Kategoriarkiv: Konsten

Veckans pausfågel: Clairvoyance av Magritte

Publicerat av
3

I dag funderar jag på målningen Clairvoyance av René Magritte.

Magritte var en belgisk målare som förknippas med surrealism. Och vad ville surrealisterna då? Säkerligen har du hört att de var inspirerade av Sigmund Freuds teorier om det undermedvetna och psykoanalys. Det vill säga att våra handlingar styrs av underliggande drifter. Men vårt civiliserade ”jag” trycker undan dessa drifter för att kunna fungera normalt i samhället. Men drifterna pyser fram, inte minst i drömmar.

Surrealisterna ville förena tillstånden dröm-verklighet och skildra en absolut verklighet, en slags realism bortom det synliga.

Målningen Clairvoyance av Magritte.

Clairvoyance=Klarsynthet=Synskhet

I Magrittes bildvärld finns många fåglar. Därmed finns det all anledning att framöver återkomma till denna konstnär, i serien ”Veckans pausfågel”. I dag har jag valt denna bild, som är ett självporträtt.

Mot bakgrund av surrealisternas intresse för drömmar, är det inte konstigt att fåglar ofta återkommer som motiv hos Magritte. Hur ofta drömmer vi inte att vi kan flyga? Själv gör jag det återkommande. Drömmarna är skarpa och härliga. I drömmarna känner jag mig som en rovfågel, svävande högt i skyn.

Magrittes Clairvoyance

Konstnären har målat sig själv när han målar en fågel och tittar på ett ägg. Titeln är Clairvoyance, alltså klärvoajans på svenska. Det betyder ”klarsynthet”, förmågan att se saker som ligger bortom våra sinnen och att skåda framtiden. Alltså en form av synskhet.

Som i många av Magrittes målningar uppstår ett slags spel, eller rebus, mellan titel och bild. Men det som är spännande med Magritte, är att rebusen aldrig får något slutgiltigt svar. Tolkningen studsar alltid tillbaka, vidare, iväg…

Vad vill han ha sagt med Clairvoyance egentligen? Att konstnären har förmåga att förutse framtiden? Eller rättare sagt att skapa framtiden? En annan tolkning är, att en konstnär inte behöver en yttre förlaga för att skapa en egen verklighet. Men varför tittar han då på ägget?

Fotografi som visar konstnären Magritte när han målar Clairvoyance.

Ägget ser uppenbarligen ut som ett vanligt hönsägg. Och fågeln på duken verkar vara en slags kråkfågel. Kanske en kaja eller en kråka. Således finns det ingen biologisk korrekthet i avbildningen, eftersom dessa arter lägger helt annorlunda ägg. Hur tänkte han här? Kanske är ägget en referens till otaliga stillebenmålningar inom den västerländska konsthistorien. Eller det faktum att ägget ofta används inom teckning och måleri som ett övningsobjekt för att skapa volym med hjälp av graderande skuggor.

Som med all bra konst fångas betraktaren in i en evighetsloop av tolkningar.

Det var allt för idag! (Jag har i ett tidigare inlägg skrivit om en reklamkampanj som anspelar på Magrittes mest kända målning. Läs det gärna!)

Allt gott!
Lina

Relaterade inlägg

Lyssningstips: Poddar jag slukar med hull och hår!

Publicerat av
3

Jag blir så trött av skvalradio, P3-pladder och radiopratare som egentligen inte har något vettigt att komma med. Därför har jag med tiden blivit mycket selektiv med vad jag utsätter mina öron. Men trots att jag blivit mer kräsen, har en värld av underbara program öppnat sig. Jag talar om SR Play!

Jag minns inte hur jag först fick upp öronen för Eric Schüldt. Bara att jag omedelbart kände mig hemma i de ämnen han berör. Och på det finstämda sätt han försöker förstå världen och människans plats i den. Genom att fundera över konst, musik, filosofi och historia vandrar han runt bland livets stora frågor. Alltså, Livet, Döden, Kärleken, Konsten, Meningen med allt. Och så vidare.

Text och musik med Eric Schüldt

Han har gjort flera programserier på Sveriges radio, till exempel Text & musik med Eric Schüldt. I avsnitten varvar han klassisk och samtida musik. Han prövar sina funderingar med hjälp av litteratur och konst. På så sätt bjuder han in lyssnaren till existentiella spörsmål genom idéhistoria, filosofi och konst. Allt med en trygg och nyfiken stämma.

