steglitsen som art.

Friedmann granskar litterära källor, bibeln, apokryfiska texter och en mängd andra dokument i sin jakt på förklaringar. Och givetvis studerar han ett stort antal målningar, hela 486 st. När jag läser hans bok riktigt känner jag hur han själv uppfattar sig som en detektiv. Till skillnad från dagens forskningsläge hade han verkliga utmaningar. Idag är nämligen stora delar av museernas konst digitaliserad. Men på den ihärdige Friedmanns tid fanns ”bara” originalkonst och reproduktioner i litteratur att tillgå.

Eftersom jag själv grävt ganska djupt i de digitala samlingarna, fantiserar jag nästan om att Friedmann står bakom min axel, och betraktar bilderna på datorskärmen. Jag föreställer mig hur han myser och fascineras av hur enkelt det är att ta del av konst från när och fjärran.

Hur som helst, han närstuderade trots allt en väldans massa målningar. Mot bakgrund av detta stora antal är det fullt rimligt att hävda att hans analys har bäring än idag. Så häng med i denna bloggserie, då får du ta del av de skarpa iakttagelserna han gjorde.

Det var allt för idag!
Bästa hälsningar från Friedmanns självutnämnda språkrör

Relaterade inlägg

Veckans pausfågel: EWK:s fågelträd

Publicerat av
2

När jag gick på gymnasiet var jag fascinerad av EWK:s träffsäkra satirbilder. Så till den milda grad att jag själv ett tag började skapa bilder med hjälp av flytande tusch och stålstift. I våras hade jag glädjen att se en mycket fin utställning om EWK, på Fullersta gård i Huddinge. I hans rika bildvärld fanns en bild med fåglar som så klart fångade mitt intresse extra mycket.

Ett ensamt träd, bland en massa trädstubbar bildar den torftiga miljön. Ett stort antal fåglar trängs i trädets krona. Uppenbarligen har deras livsmiljö kalhuggits, och fåglarna har ingenstans att ta vägen.

EWK, förkortning för Ewert Karlsson (1918-2004), var en känd satirtecknare med fingertoppskänsla för orättvisor och politiska skeenden. På EWK-sällskapets hemsida kan du se flera av hans bilder.

Upplägget är genialiskt, med enkla medel skapade EWK en visuellt slagkraftig bild av skogsbrukets sämsta sidor: kalhyggena. Det är imponerande hur han skapar djup i bilden: de likartade stubbarna fyller marken och fortsätter bort, mindre och mindre, i horisonten. Det lutande trädet står ensamt mot en graderad himmel. Vart ska fåglarna ta vägen?

Vid mitt besök på Fullersta gård fick jag en mycket fin liten skrift med EWK:s bilder. De är kommenterade av hans änka Alice och nedtecknades i ett samtal 2009. Om denna bild står det:

Ewert och jag hade sommarställe i Idre. När vi åkte dit brukade vi alltid stanna till och dricka kaffe vid älven i Älvdalen. När vi slog oss ner vid bordet sa Ewert ”men, är vi rätt?. Han gick ner mot älven och ropade ”kom ska du få se!”. Träden var nerhuggna och bara ett kalhygge fanns kvar. Ewert blev uppbragt och undrade ”var ska alla fåglar sitta?”. Det var så han fick idén till teckningen som han ritade genast när vi kom fram till stugan.

ur boken ”EWK på Fullersta gård”

Jag ville dela med mig av denna lilla betraktelse och uppmuntra er att titta vidare på hans bilder som både är dråpliga, oroväckande och engagerande. Även om han inte lever längre är många av hans bilder högst aktuella än idag.

Bästa hälsningar
Bloggerskan Karolina

Relaterade inlägg

Krysslista inleder höstsäsongen!

Publicerat av
2

Som du säkert märkt är jag särskilt intresserad av fåglar i konsten. Det hela började när jag jobbade på Falsterbo konsthall och lärde känna en hel drös med trevliga fågelskådare, fågelkonstnärer och naturfotografer. Och jag kan lova, deras entusiasm smittade. Därför ställde jag mig frågan ”Går det att skåda fågel i konsten?”

