På vingar genom konsthistorien, del 16. En sovjetisk Ikaros-dröm.

Vem har inte drömt om att kunna flyga? Idag tittar vi på ett fågelkonstverk som faktiskt var avsett att kunna stiga till väders med!

Vladimir Tatlin: Letatlin no 1, 1930-32. Bildkälla: Wikimedia Commons.

I samhällets tjänst!
I Ryssland började en grupp konstnärer nyttja termen konstruktivism efter revolutionens slut 1917. Konstruktivisterna ville skapa samhällsnyttig konst.

Man ville tillverka konst för den nya, moderna människan, som levde i det nya, moderna samhället. Konst skulle ha en funktion och visa in i framtiden. Konst skulle peka på helt nya möjligheter. Genom arkitektur, formgivning, kläder, skulle de radikala idéerna komma medborgaren till godo.

I många konstruktivistiska verk är gränsen mellan människa och maskin upplöst. Den ena idén är djärvare än den andra.

Kreativiteten snörps 
Konstnären Vladimir Tatlin, kämpade på med sina utopiska idéer, bl a i detta sitt sista stora verk, flygmaskinen ”Letatlin”, som skapades 1930-32 i tre olika versioner.

1934 bestämde politikerna på en kongress att all litteratur och konst skulle skapas i socialistisk realistisk stil. End of creativity, så att säga.

Pendlings-fordon
”Letatlin” skulle användas av den moderna sovjet-människan som ett slags pendlings-fordon i luften, driven av pedal-kraft. Tatlin var medveten om flygplanens utsläpp redan vid denna tid, och ville inte bidra till fler avgaser.

Känslan att flyga
Idén var att ge tillbaka människan känslan av att faktiskt flyga. Denna känsla gick ju förlorad när man flög i flygplan, ansåg Tatlin. Han sa att hans ursprungliga inspiration var myten om Ikaros. Naturligtvis ekar verket också tillbaka på Leonardo da Vincis ornithoptor från 1500-talet.

Han studerade fåglars flygmönster och dissekerade fåglar för att studera muskulatur och benstruktur. Allt för att hitta lämpligaste konstruktion. ”Letatlin” har ca 10 meter mellan vingarna!

Högtflygande konst
Visst är det underbart att konsten kan vara en arena för både realistiska och orealistiska idéer!

Allt gott!
/Karolina

PS: Konstnären Vladimir Tatlin är annars mest känd för sitt torn, ofta kallat ”Tatlins torn” 

Relaterade inlägg

På vingar genom konsthistorien, del 15. Kråkor över vetefälten.

Idag har tiden tickat fram till sent 1800-tal och en oljemålning som ofta påstås vara konstnärens sista.

Sanning att säga vet man inte riktigt vilken målning som blev van Goghs sista. Men detta är i alla fall en av de sista, målad i juli 1890. Samma månad, (29 juli), tog han en revolver och sköt sig själv i bröstet. Två dagar senare avled han av skadorna på sjukhus.

Van Gogh: Vetefält med kråkor, 1890.

Kråkor, med eller utan symbolisk innebörd?
Man har gärna velat läsa in en symbolisk tolkning om konstnärens annalkande självmord i kråkorna, som på ett lite oklart sätt svävar över vetefältet. Men i ärlighetens namn kan vi inte alls veta om detta var syftet (avsiktligt eller omedvetet) med kråkorna…

Wikipedia förtäljer följande:  ”Kråkfåglar har spelat en viktig roll som tur- och oturssymboler i många kulturer. Inte sällan förknippades de svarta arterna med död och ondska, och beskrivs som både otäcka, våldsamma, ondskefulla, eller till och med Satans fågel.”

/…/ ”I svensk folktro ansågs kråkan vara en mycket intelligent fågel. Exempelvis sades det att kråkan själv spjälkar sitt ben om det blir brutet. Kråkan kan i likhet med korpen var en förklädd människosjäl, men framför allt har kråkan en varslande roll. Precis som korpen siar kråkan om dödsfall och andra olyckor.”

Psykiskt lidande
Van Gogh skapade nästan hela sin konstnärliga produktion de två sista åren av sitt liv. 2100 verk, varav 860 stycken oljemålningar. Det är skapande i en manisk takt, av en svårt sjuk människa. Han hade psykoser och var inlagd i omgångar på sjukhus. Ett enormt lidande, helt enkelt.