Programmen innehåller mycket musik, så på grund av upphovsrätten ligger de inte kvar så länge i SR:s arkiv.

Människan och maskinen

I Människan och maskinen försöker han tillsammans med Per Johansson (doktor i humanekologi, vad nu det är…) försöka närma sig en av de allra största frågorna: Vad är en människa?

Du finner SR:s program i appen SR Play.

Myter och mysterier

Och om du tar dig utanför SR:s podd så finns podden Myter och Mysterier, även den tillsammans med Per Johansson. De utgör en väldigt bra kombo och Per Johansson är oerhört kunnig i allt möjligt. Podden handlar om spännande saker som reinkarnation, magi, astrologi, naturen, gudinnor, alkemi, Atlantis, Egypten och Tao. Med mera…

Två män i en podd

Slutligen vill jag nämna att Schüldt också haft podd tillsammans med Daniel Sjölin, Två män i en podd. De har pratat om manlighet, normer och reflekterat över hur deras personligheter formats av livets utmaningar. Det blir väldigt fint och personligt! Numera har podden ändrat inriktning och Eric Schüldt samtalar istället med Natalie Lantz, under namnet Månens sällskap.

Trevlig lyssning!
/Karolina

Veckans pausfågel: Uggla vid grav

Publicerat av
Svara

För att uppmärksamma Halloween och Allahelgona-högtiden levererar jag idag en bastant uggla på en träkista som ännu inte sänkts ner i graven. Sorgligt, märkligt och vackert i en och samma bild.

”Landskap med grav, kista och uggla” av Caspar David Friedrich, Hamburger Kunsthalle, Hamburg.

Caspar David Friedrich gjorde teckningen med blyerts och sepiafärgat bläck, någon gång i slutet av 1830-talet. Det var mot slutet av livet. Hans konst var inte poppis längre. Folk ansåg att han var en excentrisk och dyster figur. Han isolerade sig mer och mer.

Stroke leder till teckning

Några år tidigare, 1835, hade en stroke drabbat honom. Följden var delvis förlamning i armar och ben. Därför orkade han inte längre måla i olja. Istället försökte han alltså stilla sin lust att skapa genom att teckna. Och denna teckning är således ett exempel på det. Men 1838 kunde han inte ens fortsätta med det. Två år senare dog han.

I motiven från de sista åren tycks Friedrich besatt av tanken på döden. Han gjorde fler teckningar än denna som föreställer gravar och ugglor. Kolla här:

I alla dessa exempel syns en fullmåne, centralt placerad i bildytan. På så sätt låter konstnären oss besöka en gravplats på ett klockslag då det är ytterst ovanligt att besöka just ett sådant ställe.

Ugglorna har uttrycksfulla ögon, nästan komiskt stora. Så klart hade jag velat veta varför Friedrich valt just ugglor för sina gravteckningar. Kanske är det för att de är stora och pampiga? Eller för att fåglar generellt anses ofta symbolisera själen? Det beror på att de kan flyga. Alltså röra sig mellan det jordiska och det himmelska. När en människa dör antas hennes själ stiga till himmelen (förhoppningsvis) och därmed blir fåglar en klockren symbol för själens färd till efterlivet.

Ugglans uppsåt?

Det är oundvikligt att tolka in en koppling mellan själva ugglan och den begravde. Men vilken är kopplingen egentligen? Varför besöker ugglan graven? Är det den dödes själ som återvänt för att kolla att allt står rätt till? Som en postum kvalitetskontroll av gravsättningen? Eller är kyrkogårdar helt enkelt bra bytesmarker för rovfåglar? Bilderna fascinerar mig, precis som Friedrichs övriga verk.

Jag har tidigare skrivit om en keramik-uggla och en barock-uggla av Frans Hals. Läs gärna de inläggen. Och kom gärna med dina egna funderingar kring varför Friedrich satsade så hårt på ugglor som gravbesökare! Och missa för guds skull inte mina tidigare Friedrich-relaterade inlägg: Yttre och inre landskap samt Skånetrafiken i ett romantiskt skimmer.

Hoo! Hoo!
Hälsar Lina

Relaterade inlägg

Veckans pausfågel: Rembrandt med rördrom

Publicerat av
3

Idag tar vi en titt på en statushöjande selfie från 1639. Självaste Rembrandt tar till ett fågeltrick i ett försök att upphöja sig själv till det riktigt fina folket. En rördrom kan vara 1600-talets svar på en Rolex!

