Vidrörd av konst!

Förra gången berättade jag här på bloggen om hur stressad jag känner mig denna höst. Hur studierna i konsthistoria både sporrar och hetsar mig, roligt och räligt på samma gång. Men idag kommer något positivt: Offentlig konst som berört mig på ett helande sätt!

Vardagar knatar jag genom huvudentrén på LUX-byggnaden i Lund för att gå till min lektion. På vägen in har jag då redan hunnit uppleva några delar av ett offentligt konstverk som jag tycker mycket om.

En del av konstverket ”Men vänta nu” av Annika Ström. Bildkälla: Annika Ström. Bilden publicerad med tillstånd av konstnären.

Budskap på marken
Det första är en mening inhuggen i stenplattor på marken. Meningen lyder ”Allt kommer nog att bli bra”. Det kan betyda allt och ingenting, men för mig är det en tröst. Det säger till mig att förmodligen så kommer allt att reda ut sig. Nästan ingenting av allt jag oroar mig över kommer någonsin att inträffa. Så varför oroa sig? Lugn, bara lugn!

Alldagliga meningar
Konstnären Annika Ström har med olika sorters bokstäver format alldagliga meningar som man upptäcker lite varstans i och utanför LUX-byggnaden. Verket heter ”Men vänta nu” och du kan läsa om det på konstnärens hemsida.

Ser du meningen? En del av konstverket ”Men vänta nu” av Annika Ström.

Intill huvudingången står så min favoritmening, som träffar mitt i prick: ”Allt går så fort”. Ja! Så fort! För fort! Men hur ska jag hantera att allt går för fort? Vad kan en liten människa göra åt livet som bara svischar förbi?

Personligen har jag förstått att jag emellanåt behöver ha långtråkigt. Få längta. Få vänta. Få invänta. Få smälta alla intryck. Jag kan helt enkelt inte boka in mig på allt kul som lockar. Jag måste lära mig att tacka nej, även till det roliga.

De alldagliga meningarna står i skön kontrast till det akademiska språk som förmedlas i undervisningen.

Det här är offentlig konst som kan tolkas olika, beroende på vem som läser. Det här är konst som sätter igång egna tankar. Här kommer fler delar av verket.

”Inte idag”. Stanna upp, vänta, skjut upp, förhala… Vilken tolkning skulle passa dig? En del av konstverket ”Men vänta nu”. Bildkälla: Annika Ström. Bilden publicerad med tillstånd av konstnären.

En del av konstverket ”Men vänta nu”. Bildkälla: Annika Ström. Bilden publicerad med tillstånd av konstnären.

”Det går snart över”. En del av konstverket ”Men vänta nu”. Bildkälla: Annika Ström. Bilden publicerad med tillstånd av konstnären.

Har du upplevt något konstverk i det offentliga rummet som skänkt dig ro eller väckt reflektioner? Skriv gärna och berätta!

Simma lugnt tills nästa gång!
/Karolina

Relaterade inlägg

Vidbränd av konst!

Plugghäst
Denna höst är jag en plugghäst! Nästa varje dag åker jag till Lund och traskar till LUX, byggnaden som inrymmer de humanistiska och teologiska fakulteterna. Väl inne bänkar jag mig i en föreläsningssal och insuper massiva doser konsthistoria.

Pilastrar, doriska kapitäl, strävbågar, sotto in sú, figura sforzata, sfumato, tondo, chiaroscuro. Se där, bara några uttryck som surrar bakom pannloben på en konststuderande…

Byggnaden LUX. Bildkälla: Humanistiska och teologiska fakulteternas webbsida.

Tillbaka hemma svettas jag över titlar som ”Women, Art and Society””Artistic Theory in Italy 1450-1600” och bläddrar i 5-kilos-katalogen ”A World History of Art”. Man kan bränna ut sig på detta sätt. Inte för att det är jobbigt eller komplicerat. Utan för att det är så kul! Och så mycket!

Titlar att umgås intensivt med…

Talande tics
Denna livsstil klubbar mig nästan till golvet. Kroppen har sagt ifrån ett par gånger. Tics i ögat är ett säkert tecken att jag måste lugna ner mig. Det är för många intryck. För mycket intressant som pockar på min uppmärksamhet. En konstälskare som jag kan överdosera visuella intryck.