Svar Ja! När jag började fokusera på fågeln som motiv insåg jag att fåglar i konsten är talrika. Dessutom kan de berätta mycket om sin tid och den funktion de har i konstverken. Från religiös symbolik till politisk utopi. Därtill kan de visa på samhälleliga förändringar och vissa enskilda konstnärer har gjort till sin livsuppgift att avbilda fågelrikets mångfald.

  • Caspar David Friedrich. Uggla vid grav, ca 1836-1837.
  • Masahisa Fukase, Ravens-projektet, 1976-1982.
  • Svanmålning av Jan Asselijn, ca 1650.
  • M C Escher: Dag och natt, 1938.
  • Bertel Thorvaldsen: Zeus och Ganymedes, 1817.
  • Vladimir Tatlin: Letatlin, 1931.
  • Vincent van Gogh: Kråkor över vetefälten, 1890.
  • John James Audubon: Amerikansk flamingo.
  • Francois Boucher: Leda och svanen, 1742.
  • Roeleant Savery: Edward´s dodo. Från sent 1620-tal.
  • Roeleant Savery: Landskap med fåglar, 1628.
  • Banksy. Väggmålning från 2007.
  • Duvan i kristen konst.
  • Mosaikfåglarna i Ravenna.
  • Uggla (parfymkärl), Korinth.
  • Horus-falken, Egypten.

Krysslista

Fågelskådare använder ibland en så kallad krysslista med olika arter för att kunna bocka av vilka arter de observerar. Krysslistorna kan gälla för ett specifikt område eller ha en särskild säsong. Du finner flera spännande krysslistor på Birdlife Swedens hemsida.

Men om du, som jag, vill skåda fågel i konsten, har jag själv konstruerat en unik krysslista. Den är tänkt som en inspiration till att aktivt börja observera fåglar i konsten. Du finner listan här:

krysslista_hemsidaLadda ner

Läs gärna mina tidigare inlägg om fåglar i konsten.

Mycket nöje!
Karolina

Relaterade inlägg

Veckans pausfågel: Clairvoyance av Magritte

Publicerat av
3

I dag funderar jag på målningen Clairvoyance av René Magritte.

Magritte var en belgisk målare som förknippas med surrealism. Och vad ville surrealisterna då? Säkerligen har du hört att de var inspirerade av Sigmund Freuds teorier om det undermedvetna och psykoanalys. Det vill säga att våra handlingar styrs av underliggande drifter. Men vårt civiliserade ”jag” trycker undan dessa drifter för att kunna fungera normalt i samhället. Men drifterna pyser fram, inte minst i drömmar.

Surrealisterna ville förena tillstånden dröm-verklighet och skildra en absolut verklighet, en slags realism bortom det synliga.

Målningen Clairvoyance av Magritte.

Clairvoyance=Klarsynthet=Synskhet

I Magrittes bildvärld finns många fåglar. Därmed finns det all anledning att framöver återkomma till denna konstnär, i serien ”Veckans pausfågel”. I dag har jag valt denna bild, som är ett självporträtt.

Mot bakgrund av surrealisternas intresse för drömmar, är det inte konstigt att fåglar ofta återkommer som motiv hos Magritte. Hur ofta drömmer vi inte att vi kan flyga? Själv gör jag det återkommande. Drömmarna är skarpa och härliga. I drömmarna känner jag mig som en rovfågel, svävande högt i skyn.

Magrittes Clairvoyance

Konstnären har målat sig själv när han målar en fågel och tittar på ett ägg. Titeln är Clairvoyance, alltså klärvoajans på svenska. Det betyder ”klarsynthet”, förmågan att se saker som ligger bortom våra sinnen och att skåda framtiden. Alltså en form av synskhet.

Som i många av Magrittes målningar uppstår ett slags spel, eller rebus, mellan titel och bild. Men det som är spännande med Magritte, är att rebusen aldrig får något slutgiltigt svar. Tolkningen studsar alltid tillbaka, vidare, iväg…

Vad vill han ha sagt med Clairvoyance egentligen? Att konstnären har förmåga att förutse framtiden? Eller rättare sagt att skapa framtiden? En annan tolkning är, att en konstnär inte behöver en yttre förlaga för att skapa en egen verklighet. Men varför tittar han då på ägget?

Fotografi som visar konstnären Magritte när han målar Clairvoyance.