/Karolina

Relaterade inlägg

På vingar genom konsthistorien, del 14. Audubons liv och leverne.

Idag får du ta del av en text jag skrev för flera år sedan, riktad till 5-åringar. Den handlar om en av fågelkonstens riktigt stora: John James Audubon. Om du ska lägga ett namn på minnet när det gäller fågelkonstnärer så är det Audubon. Så voilá, här kommer texten, något bearbetad… 

Porträtt av John James Audubon, utfört av John Syme, 1826. Originalet
hänger i Vita huset, Washington. Bildkälla: Wikimedia Commons.

För länge, länge sedan på Haiti…
John James Audubon föddes för länge, länge sedan på en ö som heter Haiti. Det var över 200 år sedan (1785) så han lever inte längre. John James växte upp i Frankrike.

Sjösjuka stoppade faderns planer
Hans pappa ville att han skulle arbeta till sjöss och till exempel bli sjökapten. Men John James blev så lätt sjösjuk när han var i en båt. Han mådde illa och blev yr. Han klarade inte av provet för att få arbeta till sjöss.

Med falskt pass till Amerika
Det var krig i Frankrike. Pappan var rädd att John James skulle bli tvungen att vara med och kriga. Det ville han inte. Han hoppades att kunna skicka sin pojke till Amerika.

Slapp kriga
Det var svårt att få tillåtelse att resa utomlands, men pappan ordnade ett falskt pass till honom. Så kom John James till Amerika år 1803. Där stannade han resten av sitt liv och slapp att gå ut i krig.

Naturälskare
John James älskade att vara ute i naturen i Amerika. Han gillade att jaga, fiska och rita. Han tyckte mycket om att titta på olika sorters fåglar. Ibland åkte han utomlands också för att titta på fåglar.

John James Audubon: Svan. Bildkälla: Wikimedia Commons.

Gevär och ståltråd
På sina turer i naturen brukade han skjuta fåglar med ett exakt skott för att skada fågelkroppen så lite som möjligt. Sedan tog han hem den döda fågeln. När han kom
hem tog han ståltråd och virade finurligt runt fågelkroppen så att det såg ut som fågeln levde och bara satt stilla. Sedan kunde han måla av den precis som den såg ut.

Han var mycket noggrann så att han målade varje fjäder exakt som den såg ut i verkligheten. Han blandade färger så att de stämde precis med fågelns egna färger.

John James Audubon: Amerikansk flamingo. Bildkälla: Wikimedia Commons.

Till migrationsverket
Fast John James bodde i Amerika räknades han som en fransman, eftersom han kom från Frankrike. För att bli amerikan var han en gång tvungen att resa till en stad som heter Philadelphia. Där ordnades det så att han fick bli amerikan på riktigt.

När det var klart reste han tillbaka och upptäckte att något hemskt hade hänt.

Dumma råttor!
Råttor hade gnagt på 200 av hans fina teckningar och förstört dem. John James blev mycket ledsen. Men så bestämde han sig för att göra om teckningarna, fast denna gång skulle de bli ännu finare.

John James Audubon: Ugglor. Bildkälla: Wikimedia Commons.

Birds of America
Han gjorde en väldigt fin och jättestor bok som heter ”Fåglar i Amerika”. Boken är nästan 1 meter hög och 66 centimeter bred. Den blev han mycket känd för.

Han dog när han var 66 år gammal.

Stilbildande
Det var tur att han var så duktig på att rita fåglar för han ritade av några sorter som inte finns längre. Många fågelsorter har försvunnit för att människor har förstört naturen. Vi känner till att de fanns en gång i tiden tack vare hans bilder. Många andra konstnärer har tittat på hans bilder och försökt måla på samma sätt.

John James Audubon: Vandringsduva. En av de arter som var talrik under konstnärens levnadsdagar. 1914 dog den allra sista. Arten hade utrotats p g a massiv konsumtion av duvkött och förstörda habitat.

Snipp snapp snut, så var inlägget slut!

Kram
Karolina

Relaterade inlägg

På vingar genom konsthistorien, del 13. Den erotiska rokoko-svanen attackerar.