Har du någon gång blivit stressad av att livet erbjuder för mycket roligheter? Har du känt att ditt liv inte kommer att räcka till för att göra allt du vill? För att lära dig allt du vill? Skriv gärna och berätta!

”Arrivederci”, som en italiensk renässanskonstnär skulle sagt! Vi hörs snart igen!
/Karolina

PS: Nästa gång vi hörs ska jag berätta om en offentlig gestaltning på LUX som har hjälpt mig att reflektera över denna självförbrännande livsstil… Det är verket ”Men vänta nu” av Annika Ström.

Relaterade inlägg

Svart och vitt, del 4. Svart kvadrat på vit botten.

Förra gången jag skrev om svart och vitt handlade det om hur konstnären Anneli Magnuson gjort svart och vitt till en livsstil. Idag ska jag ta itu med ”Svart kvadrat på vit botten”, en legendarisk målning av Kazimir Malevitj (1878-1935).

”Svart kvadrat på vit botten” av Malevitj, 1915. Bildkälla: Wikimedia Commons.

Suprematism
Den ryske konstnären Kazimir Malevitj utvecklade i början av 1900-talet stilen suprematism. Han har blivit känd för sina abstrakta kompositioner med geometriska former. Svart kvadrat på vit botten (1915) är kanske en av de mest kända. Den är vad det låter som: en svart kvadrat på vit botten.

Suprematism kommer från engelskans supreme vilket betyder suverän. Suprematismen skulle vara en konststil med andlig funktion, helt ren och befriad från föremål. Malevitj reducerade sin målning till så få element som möjligt. En svart kvadrat på vit botten var en målning som var en målning, inte en illusion av verkligheten.

En målning med dimensioner
Saker som tidigare varit intressanta för konstnärer, som volym, djup och perspektiv skulle ersättas av en helt platt yta. Den platta ytan skulle ändå inrymma dessa dimensioner fast på ett högre plan, om jag förstått saken rätt. Den svarta ytan skulle vara en oändlig rymd, dock begränsad av den vita ytan runt omkring.

Malevitjs målningar utgjorde en helt ny värld inom måleriet, en ny värld för den nya och moderna människan.

Ett urval av suprematistiska målningar av Malevitj. Notera att ”Svart kvadrat på vit botten” hängts på platsen där man traditionellt hänger hemmets ikon. Bildkälla: Wikimedia Commons.

Kontrasterna samspelar
Abstrakta konstverk kan så klart tala till oss. Väcka stämningar, känslor och associationer. Alla kan göra sin personliga tolkning och det finns inget rätt eller fel. Den abstrakta bilden är fullkomligt vidöppen i sitt tolkningsutrymme. Den bara är sig själv.

Lek med tanken att målningen istället heter Vit ram runt svart kvadrat. Eller Fönster mot rymden. Eller Evighet. Eller Svart stuga i snölandskap. Vi kan projicera vad som är fruktbart för oss på Malevitjs målning.

I Svart kvadrat på vit botten samspelar plötsligt det svarta och det vita med varandra. Trots kontrasten upplever jag inte målningen som hård eller fientlig. Den bär på något förborgat, kanske till och med en andlig dimension. Kanske kan jag snudda vid målningens innersta kärna, om jag bara tillåter mig lite lugn och ro.

Malevitjs öde
Att konstnären lanserade en så radikal stil hindrade honom inte från att så småningom återgå till föreställande motiv. Det var nog ett sätt att fogligt närma sig den av myndigheterna stipulerade konststilen socialistisk realism. Vad hade han att sätta emot? Tur för oss att dessa radikala tavlor trots allt överlevt för att väcka förundran även i vår tid.

Relaterade inlägg

Djur i konstens tjänst, del 5. Vi avrundar temat.

Nu har vi kommit fram till sista spaningen på tema djur i konstens tjänst.

Samtida grymheter
Det finns många samtida konstnärer som använder djur i sin konst. Från gulligt poserande hundar (William Wegman) till Damien Hirst som konserverar bland annat döda kossor i formaldehyd. I Sverige finns Nathalia Edenmont vars vackra men magstarka stilleben med döda djur är svåra för mig att hantera (det skrev jag om i ett tidigare inlägg).

