Veckans pausfågel: En ilsken svan från barocken

Idag spanar vi svan. Jag upptäckte denna på en resa till Holland. Svanen fanns på vykort, gasunderlägg, servetter och allt möjligt. Därför blev jag nyfiken på vad det egentligen var för speciellt med denna svan.

En oljemålning som föreställer en stor svan med vingarna utbredda. Den försvarar sitt näste i vattenbrynet, mot en liten hund som syns i tavlans vänstra hörn.
Svanmålning av Jan Asselijn, ca 1650. Bildkälla: Wikimedia Commons.

Tavlan avbildar alltså en svan i naturlig storlek. Den försvarar sitt bo mot en hund, vars huvud syns (dåligt) i nedre vänster hörn. Fågeln fångade min uppmärksamhet eftersom den såg så ursinnig ut. Jag tycker att konstnären verkligen fångat ilskan mycket bra. Vi kan nästan höra den väsa och känna vinddraget från de flaxande vingarna. Den lilla hunden har inte en chans.

En närbild på svanens huvud med den kraftfulla näbben vidöppen.

Tolkning med eller utan text?

Det visade sig att det rått olika mening om hur bilden egentligen ska tolkas. Rijksmuseum i Amsterdam köpte in tavlan år 1800. Då beskrev man den som en allegori över Hollands politiske ledare Johan de Witt (1625-1672). Alltså skulle svanen symboliskt visa en man som försvarade Holland mot dess fiender.

Framförallt var det texter i bilden som pekade på detta. För det första så står det målat med vitt ”Ledaren” mellan svanens ben. För det andra står det ”Statens fiende” ovanför hundens huvud. Och för det tredje så står det ”Holland” ovanför ägget i nästet. Här nedan ser du lite bättre, eftersom jag gjort de detaljerna ljusare i Photoshop.

Swanspread med utrymme för bildtext.
Statens fiende: en liten krullig vovve.
Svanens ägg i nästet.
Staten Holland. Som ägg.

Men med gamla tavlor ska en aldrig vara säker. Någon har troligtvis målat dit texten i ett senare skede, ca 1750 tror man idag. Med andra ord så har någon tagit sig friheten att med hjälp av text styra tolkningen av bilden.

Sammanfattningsvis kan vi konstatera att bilder inte existerar i ett vakuum. Betydelser skapas och ändras genom tiderna och vilka sammanhang de används i. Text är ett kraftfullt sätt att knyta en betydelse till en bild.

Det var dagens rapport från svansjön! Tjingeling!
/Karolina


PS: Jag har tidigare skrivit om en erotisk rokokosvan. Läs gärna det inlägget också!

Relaterade inlägg

Instagramtips: Bizarro och Dan Piraro

Jag ska framöver, då och då, blogga om några instagramkonton som jag följer. Idag blir det Bizarro.

När jag gick på gymnasiet läste jag ganska mycket serietidningar. Det var främst två stycken: Larson och Bizarro. Men nuförtiden läser jag aldrig serietidningar, tyvärr. Vet inte riktigt varför. Det är väl annat som upptar mitt huvud. Men Instagram har jag och där finns det också serier. Till exempel Bizarros konto.

Dan Piraro heter den amerikanske serietecknaren som står bakom. Han ritar kluriga serierutor om allt mellan himmel och jord. Ofta vänder han upp och ner på begrepp och slår huvudet på spiken. Mycket djur, klurigheter, ord- och bildskämt. Och en hel del galghumor. Alltså ämnen jag gillar! Här kommer smakprov.

Serieruta från Bizarro. Den visar en grottmänniska som målar på en mammut. Texten lyder "tidigt avant-garde".
Serieruta från Bizarro. Två grottmän gör ett skämt om pratbubblor. Den ene använder en pratbubbla för att hacka  sten, men den andre påpekar att den är till för att prata i.

Nackdelen – som säkert många av er upptäckt – är att Instagram är en riktig tidstjuv. Det blir en massa tid som slösas där. Som konstvetare kan jag dock hävda att det ingår i min allmänbildning att studera Instagram som visuellt fenomen. Och särskilt ett konto som detta!

Jag tänkte tipsa om lite fler roliga och udda konton då och då. Vilka är dina favoritkonton? Skriv gärna och tipsa!

Bästa hälsningar
Karolina

Veckans pausfågel: Malle Babbe och ugglan

Idag spanar vi på en holländsk barock-uggla, i porträttet ”Malle Babbe”, målat av Frans Hals. Denna uggla kan ha flera betydelser. Låt oss titta närmare!