Ägget ser uppenbarligen ut som ett vanligt hönsägg. Och fågeln på duken verkar vara en slags kråkfågel. Kanske en kaja eller en kråka. Således finns det ingen biologisk korrekthet i avbildningen, eftersom dessa arter lägger helt annorlunda ägg. Hur tänkte han här? Kanske är ägget en referens till otaliga stillebenmålningar inom den västerländska konsthistorien. Eller det faktum att ägget ofta används inom teckning och måleri som ett övningsobjekt för att skapa volym med hjälp av graderande skuggor.

Som med all bra konst fångas betraktaren in i en evighetsloop av tolkningar.

Det var allt för idag! (Jag har i ett tidigare inlägg skrivit om en reklamkampanj som anspelar på Magrittes mest kända målning. Läs det gärna!)

Allt gott!
Lina

Relaterade inlägg

Veckans pausfågel: Rembrandt med rördrom

Publicerat av
3

Idag tar vi en titt på en statushöjande selfie från 1639. Självaste Rembrandt tar till ett fågeltrick i ett försök att upphöja sig själv till det riktigt fina folket. En rördrom kan vara 1600-talets svar på en Rolex!

Ett självporträtt i klärobskyr där vi ser Rembrandt hålla upp en död rördrom.
Rembrandt Harmenszoon van Rijn: Självporträtt med rördrom, 1639. Finns på Gemäldegalerie i Dresden.

Mannen på tavlan är konstnären Rembrandt. Han har målat sig själv som jägare och visar stolt upp sitt byte – en död rördrom – för oss. Rördrommen är en hägerfågel. Den jagades av den holländska adeln på 1600-talet. Andra fåglar som levde farligt på den tiden var fasaner, rapphönor, ripor, tranor, änder och gäss.

Faktum är att enbart adeln hade rätt att jaga vid denna tid och jakten var noga reglerad. Men Rembrandt var inte adlig. Följaktligen hade han inte rätt att jaga rördrommar, eller andra byten heller för den delen. Så varför har han framställt sig själv som jägare?

Rördrom. Bild från Wikimedia Commons.

Stolthet och rördrom

Sanningen är att Rembrandt eftersträvade en högre social status och gjorde en hel del för att höja sitt anseende. Han lyckades faktiskt riktigt bra. Jaktporträtt var traditionellt populärt bland adeln. Att avbilda sig som jägare var därmed ett sätt att associera sig med de högre skikten.

Egentligen var han son till en mjölnare från Leiden. Men genom giftermål med Saskia Uylenburgh hade han gift in sig i en uppsatt släkt. Dessutom hade hans porträttmåleri blivit så populärt på 1630-talet att han blev rik på sitt måleri. Han unnade sin familj ett flott hus och samlade konstföremål och kuriösa objekt i en kunstkammer. Han var också omskriven i sin samtid. Därtill beställde prinsen en hel serie tavlor av honom. Allt detta ökade på Rembrandts anseende.

Movin´ up

Vi kan tycka att ”Självporträtt med död rördrom” är en kaxig uppkomlings sätt att falskeligen marknadsföra sig som jägare (och därmed adel). Men faktum är att det gick så bra för Holland på 1600-talet, att den sociala rörligheten ökade och fler kunde leva ett välbärgat liv.

Alltså kunde borgerligheten ta efter aristokratins vanor mer och mer. Därför ökade efterfrågan på jaktporträtt, trots att beställarna inte alls hade rätt att jaga. Det var helt enkelt ett mode och ett sätt att befästa sin nya status.

Den stackars rördrommen är alltså 1600-talets motsvarighet till en Tesla eller Rolex. Och notera örhänget! En accessoar som kungar bar vid tiden och som var populärt bland fashionabla karlar på 15- och 1600-talen.

Bästa hälsningar Karolina

PS: Jag råkade trilla över denna målning när jag sökte artiklar om Hans Holbeins mansporträtt med rovfåglar, som jag skrivit tidigare om (läs här). I sökresultatet fanns en artikel om Rembrandts ”Self-portrait with Bittern”. Inte för att jag visste vad en ”bittern” var för något, men tänk om det var en fågel! Jo men visst! Som oftast när jag skriver om fåglar i konsten leder det ena till det andra och nya observationer väntar ständigt runt hörnet.
Carpe fågelskådning!


Relaterade inlägg