Nu hettar det till! Idag befinner vi oss mitt uppe i den franska rokokon, som var en stilepok under 1700-talet. Man fokuserade på lättsinne, uppsluppenhet och det graciösa. Men man var också intresserad av det artificiella och bisarra.

Lite naket, tack!
Konstnärer i alla tider har hittat ursäkter för att måla nakna damer. Den grekiska och romerska mytologin, som betytt så mycket för västerlandets konst, erbjuder en uppsjö av erotiska motiv och avklädda fruntimmer..

Francois Boucher: Leda och svanen, 1742. Bildkälla: Wikimedia Commons.

Leda och svanen
Googla ”Leda och svanen” så får du se en massa tavlor som föreställer en kvinna som tycks ha sex med en svan. Bisarrt minst sagt. Om du känner till storyn bakom blir det knappast mindre knäppt!

Leda var drottning och gift med kung Tyndaros i Sparta. Guden Zeus upptäckte Leda och uppfylldes av erotiska begär. Han förvandlade sig till en vacker svan. Till sin hjälp hade han Afrodite (kärlekens gudinna), för hon lät nämligen förvandla sig till en örn. Och nu satte de igång sitt skumma illdåd…

Stackars vackra svan!
Afrodite/örnen låtsades jaga den ”stackars” svanen som sökte skydd hos Leda. Påpassligt nog när hon badade i en flod, så hon var väl spritt språngande au naturel kan man tänka.

Äggkläckning
9 månader senare lade så Leda två ägg… Inget konstigt med det! Vi är ju i mytologins värld! Ur vardera ägg föddes två avkommor, från det ena ägget blev de gudomliga, från det andra mänskliga. Nog om detta. Nu har du storyn.

Bouchers versioner
Dagens två bilder visar hur en och samma konstnär, Francois Boucher, behandlat motivet. I den övre bilden syns Leda (och väninna, möjligen lite lesbisk kryddning här?) lojt vifta bort svanen.

I nästa bild (se nedan), har scenen förflyttats till en elegant 1700-tals-schäslong. Leda ligger nästan avdomnad med en drömsk min, medan hon blottar sin vagina, som ivrigt studeras av Zeus/svanen. Ja, ni fattar… Explicit!

Francois Boucher: Leda och svanen, ca 1740. Bildkälla: Wikimedia Commons.

Mycket nöje!
Nästa gång blir det mer sedesamt.
/Karolina

Relaterade inlägg

På vingar genom konsthistorien, del 12. Super-star steglitsen.

Vi uppehåller oss idag i en högintressant miljö för oss konstvetare: ”Den holländska guldåldern” och spanar in en stackars fjättrad steglits. Detta är otvetydigt konstens mest skådade fågel!


Steglitsan, konstnär Carel Fabritius, 1654. Bildkälla: Wikimedia Commons.

Den holländska guldåldern (eller egentligen den ”nederländska”) är en period i Nederländernas historia då landet var den ledande handelsnationen i Europa. Vi snackar 1600-tal alltså. Ett extremt stort antal vetenskapsmän och konstnärer gjorde denna period framstående upptäckter och spektakulära konstverk (läs mer här).

Konstnären som gick upp i krutrök
Denna målning gjordes av en av dem, Carel Fabritius. Den stackars konstnären avled efter att ett krut-lager i hans hemstad Delft exploderade den 12 oktober, samma år som han hade målat detta mästerverk.

Grymma människor
På 1600-talet var steglitser populära husdjur. De kunde dresseras till att hämta vatten med en miniatyr-spann från ett större kärl!

På denna målning syns den stackars fågeln fjättrad med en kedja runt foten, sittande på en sittring på sin matbehållare, som är upphängd på en vägg. Det gör ont i mig att se fåglar med kedja runt foten. Kedjan omöjliggör det som måste vara fåglars mest naturliga drift: att flyga.

A4+
Målningen är bara lite större än ett A4-ark och finns på museet Mauritshuis i Haag (den som ändå finge komma dit…). Världens första målning att genomgå en CT-skanning. Mauritshuis har producerat EN MYCKET FIN interaktiv sida om just denna målning. Där kan du få veta mycket mer om målningen, så jag stoppar här…

Allt gott!/Karolina

PS: Jag skrev redan 2017 ett inlägg om denna målning, fast då gällde det ett boktips…

Relaterade inlägg