Ett självporträtt i klärobskyr där vi ser Rembrandt hålla upp en död rördrom.
Rembrandt Harmenszoon van Rijn: Självporträtt med rördrom, 1639. Finns på Gemäldegalerie i Dresden.

Mannen på tavlan är konstnären Rembrandt. Han har målat sig själv som jägare och visar stolt upp sitt byte – en död rördrom – för oss. Rördrommen är en hägerfågel. Den jagades av den holländska adeln på 1600-talet. Andra fåglar som levde farligt på den tiden var fasaner, rapphönor, ripor, tranor, änder och gäss.

Faktum är att enbart adeln hade rätt att jaga vid denna tid och jakten var noga reglerad. Men Rembrandt var inte adlig. Följaktligen hade han inte rätt att jaga rördrommar, eller andra byten heller för den delen. Så varför har han framställt sig själv som jägare?

Rördrom. Bild från Wikimedia Commons.

Stolthet och rördrom

Sanningen är att Rembrandt eftersträvade en högre social status och gjorde en hel del för att höja sitt anseende. Han lyckades faktiskt riktigt bra. Jaktporträtt var traditionellt populärt bland adeln. Att avbilda sig som jägare var därmed ett sätt att associera sig med de högre skikten.

Egentligen var han son till en mjölnare från Leiden. Men genom giftermål med Saskia Uylenburgh hade han gift in sig i en uppsatt släkt. Dessutom hade hans porträttmåleri blivit så populärt på 1630-talet att han blev rik på sitt måleri. Han unnade sin familj ett flott hus och samlade konstföremål och kuriösa objekt i en kunstkammer. Han var också omskriven i sin samtid. Därtill beställde prinsen en hel serie tavlor av honom. Allt detta ökade på Rembrandts anseende.

Movin´ up

Vi kan tycka att ”Självporträtt med död rördrom” är en kaxig uppkomlings sätt att falskeligen marknadsföra sig som jägare (och därmed adel). Men faktum är att det gick så bra för Holland på 1600-talet, att den sociala rörligheten ökade och fler kunde leva ett välbärgat liv.

Alltså kunde borgerligheten ta efter aristokratins vanor mer och mer. Därför ökade efterfrågan på jaktporträtt, trots att beställarna inte alls hade rätt att jaga. Det var helt enkelt ett mode och ett sätt att befästa sin nya status.

Den stackars rördrommen är alltså 1600-talets motsvarighet till en Tesla eller Rolex. Och notera örhänget! En accessoar som kungar bar vid tiden och som var populärt bland fashionabla karlar på 15- och 1600-talen.

Bästa hälsningar Karolina

PS: Jag råkade trilla över denna målning när jag sökte artiklar om Hans Holbeins mansporträtt med rovfåglar, som jag skrivit tidigare om (läs här). I sökresultatet fanns en artikel om Rembrandts ”Self-portrait with Bittern”. Inte för att jag visste vad en ”bittern” var för något, men tänk om det var en fågel! Jo men visst! Som oftast när jag skriver om fåglar i konsten leder det ena till det andra och nya observationer väntar ständigt runt hörnet.
Carpe fågelskådning!


Relaterade inlägg

Venus genom tiderna

Publicerat av
Svara

Innan sommarens ledighet blir det en spaning på Venus genom tiderna. Dagens inlägg tar avstamp i en graffitimålning som hakar i en lång kedja av konsthistoriska referenser. Slutligen hamnar vi i renässansen och sen tillbaka till 1990-talet!

Röda hund: En graffiti-Venus från 2018, på P-huset Anna i Malmö

Graffitimålningar innehåller ofta dolda budskap till de som är insatta. Det kan handla om stilistiska referenser till andra graffitimålare, om symboler eller om oläslig text som enbart kan avkodas av andra ”graffare”. På så sätt är mycket graffiti otillgänglig att tolka för gemene man. Trots det finns det många föreställande målningar som uppskattas av förbipasserande.

Just målningen nedan refererar till konsthistoriens tradition av Venus-skildringar, och i synnerhet till en kampanj av Guerrilla Girls från 1985.

Det är riktigt smart och roligt att den röda hunden frågar ”Do bitches have to be naked to get into the Pet. Museum?”. Fortsätt läsa så får du veta varför.

Graffitimålning på P-huset Anna, 2018, Malmö. Okänd upphovsperson, kallad ”Röda hund”.

Guerrilla Girls, 1985

Museum of Modern Art i New York hade 1985 en utställning, ”An International Survey of Recent Paintings and Sculpture”. Problemet var att enbart 17 av 169 utställda konstnärer var kvinnor! Således var urvalet mycket ojämlikt.