Att använda djur på ett grymt sätt i konsten är för mig fullkomligt oacceptabelt. Lika oacceptabelt som alla andra sätt som människan utnyttjar djur. Gränsen vad som kan vara tillåtet i konstens namn går så klart när djur börjar må dåligt eller helt sonika måste sätta livet till.

Spekulativ konstvärld
Det finns skikt av konstvärlden som är synnerligen spekulativa, som dras till effektsökerier, det utstuderade. Således finns det tyvärr även en marknad för konst där djur på ett eller annat sätt fått offra hälsa och liv.

Jag avskyr dessa aspekter av konstvärlden. Men jag avskyr lika mycket att folk går omkring med päls och slafsar i sig kött som är framställt under vidriga former!

Bara för att man är konstintresserad betyder det inte att man accepterar allt som sker i konstens namn. Jag tycker att man kan fundera över var ens egen gräns går när man stöter på spekulativa uttryck där djur har använts i konstens tjänst. Vad tycker du? Skriv gärna och kommentera!

Vi hörs! /Karolina

Relaterade inlägg

Djur i konstens tjänst, del 4. Walton Ford och Audubon.

Idag handlar det lite om en samtidskonstnär (Walton Ford) som inspirerats av konstnär som föddes på 1700-talet (Audubon).

Walton Ford berättar i bild om människans grymhet
För ungefär 6 år sedan besökte jag en fantastisk utställning på Louisiana med stora målningar av Walton Ford (f. 1960). Han är en samtidskonstnär som problematiserar kring människans ofta grymma lust att utnyttja djur.

I jättelika bilder skildras ett antal historiska djuröden. Tavlorna ser ut som klassiska zoologiska naturskildringar från tidigare sekler. De är vackra, fascinerande och sorgliga. Till varje tavla finns en beskrivning av motivet. Ford har hämtat information om djuren ur skönlitteratur, historiska och naturhistoriska källor. Se klipp om Walton Ford på Youtube.

Audubons anteckningar inspirerar Ford
En källa Walton Ford använt sig av är naturmålaren John James Audubons dagböcker.
Audubon (1785-1851) är en gigant inom naturillustration, särskilt när det gäller fåglar.

Konstnär: John James Audubon. Källa: Wikimedia Commons.

Audubon skrev om ett besök i Afrika 1897 där han blev vittne till traditionell björnjakt. Ett par björnungar hade flytt upp i ett träd men tvingades ned genom att befolkningen tände en brasa under trädet. Sen hetsades björnungarna till döds av hundar. Walton Ford skapar stora bilder av skildringar som denna. De är emellanåt riktigt grymma.

Panter i Zürich
Ett annat djuröde som Walton Ford hittat handlar om en svart panter som vintern 1934 rymde från ett zoo i Zürich. Den överlevde i tio veckor i det kalla vädret innan en bonde hittade djuret utmärglad och darrande under en lada. Bonden dödade pantern och åt upp den.

Papegoja mördar sällskaps-apa
Bland Walton Fords bilder på Louisiana fanns även en bild av hur en sällskapsapa stryper en papegoja. Det påstås vara just John James Audubons mammas apa som har ihjäl gossens favoritpapegoja. Detta sägs ha satt så djupa spår i gossen (Audubon) att han sedermera kom att ägna hela sitt liv åt att måla fåglar.

Audubons metoder
Nu lite om Audubon. Förutom att måla och anteckna observationer om djur så var han även intresserad av jakt. Jag läste att han brukade skjuta intressanta fåglar med ett exakt skott och ta hem dem till ateljén där han spjälade upp dem med ståltråd för att ha som modeller. Onödigt dödande, anser jag, men på 1700- och 1800-talet var det säkert ingen som höjde på ögonbrynen.

Konstnär: John James Audubon. Källa: Wikimedia Commons.

Konsthistorien tycks vara full av djuröden som inspirerar, förfasar och fascinerar än idag.

Hasta luego!
Karolina

Relaterade inlägg