Oljemålningen Malle Babbe, som visar en kvinna i halvbild med ett ölstop framför sig. På hennes ena axel sitter en uggla.
Malle Babbe, 1633, konstnär Frans Hals.

Malle Babbe och ugglan

På målningens baksida har konstnären skrivit Malle Babbe, som betyder Galna Babette. Historiker har hittat anteckningar om henne i gamla arkiv. Därför vet vi, att målningen föreställer en verklig kvinna. Galna Babette hade ett tragiskt öde. Hon satt nämligen på dårhus.

Betydande uggla

Och vad gör ugglan där? Ja, det kan finnas flera anspelningar. För det första finns talesättet ”Full som en uggla” på holländska. Och bilden visar uppenbarligen en supande kvinna.

För det andra är ugglan förknippad med natten. Detta skulle syfta på människans mörkare sidor, som kan innefatta galenskap och laster som fylleri.

För det tredje så var Galna Babette omtalad som häxa. Och här finns också en koppling till ugglan som häxans medföljare. Sammanfattningsvis kan ugglan alltså ha flera betydelser.

Detaljbild från målningen Malle Babbe. En uggla.

Konstnärens motivation till motivet?

Frans Hals kan ha haft ett särskilt intresse av att försöka avporträttera psykisk sjukdom. Hans egen son hamnade nämligen också på samma dårhus som Galna Babette. Sonens diagnos var ”imbecill”.

Vi vet faktiskt inte om Babette sitter och super i sin ensamhet eller om det hela utspelar sig på ett värdshus. Men bilden förmedlar en kvinna som tycks vara bortkopplad från verkligheten, kanske på grund av alkohol i kombination med galenskap.

Det är en bild som väcker motstridiga känslor, tycker jag.

Hals halsbrytande penseldrag

Faktum är att konstnären är känd för sin flyktiga och levande penselföring. Vi ser spår av hans snabba hand över hela målningen. Framförallt så skilde han ut sig från andra konstnärer på detta sätt. Vid denna tid var det nämligen brukligt att smeta ut penseldragen så att inga spår efter konstnärens hand skulle synas.

Detta sätt att måla har inspirerat senare tiders konstnärer. Till exempel Van Gogh och impressionisterna. Här ser du en detalj på penselföringen:

En detaljbild som visar konstnärens penselföring i Malle Babbes krage.

Målningen finns på Gemäldegalerie i Berlin.

Vi hörs snart igen!
Bästa hälsningar från Karolina

PS: Jag har skrivit om en uggla tidigare, nämligen en liten parfymflaska från antikens Grekland. Det inlägget kan du läsa här.

Relaterade inlägg

School´s out for summer

Som flera av er redan vet, har jag pluggat konsthistoria under våren och tagit ytterligare 30 högskolepoäng. Om man inte är insatt i ämnet, är det inte helt lätt att veta vad ”konsthistoria” innebär. Därför tänkte jag ägna dagens inlägg åt lite funderingar kring detta.

Konsthistoria=Datering?

Några jag pratat med tror att man måste lära sig massor av årtal utantill. Svaret är att man klarar sig väldigt långt som konsthistoriker, utan att fylla skallen med exakta årtal. Det är mer användbart att kunna resonera sig fram till en rimlig datering utifrån hur ett konstverk ser ut. Och ännu viktigare är, att kunna säga något vettigt om tolkning och den kontext det skapades i.

Konsthistoria=Förfalskning?

Några tror att jag har lärt mig att se skillnad på äkta och förfalskad konst. Inte heller det stämmer. Visst, det finns väl någon liten promille-andel av alla konsthistoriker som sysslar med sådant. Men då måste man bli extremt specialiserad på ett konstnärskap. Alltså skaffa sig väldigt smal och djup kunskap.

Konsthistoria=Värdering?

Förvånande många tror att jag lärt mig att värdera konst. Alltså att sätta prislapp. Inte heller det stämmer. Jag kan inte ett dyft om sådant! Jag siktar alltså inte på att bli anställd på Antikrundan eller Bukowskis…

Fotografi som föreställer Antikrundans expert Claes Moser framför en målning som hänger på en röd vägg.
Antikrundans expert Claes Moser. Ingen framtida kollega. Bildkälla: Wikimedia Commons.

Teori, analys, metod!