Därför bildade en stor grupp kvinnor den anonyma gruppen Guerrilla Girls. De hade som syfte att protestera mot gubbväldet i konstvärlden med smart och uppseendeväckande aktivism. De framträdde alltid med gorilla-masker. På så sätt bevarade deltagarna sin anonymitet. Denna bild är ett exempel på hur de skapade uppmärksammade budskap.

Guerrilla Girls, 1985.

Frågan de ställer på affischen handlar om att kvinnor inom konsten tilldelas rollen som naket modellobjekt. Och inte som självständiga konstnärer som tas på allvar.

Venus

En ”Venus” inom den västerländska konsten är inte nödvändigtvis en avbildning av den antika gudinnan Venus. Det beror på att ”venus” kommit att beteckna en nakenstudie av en kvinna helt enkelt. Det är en mycket stor tradition inom konsten att avbilda nakna kvinnor som objekt för den manliga blicken att njuta.

Det finns en räcka kända Venus-målningar som konstnärer och reklammakare refererar till, än idag.

Morimuras take på Manets Olympia, 1988

Det finns så otroligt mycket att säga om bilden nedan. På B-kursen i konsthistoria ägnade vi ett helt seminarium åt en text som försökte reda ut vad konstnären Morimura egentligen ville säga med denna Venus-parafras. Därför ska jag inte gå in på några detaljer. Kortfattat kan dock sägas att konstnären problematiserar kring manligt/kvinnligt, öst/väst, en vit/en ickevit blick på konst, fördomar och konstruktioner om asiatiska män m.m.

Och så klart, bilden refererar till en annan mycket känd Venus-bild. Låt oss därför hoppa ytterligare ett steg tillbaka i tiden.

Morimura: Portrait (Futago), 1988.
Morimura: Portrait (Futago), 1988.

Manets Olympia, 1865

Målningen nedan chockade den pryda 1800-talspubliken när den ställdes ut 1865 i Paris. Inte för att kvinnan är naken, nä då, nakna fruntimmer finns det gott om i konsten. Däremot var det chockerande uppkäftigt att hon tittar rakt ut ur bilden och möter betraktarens blick.

Därmed uppstår direkt kontakt mellan besökarna och den nakna kvinnan, som helt uppenbart var prostituerad (finns en massa symbolik, ska inte gå in på det här, då blir det en novell…).

Manet: Olympia, 1865.
Manet: Olympia, 1865. Bildkälla: Wikimedia Commons.

Vår lärare i konsthistoria hade berättat att det ingick i den borgerliga livsstilen att män besökte prostituerade för att leva ut sin sexualitet. Däremot var det absolut inget det talades högt om. Men alla visste. Och att en sådan kvinna nu genom sin blick helt plötsligt hade offentlig direktkontakt med den borgerliga publiken var oförskämt!

Manet gjorde alltså en helt egen och självständig variant på temat Venus. Men vid denna tid föredrog publiken Venusar av en helt annan typ:

Alexandre Cabanel: Venus födelse, 1863.
Alexandre Cabanel: Venus födelse, 1863. Bildkälla: Wikimedia Commons.

Nu hoppar vi bakåt igen!

Tizians Venus från Urbino, 1538

Här har vi nått renässansen och en inbjudande venus. Även här finns ting att avkoda, såsom den lilla hunden i sängen som signalerar trofasthet (till skillnad från Morimuras och Manets katter). I bakgrunden finns en brudkista. Denna venus är alltså av en dygdigare sort.

Tizian: Venus från Urbino, 1538.
Tizian: Venus från Urbino, 1538. Bildkälla: Wikimedia Commons.

Giorgiones Slumrande Venus, 1510

Och här nedan är Giorgiones variant, som Tizian anspelade på. Ytterligare en kvinna vars kropp exponeras för den manliga blicken. I denna variant slumrar Venus. Därmed är det fritt fram för den manliga blicken att njuta kvinnan som objekt.

Giorgione: Den slumrande Venus, 1510.
Giorgione: Den slumrande Venus, 1510. Bildkälla: Wikimedia Commons.

Slutligen kommer YSL:s variant i en reklamkampanj från 1999…

Har du sett någon speciell Venus-bild som du lagt på minnet? Skriv gärna och berätta genom att välja ”Kommentera” nedan.

Nu tar Livet och Konsten en lång och välbehövlig semester!
Vi ses här i höst igen!
/Lina

Relaterade inlägg