Men vad sjutton har jag då sysslat med i skolan, undrar säkert någon. Jo, jag har…

  • Lärt mig tolka konst utifrån olika teorier som används av konsthistoriker
  • Lärt mig grunderna i att skriva akademiskt

”Och vad kan du kalla dig nu?”, undrade en kollega, när jag kom tillbaka till jobbet. Tja, jag kan faktiskt kalla mig ”konsthistoriker”. Det sa i alla fall vår lärare Björn Fritz på en föreläsning. Och han tillade med ironisk ton:

”Men ingen kommer att falla på knä inför er när ni kallar er konsthistoriker. Men OM någon gör det, njut av stunden!”

Detta uttalande gav upphov till muntra fnissningar i föreläsningssalen. Budskapet från läraren var glasklart: Vi tillhör en liten, insnöad skara, med intresse för något det flesta bara rycker på axlarna åt. Men vad gör det? Det är underbart att få vara bland likasinnade, att nörda ner sig och dyka djupt i den underbara ocean som kallas konsthistoria.

Coronan på verket

Ungefär samtidigt med corona-lock-down skulle vi skriva uppsats, kursens huvudsakliga utmaning för oss studenter. Jag valde att skriva om en offentlig skulptur, ”Utblick/Insikt”, som finns i Malmö. Jag använde en kombination av olika teorier för att undersöka skulpturen. Det var väldigt intressant och jag lärde mig en massa på kuppen. Uppsatsen finns att läsa här:

Ett fotografi som visar en skulptur i svart granit, så kallad diabas. I förgrunden finns en del som är en fontän och längre bak, till höger, syns ett stående stenblock med en öppning i. Denna skulptur skrev jag uppsats om i konsthistoria.
Denna raring blev närstuderad av mig, denna vår. Skulpturen heter ”Utblick/Insikt” och är gjord av Pål Svensson. Den finns på Posthusplatsen i Malmö.

Med dessa ord vill jag önska er alla en riktigt skön sommar och meddela att denna blogg nu tar ett långt sommarlov…

Bästa hälsningar
Karolina


PS: Även tidigare denna termin har jag reflekterat över tillvaron som student i konsthistoria. Det inlägget finns att läsa här.

Relaterade inlägg

Veckans pausfågel: Natt och dag med Escher

”Dag och natt” är Riksbyggens felanmälningsjour. Dit har jag ringt ett antal gånger, efter att mina grannar pressat in alltför stora soppåsar i sopnedkastet och därmed orsakat stopp. ”Natt och dag” är däremot ett konstverk från 1938 av MC Escher. Alltså ett mycket roligare ämne för dagens inlägg!

”Natt och dag”, 1938, av M C Escher. Bilden är ett träsnitt.

Dagens iakttagelser ingår i serien ”Veckans pausfågel”, som alltså är en spinn-off på serien ”På vingar genom konsthistorien”. Ibland råkar jag på ett spännande konstverk med fåglar i. Därmed finns det genast läge att göra en så kallad ”observation”!

Natt och dag i Haag

Konstverket ”Natt och dag” har jag sett i original, på Escher-museum i Haag. Eftersom det är ett grafiskt blad, närmare bestämt ett träsnitt, så finns det flera ex av det.

Här syns jag (till höger) med mitt resesällskap, Désirée Lennklo, framför Escher-museet i Haag, november 2019. På fasaden syns en av Eschers metamorfos-bilder.

”Natt och dag” föreställer gäss som flyger över ett lapptäckes-likt landskap. Fågelformerna är i mitten av bilden sammanflätade genom så kallad tesselering. Alltså en särskild teknik för att skapa heltäckande ytor med geometriska former. Dessa upprepas genom att de vrids eller speglas enligt olika principer.

Escher har stegvis ”dragit isär” tesseleringen. Således ser vi, förutom fåglarna, landskapet under. Det består av två spegelvända vyer som visar samma område.

Nedan ser du hur Skånetrafiken använder en tesselering på glaset i en busskur.

Enastående och enigmatiskt, Escher!

Escher utbildade sig till arkitekt, men kom att arbeta som konstnär. Han är känd för sina tesseleringar och ”omöjliga” bilder, där t ex vatten tycks rinna uppåt och olika trappkonstruktioner skapar gåtfulla hus. Eller där olika djur stegvis omvandlas till nya former, i bilder som konstnären kallade Metamorfoser. Alltså förvandlingar.

Jag tror faktiskt att skaparen av vår förra tjuga, kan ha inspirerats av ”Natt och dag”. Kolla här:

Eschers konstnärskap kretsade kring utforskade av perspektiv, geometri och speglingar. Jag är djupt fascinerad av Eschers bilder och tycker att han var extremt konsekvent och skapade helt egna bilder som fascinerar än idag!

Bästa hälsningar från Karolina

Relaterade inlägg